torsdag 31 december 2020

Nyårsafton detta helvetesår 2020

 Nu är det ett tag sedan jag satte mig vid datorn för att skriva igen, men så är det när orken inte alltid finns fast lusten är där.

Jag orkar inte idag sammanfatta år 2020, men det ska komma förhoppningsvis i början av nästa år.

Vi har iallafall en liten Blomma här hemma numera som föddes den 1 november frisk och kry. Hon var liten, men växer på sig så sakteliga.

Den 1 november var en dag med mycket blandade känslor då vår bekant(gubbens bror U:s särbo) somnade in p.g.a. cancern som inte gick att bota vid 01:30 på natten.

Klockan 23:03 föddes den lilla Blomman och hade min svärfar fått leva hade han blivit 90 år denna dag.

Blommans mamma R ville verkligen att hon skulle komma på denna dag och så blev det. E såg svärfar som sin extrafarfar.

Detta delar jag med mig idag och om annat tråkigt och roligt som har hänt i år skriver jag förhoppningsvis snart nog, men som sagt det blir nästa år för jag orkar inte idag.

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER ALLA!!!

OCH JAG HOPPAS ATT DET BLIR ETT BRA ÅR FÖR ALLA PARTER OCH INTE SOM DET HAR VARIT I ÅR!!!

onsdag 14 oktober 2020

Väldigt längesen

 sen jag sist skrev.

Jag trodde ju att jag arbetstränade när jag började jobba igen, men så var inte fallet utan jag jobbade.

Det var så eftersom jag fick lön från arbetsgivaren också och inte bara från försäkringskassan.

Lite tur hade jag väl iallafall och det var att eftersom jag trodde att jag arbetstränade så var det ju en person bokad på samma tider som mig så det blev ju lite lugnare för mig.

Första augusti till sista september så jobbade jag 50% och det var ganska skönt att göra det och från och med första oktober så jobbar jag 75% och ska så göra till sista december.

Och det känns mindre bra för mig, men jag kämpar på.

Det är en röra på jobbet för det ska göras förändringar i lokalerna vi har och ingen vet någonting egentligen för det är chefen som styr och då blir det ju som det blir.

Jag har äntligen skrivit ett brev till chefen om vad jag tycker och jag lämnade över det efter många om och men. Facket och några arbetskamrater har läst det innan jag lämnade det i brevlådan till kontoret vårt. Vår chef fick det samt chefen över henne fick det också, men jag har ännu inte fått någon respons på det.

Jag ska också ha ett rehabiliteringssamtal med henne nu när jag har jobbat ett tag, men det har jag heller inte haft. Men hon har väl fullt sjå att värja sig för all kritik hon har fått av alla.

Här hemma fortskrider graviditeten och allt är bra med både barn och moder. Förutom att modern har fått gravidetetsdiabetes(hoppas det försvinner när barnet är fött).

De har i dagarna gjort i ordning en korg till säng åt barnet. Och om jag minns det rätt så har jag och min bror legat i den när vi var nyfödda.

En sak som är mindre bra är att E har fått diabetes och vi vet inte än vilken sort det är.

Älva har äntligen fått en egen lägenhet och gubben och E hjälpte henne att flytta in där. De hade också gubbens brorsson V till hjälp.

I september var vi tvungna att låta en av våra katter att somna in. Hon blev 13 år.

Något som är jättejobbigt just nu är att en bekant till oss är väldigt dålig i den jävla sjukdomen cancer. Personen fick i våras veta det och tyvärr har inte behandlingarna gett bra resultat.

Svärmor har också legat inne på sjukhus i några dagar och väntar väl på en operation tror jag. Gallsten.

Mitt mående är bra ibland och mindre bra ibland. 

Jag fick en remiss för att vara med på sjukgymnastik i grupp i våras, men då blev det ju inget p.g.a. covid-19 och nu i oktober så startade det istället. 

