Då har vi kommit

till aprilmånads sista dag!
En månad med mycket blandade känslor och mycket undvikande av folk utom när det har behövts handlas hem något.
Idag för en vecka sedan så tog min svärfar sitt sista andetag klockan 17:00 på eftermiddagen.
Han var pigg på onsdagen vid 14-tiden när E träffade honom och svärmor vid torpet.
När de kom hem till lägenheten så blev han plötsligt dålig så svärmor fick hjälpa honom i sängen. Gubben skulle hjälpa dem att handla och vi pratade i telefon med varandra så jag sa att jag skulle åka ner med vår febertermometer, men först kolla med apoteket om de hade fått hem några och det hade de naturligtvis inte fått.
E följde med mig ner och vi sprang upp till lägenheten och svärmor tog tempen som var låg. Ringde sin dotter och frågade om råd. Ringde sen 112 och pratade med dem. En ambulans kom sen och hämtade honom vid 19:15.
Han var riktigt dålig och mitt i natten hade de ringt och sagt att de visste inte om han skulle klara natten.
På morgonen åkte gubbens äldsta bror L och svärmor till sjukhuset och fick sitta bredvid svärfar i full skyddsutrustning.
Svärfar blev inte bättre och under dagen så kom gubbens syster C till sjukhuset och gubben och jag åkte dit.
Gubben fick gå in och klä på sig skyddsutrustning och jag satt kvar i bilen(går inte in på sjukhus mer .än när jag måste just nu och i ett rum på infektionsavdelningen sätter jag inte min fot nu)
Jag fick åka och köpa kaffe till dem och då stod jag utanför dörren och tittade på min svärfar som låg stilla i sängen.
Gubbens yngre bror M hann precis parkera bilen på parkeringen när svärfar tog det sista andetaget.
Gubbens andra yngre bror U fick inte vara med p.g.a. att han är sjuk troligtvis i detta virus som härjar i världen just nu.
Efteråt skjutsade jag gubben hem till svärmor där han och syskonen samlades.
De åt middag tillsammans och pratade lite.
Hemma hade E och R fixat mat åt oss så vi åt.
Vet inte riktigt vad som han dog av än, men vi får kanske veta det snart.
Svärmor tar det med ro och det märks inte så mycket på henne, men jag misstänker att hon har det väldigt jobbigt. De var gifta i 62 år och känt varandra något år till.
I helgen var hon vid torpet och fick hjälp av gubben och E med vattentunnor och vi fikade lite med henne.
I söndags var E dit och klippte gräsmattan och gubben och jag var dit på eftermiddagen och fikade och pratade bland annat om begravningen och gravar som finns i släkten.
Hon hade svårt att hålla tårarna tillbaka då.
På lördagen fick vi gräslök med oss hem att sätta och på söndagen tog vi med oss gullvivor hem och planterade och nu hoppas vi på att de tar sig i vår gräsmatta.
När svärfar gått bort på torsdagen så fick jag se gullvivor växa strax utanför dörren där han låg så gullvivor kommer jag att förknippa med honom.
Igår så träffades gubben och hans familj på begravningsbyrån och gick igenom sånt som man måste göra inför en begravning och datum bestämdes.
Efteråt fikade de tillsammans vid torpet.
Mitt mående vandrar upp och ner och nu har jag en hel månad kvar att vara hemma och vila upp mig innan jag ska börja arbetsträna i juni.
Lusten finns inte direkt till att göra det i dessa virus-tider då jag jobbar inom särskilda omsorgen med närkontakt med människor. Inte för att det är något fel på dessa människor utan min rädsla för att få detta virus eller att smitta dem med viruset.
Jag är sjukskriven året ut, men jag ska arbetsträna mig sakta uppåt till min tjänstgöringsgrad och jag tycker planen är bra, men detta virus som sagt var.
Gubben, han har jätteont i sin höft och sina knän men han jobbar och sliter både hemma och borta ändå.
Det är ingen idé att han söker för operation just nu p.g.a. detta virus, men han har hög prioritet när han väl hör av sig.
E har lovat att hjälpa till mycket här hemma och på vedbacken, men det händer inte så mycket på den fronten och det är en besvikelse för det hade behövts nu.
Han har lovat mycket förr också och det har hänt lite så vi är vana, men han lagar ofta/nästan alltid maten till oss.
Aprilväder har det varit. Det har varit några fina varma dagar, även dagar som börjat med frost och is på bilrutorna. Det har snöat och det har regnat och det har BLÅST! Nästan varenda dag känns det som och svårt att hitta någonstans där det inte blåser.
Förresten så har det varit nästan hela vintern och början på detta år.
Jag skrev en gång att 2018 varit ett helvetesår med allt som hände då. 2019 var inte ett dugg bättre och 2020 tror jag blir ännu värre.
Hoppas att allt vänder snart och det blir bra!

HA EN SKÖN VALBORGSMÄSSOKVÄLL UTAN BRASOR OCH HÅLL AVSTÅNDET TILL ERA MEDMÄNNISKOR!!!