sen jag sist skrev.
Jag trodde ju att jag arbetstränade när jag började jobba igen, men så var inte fallet utan jag jobbade.
Det var så eftersom jag fick lön från arbetsgivaren också och inte bara från försäkringskassan.
Lite tur hade jag väl iallafall och det var att eftersom jag trodde att jag arbetstränade så var det ju en person bokad på samma tider som mig så det blev ju lite lugnare för mig.
Första augusti till sista september så jobbade jag 50% och det var ganska skönt att göra det och från och med första oktober så jobbar jag 75% och ska så göra till sista december.
Och det känns mindre bra för mig, men jag kämpar på.
Det är en röra på jobbet för det ska göras förändringar i lokalerna vi har och ingen vet någonting egentligen för det är chefen som styr och då blir det ju som det blir.
Jag har äntligen skrivit ett brev till chefen om vad jag tycker och jag lämnade över det efter många om och men. Facket och några arbetskamrater har läst det innan jag lämnade det i brevlådan till kontoret vårt. Vår chef fick det samt chefen över henne fick det också, men jag har ännu inte fått någon respons på det.
Jag ska också ha ett rehabiliteringssamtal med henne nu när jag har jobbat ett tag, men det har jag heller inte haft. Men hon har väl fullt sjå att värja sig för all kritik hon har fått av alla.
Här hemma fortskrider graviditeten och allt är bra med både barn och moder. Förutom att modern har fått gravidetetsdiabetes(hoppas det försvinner när barnet är fött).
De har i dagarna gjort i ordning en korg till säng åt barnet. Och om jag minns det rätt så har jag och min bror legat i den när vi var nyfödda.
En sak som är mindre bra är att E har fått diabetes och vi vet inte än vilken sort det är.
Älva har äntligen fått en egen lägenhet och gubben och E hjälpte henne att flytta in där. De hade också gubbens brorsson V till hjälp.
I september var vi tvungna att låta en av våra katter att somna in. Hon blev 13 år.
Något som är jättejobbigt just nu är att en bekant till oss är väldigt dålig i den jävla sjukdomen cancer. Personen fick i våras veta det och tyvärr har inte behandlingarna gett bra resultat.
Svärmor har också legat inne på sjukhus i några dagar och väntar väl på en operation tror jag. Gallsten.
Mitt mående är bra ibland och mindre bra ibland.
Jag fick en remiss för att vara med på sjukgymnastik i grupp i våras, men då blev det ju inget p.g.a. covid-19 och nu i oktober så startade det istället.
Den 3 oktober var det första gången och tidsoptimisten jag kom iväg alldeles för sent. Riktiga regnskurar var det samt broöppning på det.
Jag pratade med gubben i mobilen tills han skulle ha matrast och då när jag la på kände jag paniken komma så jag ringde E medan jag fortfarande stod still(har bluetooth) för att jag skulle försöka hålla mig lugn.
Gick inte så jättebra för jag såg bara hur klockan gick och jag såg att jag skulle komma försent. E försökte lugna mig, men det gick sådär.
När jag äntligen var vid sjukhuset så hittade jag ingen parkeringsplats först så jag bara skrek i mobilen. Hade tur och en bil åkte så den platsen tog jag, E betalade parkeringen hemifrån med en app i mobilen och jag kunde rusa in och anmäla mig vid datorn. Frågade om vart jag skulle ta vägen och jag såg nog jättestressad ut för det var en i personalen som hjälpte mig direkt och visade mig vägen.
Vi började med att värma upp genom att cykla sen var det olika stationer där vi gjorde olika övningar. Jag hoppas att detta ska få mig att börja röra på mig ännu mer för det behöver jag. De kilon jag har gått ner innan jag blev sjuk har jag gått upp nu tyvärr.
Vi har avverkat två gånger nu och har åtta gånger kvar. Och ska jag vara riktigt ärlig så är det ganska skönt efteråt.
Jag går fortfarande hos kuratorn och jag hoppas att jag får göra det ett bra tag till för jag känner att jag behöver det.
Gubben kämpar och jobbar trots sin onda höft. Han har iallafall arbete fram till sista december vad vi vet. Det är dags för nya avtal där han jobbar och då ska ju offerter från olika företag lämnas in och det billigaste vinner oftast fast det kanske inte är det bästa.
Men vi får se närmare nyår hur det blir.
Handarbetar gör jag, men inte så mycket som jag skulle vilja göra och i mitt beting att brodera en massa diskhanddukar för att ge bort istället för julblomma har jag lagt på is för jag hinner inte märkte jag.
Ja, det var väl vad jag har att berätta för denna gång och hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång.
GOD NATT OCH SOV GOTT!