Den 3 oktober var det första gången och tidsoptimisten jag kom iväg alldeles för sent. Riktiga regnskurar var det samt broöppning på det.

Jag pratade med gubben i mobilen tills han skulle ha matrast och då när jag la på kände jag paniken komma så jag ringde E medan jag fortfarande stod still(har bluetooth) för att jag skulle försöka hålla mig lugn.

Gick inte så jättebra för jag såg bara hur klockan gick och jag såg att jag skulle komma försent. E försökte lugna mig, men det gick sådär.

När jag äntligen var vid sjukhuset så hittade jag ingen parkeringsplats först så jag bara skrek i mobilen. Hade tur och en bil åkte så den platsen tog jag, E betalade parkeringen hemifrån med en app i mobilen och jag kunde rusa in och anmäla mig vid datorn. Frågade om vart jag skulle ta vägen och jag såg nog jättestressad ut för det var en i personalen som hjälpte mig direkt och visade mig vägen.

Vi började med att värma upp genom att cykla sen var det olika stationer där vi gjorde olika övningar. Jag hoppas att detta ska få mig att börja röra på mig ännu mer för det behöver jag. De kilon jag har gått ner innan jag blev sjuk har jag gått upp nu tyvärr.

Vi har avverkat två gånger nu och har åtta gånger kvar. Och ska jag vara riktigt ärlig så är det ganska skönt efteråt.

Jag går fortfarande hos kuratorn och jag hoppas att jag får göra det ett bra tag till för jag känner att jag behöver det.

Gubben kämpar och jobbar trots sin onda höft. Han har iallafall arbete fram till sista december vad vi vet. Det är dags för nya avtal där han jobbar och då ska ju offerter från olika företag lämnas in och det billigaste vinner oftast fast det kanske inte är det bästa.

Men vi får se närmare nyår hur det blir.

Handarbetar gör jag, men inte så mycket som jag skulle vilja göra och i mitt beting att brodera en massa diskhanddukar för att ge bort istället för julblomma har jag lagt på is för jag hinner inte märkte jag.

Ja, det var väl vad jag har att berätta för denna gång och hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång.

GOD NATT OCH SOV GOTT!

torsdag 23 juli 2020

Hej och hå

det har visst blivit nytt utseende på bloggen och det blir väl bra till slut bara jag lär mig.
Det tog lite tid innan jag hittade vart jag skulle trycka så jag kunde skriva nytt inlägg.
De kommer ju inte särskilt ofta, men de kommer.
Jag har nu arbetstränat i 7 veckor(om jag räknar rätt) och har 1 vecka kvar av min arbetsträning på 25%.
Det har varit lagom att vara på jobbet dessa timmar, men säg vad som varar för evigt så den 1 augusti börjar jag arbetsträna 50%.
Det känns väl lite si och så med att börja jobba/arbetsträna mer, men det är ett måste och jag är ju inte gift med en miljonär heller utan en vanlig arbetare som sliter för brödfödan.
Det värsta med att komma tillbaka till jobbet är att jag ser all röra och oordning som är där.
Kläder som bara ligger inkastade i lådor och garderober och inte alla gånger ligger plaggen hos rätt boende heller. Jag ska försöka ta itu med det lite smått medan jag fortsätter min arbetsträning.
Chefen har semester och det känns ganska skönt att hon inte bara kan dyka upp som gubben i lådan, men hon är väl snart tillbaka misstänker jag.
Trodde inte att hon skulle komma ihåg att ge mig nya arbetstider till augusti, men så fel jag hade för hon kom faktiskt ihåg det och det är ju ovanligt att hon kommer ihåg saker.
Men nu berättar jag om något annat istället som är trevligare!
I tisdags firade gubben och jag 32-årig bröllopsdag, granitbröllopsdag!!!
Gubben åkte iväg och jobbade som vanligt, men slutade en timme tidigare och jag arbetstränade mina timmar mellan 12 och 14.
När jag kom hem satte jag mig ute på altanen utanför köksfönstret och när gubben kom hem så satte han sig där han också.
Sen fick vi sitta kvar där för E och R tog över köket och vi fick inte gå in.
Servade oss med kaffe och te medan vi satt där.
E gjorde en kycklingfilé med fyllning och någon skinka utanpå, ugnsstekt färskpotatis, en röra och sallad, jättegott och mättande.
R gjorde en jättegod tårta till efterrätt.
Till förrätt fick i varsin stor godisklubba i form av en napp.
Till det drack vi drinkar som de blandade och lite vin.
Gott alltihopa och så trevligt!
Och det kändes bra att bli uppvaktade på det sättet av dem.
Och att de faktiskt bryr sig om oss fast vi inte har något släktskap alls med dem.
Men de ger oss lite gråa hår ibland också.
Igår var både gubben och jag lediga och vi tog det bara lugnt(som vi gör alltför ofta tyvärr).
Gubben ringde om besiktning på den gröna bilen och fick en tid samma dag så vi gjorde oss i ordning och for iväg och åt lunch ute. Tog en glass till efterrätt innan bilen skulle besiktas.
Tur hade vi så bilen gick igenom med lite anmärkningar som vi måste åtgärda.
Borde brodera mycket mer än jag gör för att bli klar med mitt beting att få 13 eller 14 gamla diskhanddukar broderade med julmotiv.
Det var allt jag hade att skriva om idag och jag hoppas jag återkommer hit snart igen.
HA EN FORTSATT BRA TORSDAGSKVÄLL!!!


onsdag 1 juli 2020

Jag vet inte

vart dagarna tar vägen, men de försvinner väldigt fort tyvärr.
Förra gången jag hörde av mig var 30 april och nu har 2 månader bara försvunnit i tomma intet.
I maj månad(datumet har jag naturligtvis glömt just nu) så begravdes svärfar och närvarande var bara familjen(svärmor, bror L med fru M, dotter M, sonen M med sambo G och barnen E och G, bror U med särbo E, hans söner V och P samt exfrun U, syster U-S med sonen S, bror M med fru L, gubben, jag, E och R)  eftersom det där covid-19 fortfarande härjade/härjar än och vi kunde inte kramas vi heller i familjen.
Men det var en fin begravning och vi hade en trevlig minnesstund hemma hos gubbens bror U sen.
Tittade på gamla bilder från när syskonen var små och när deras far var liten.
Sen närmade sig den 1 juni med stormsteg och min oro steg lite också. Hade direkt ingen lust att gå tillbaka till jobbet just då, men ingen ville ju sjukskriva mig och någon gång måste jag väl börja jobba.
Men jag har en chef som är den konstigaste människan på jorden och gör absolut inte sitt jobb alla gånger utan krånglar till saker och ting så det blir mycket fel som andra får ordna upp.
Jag väntade på att hon skulle höra av sig så jag skulle få veta hur och när jag skulle börja arbetsträna. Och det minskade ju inte direkt ångesten och oron att gå tillbaka till jobbet.
Sista veckan innan jag skulle börja jobba tänkte jag väl att nu hör hon väl av sig, men inte då.
Måndag, tisdag och onsdag hann gå och jag hörde ingenting. På onsdagen skrev jag till 2 arbetskamrater att hör jag inget på onsdagen så skickar jag ett sms till henne på torsdagen och frågar hur hon har tänkt sig.
Torsdagen kom och inte hade hon hört av sig.
Innan jag hann skicka mitt sms så ringde kuratorn(som varit sjuk en vända) och frågade hur det var och ville bestämma en ny tid med mig.
Jag talade om hur läget var och att jag tänkte skicka ett sms och fråga chefen hur det skulle bli, men samtidigt så sa jag att det känns som om jag vill vänta till fredag och skicka det så hon får svettas lite. Kuratorn tyckte det var en bra idé så jag skyndade mig att skriva till mina arbetskamrater att jag ändrat dag så de skulle veta.
Min ena arbetskamrat hann inte läsa detta innan hon träffat chefen som frågade om de hört något från mig och min arbetskamrat svarade henne: Har du inte fått något sms från henne?
Nej, det har jag inte svarade chefen, men hon fattade inte att hon då borde ha hört av sig till mig på torsdagen.
Fredagen kom och på förmiddagen skickade jag iväg ett sms till henne, men tyvärr till fel telefonnummer(är också hennes, men hon använder det tydligen inte) så det hände ingenting och runt 12 kom jag på det så jag skickade det till det andra telefonnumret.
Klockan 14:30 ringde hon till mig och började prata arbetsträning och att vi skulle ha ett rehabiliteringsmöte på måndagen 1 juni klockan 10 på hennes kontor på förvaltningshuset.
Hon frågade även om jag ville ha någon från facket med mig och det ville jag naturligtvis ha för hon är en människa som kan köra över en.
Men nu visste hon ju inte om hon skulle få tag i någon eftersom det var så sent på fredagseftermiddagen(fredagen före pingsthelgen var det också), men om hon inte fick tag i någon så kunde vi väl ändå träffas och prata lite.
Ja, det kan vi väl sa jag fast jag ville helst av allt skrika NEJ, jag vill inte vara ensam med dig i detta läge.
19:45 fick jag ett sms från henne att hon inte visste om någon från facket kunde komma, men vi kunde ju träffas ändå.
Gubben och jag hade en bra eftermiddag och gjorde lite ärenden, men sen när kvällen kom fick jag lite ångest inför måndagen och deppade ihop.
Helgen kom och på söndagen var det morsdag och vi firade svärmor vid torpet med mat som jag och gubben fixat, tårta som syster U-S gjort. Bror U var med där och bror L kom och drack kaffe och åt tårta(han hade firat med sin familj först).
Måndagen kom och jag åkte till detta förvaltningshus med en stor klump i magen och hade allra helst velat ringa mig sjuk eller sjunka genom jorden.
Jag kommer upp till våningen där hon har sitt kontor och jag ser en människa som jag känner igen från facket OCH hon är där för min skull.
En stor sten försvann från mitt hjärta och jag blev lättat för jag inte behövde vara själv med henne.
Det visade sig att hon hade fått tag i facket 15:45 på fredagen och sagt att hon skulle ha ett rehabiliteringsmöte på måndagen och att jag ville ha någon med, men hon hade inte sagt något namn till facket fast hon från facket hade listat ut att det måste vara jag hon menade.
Det som också är bra med denna människa från facket är att hon har varit med i alla bråk och konstigheter som har varit på jobbet det sista 5 åren så hon vet hur det är där.
Mötet gick bra och det bästa var att jag kritiserade min chef för att hon inte hört av sig till mig inför att jag skulle börja arbetsträna. Glad är jag att hon inte ringt hela tiden, men som sagt detta hade det ju varit bra om hon gjort det.
Svaret jag fick var ju att min sjukskrivning hade förlängts flera gånger så hon var ju inte säker på om jag skulle börja jobba igen samt att hon skulle bättra sig med att svara på sms.
Hade min sjukskrivning blivit förlängd när jag frågade några veckor tidigare om jag tillhörde riskgrupp pga av covid-19 så hade jag hört av mig till henne direkt, men jag tillhörde inte den riskgruppen sa läkarna och då var det bara att börja jobba.
Så min arbetsträning började då den 1 juni med rehabiliteringsmötet, sen var jag ledig tisdagen för jag hade ju inte fått mina arbetstider än.
På onsdagen började jag då klockan 14:00 till 16:00 och då var jag bara där och visade upp mig och vek lite tvätt.
På fredagen så blev jag irriterad på en vikarie, men jag sa ingenting för jag hade ju inte gjort så bra intryck om jag börjat gnälla/säga till första gången hon är där när jag jobbar igen.
Och jag var trött när jag kom hem och inte blev det väl bättre när E flög på mig direkt och frågade efter en sak som han skulle ha till midsommar och det var 14 dagar dit.
Jag har då arbetstränat på eftermiddagarna för det har passat mig bra och jag har ju haft förmiddagarna att komma igång här hemma med bl.a en mage som inte riktigt tycker som mig.
Det har gått ganska bra och jag har undvikit att vara för nära de boende eftersom jag är/har varit rädd för att bli smittad eller smitta ner dem eftersom det är svårt att veta om man har detta covid-19 eller inte.
I förra veckan frågade chefen om jag kunde tänka mig att börja jobba 12 till 14 istället för det behövs personal vid matningen vid lunch.
Jag gick med på det, men jag vet inte om det är riktigt rätt eftersom de inte ska räkna med mig egentligen. Men hon gav mig förskjuten arbetstid i 10 dagar eftersom arbetstiden ändrades så nära inpå och det är väl bara att tacka och ta emot.
Så i måndags började jag 12 och var med och matade.
Kände mig lite stressad innan jag for iväg för nu var jag ju tvungen att komma in i något nytt igen och även igår var det besvärligt att komma iväg.
Det blir ju så när jag har kommit in i helt andra rutiner under min sjukskrivning och sen har jag inte samma stresstålighet längre känns det som.
Igår när jag var på jobbet så fick jag hela tiden tänka på vad jag gjorde så jag inte skulle glömma bort vad jag höll på med eller skulle göra.
Jag är inte lika glömsk som jag var ett tag när jag hela tiden glömde bort att spola efter mig, men nog glömmer jag bort saker än.
Förresten så blev gubben och jag inte så glada i lördagseftermiddag då vi upptäckte att vår gamla hydrofontank från 1959 hade börjat läcka.
Det blev att stänga av vattnet och börja kolla efter en ny.
Otur hade vi att upptäckte detta så sent på eftermiddagen så affären som hade såna här varor nästan hade stängt och vi skulle inte hinna dit och tur att de hade öppet på söndagen så vi kunde åka och köpa en ny tank. Denna gång blev det en hydropresstank(fråga mig inte vad skillnaden är).
Gubben monterade bort den gamla under söndagen med en massa svordomar innan han fick bort den och sen blev det lite mer svordomar när han monterade dit den nya då de visade sig att vi hade missat att köpa en grej när vi var in och handlade tidigare på dan, men han hann in innan de stängde.
Fast det visade sig sen att han missat en sak till, men han hade sån tur att han hittade något som han kunde använda här hemma med hjälp av E.
Under tiden hade vi ju inget vatten så vi fyllde dunkar med vatten så vi skulle ha och sen undvek vi att spola på toaletten och det ställde till lite problem för mig eftersom jag förut glömde bort att spola och nu inte fick spola, men som tur var så var det bara över lördag och söndag det var så.
Gubben fick det inte riktigt tätt så i måndags var han hemma för att fixa det sista och han och E var iväg och köpte den felande länken plus lite matvaror också.
Jag har ju inte skrivit på länge så detta har jag ju heller inte berättat(tror jag iallafall) att E och R ska bli föräldrar i höst och det ska bli kul att följa med på denna resa. Gubben och jag blir extra mor/farföräldrar på något sätt.
Gubben kämpar sig fram på det jobb han har än så länge och nu i några veckor har han blivit utlånad till företaget som företaget han jobbar åt jobbar åt så nu i 3 dagar ska han jobba mellan 6 och 18, sen vara ledig 2,5 dag för att sen jobba mellan 18 och 6 i 3 nätter.
Hoppas på att det blir lite mer i plånboken då.
Idag har både gubben och jag varit lediga så vi har varit till optikern där gubben har beställt solglasögon till de glasögon han var in och provade ut i förra veckan samt att företaget han jobbar åt betalar ett par skyddsglasögon åt honom.
Sen åkte vi till ett ställe vi aldrig varit till och kollade på loppiset och hittade en liten gjutjärnsgryta + 2 oöppnade broderier. Vi passade också på att köpa en falukorv från ett lantbruk i närheten och varsin glass.
Sen åkte vi och köpte skruv och gjorde ett annat ärende innan vi åkte hemåt och åt en väldigt sen lunch.
Det blev sen en väldigt sen middag också.
E har förresten börjat på en utbildning genom arbetsförmedlingen som förhoppningsvis leder till att han får lastbilskörkort och börjar tjäna pengar och betala tillbaka till oss.
Ja, orkar ni läsa allt detta så är ni väldigt duktiga.
Men nu säger jag:
GOD NATT OCH SOV SÅ GOTT ALLA MINA VÄNNER!!!

torsdag 30 april 2020

Då har vi kommit

till aprilmånads sista dag!
En månad med mycket blandade känslor och mycket undvikande av folk utom när det har behövts handlas hem något.
Idag för en vecka sedan så tog min svärfar sitt sista andetag klockan 17:00 på eftermiddagen.
Han var pigg på onsdagen vid 14-tiden när E träffade honom och svärmor vid torpet.
När de kom hem till lägenheten så blev han plötsligt dålig så svärmor fick hjälpa honom i sängen. Gubben skulle hjälpa dem att handla och vi pratade i telefon med varandra så jag sa att jag skulle åka ner med vår febertermometer, men först kolla med apoteket om de hade fått hem några och det hade de naturligtvis inte fått.
E följde med mig ner och vi sprang upp till lägenheten och svärmor tog tempen som var låg. Ringde sin dotter och frågade om råd. Ringde sen 112 och pratade med dem. En ambulans kom sen och hämtade honom vid 19:15.
Han var riktigt dålig och mitt i natten hade de ringt och sagt att de visste inte om han skulle klara natten.
På morgonen åkte gubbens äldsta bror L och svärmor till sjukhuset och fick sitta bredvid svärfar i full skyddsutrustning.
Svärfar blev inte bättre och under dagen så kom gubbens syster C till sjukhuset och gubben och jag åkte dit.
Gubben fick gå in och klä på sig skyddsutrustning och jag satt kvar i bilen(går inte in på sjukhus mer .än när jag måste just nu och i ett rum på infektionsavdelningen sätter jag inte min fot nu)
Jag fick åka och köpa kaffe till dem och då stod jag utanför dörren och tittade på min svärfar som låg stilla i sängen.
Gubbens yngre bror M hann precis parkera bilen på parkeringen när svärfar tog det sista andetaget.
Gubbens andra yngre bror U fick inte vara med p.g.a. att han är sjuk troligtvis i detta virus som härjar i världen just nu.
Efteråt skjutsade jag gubben hem till svärmor där han och syskonen samlades.
De åt middag tillsammans och pratade lite.
Hemma hade E och R fixat mat åt oss så vi åt.
Vet inte riktigt vad som han dog av än, men vi får kanske veta det snart.
Svärmor tar det med ro och det märks inte så mycket på henne, men jag misstänker att hon har det väldigt jobbigt. De var gifta i 62 år och känt varandra något år till.
I helgen var hon vid torpet och fick hjälp av gubben och E med vattentunnor och vi fikade lite med henne.
I söndags var E dit och klippte gräsmattan och gubben och jag var dit på eftermiddagen och fikade och pratade bland annat om begravningen och gravar som finns i släkten.
Hon hade svårt att hålla tårarna tillbaka då.
På lördagen fick vi gräslök med oss hem att sätta och på söndagen tog vi med oss gullvivor hem och planterade och nu hoppas vi på att de tar sig i vår gräsmatta.
När svärfar gått bort på torsdagen så fick jag se gullvivor växa strax utanför dörren där han låg så gullvivor kommer jag att förknippa med honom.
Igår så träffades gubben och hans familj på begravningsbyrån och gick igenom sånt som man måste göra inför en begravning och datum bestämdes.
Efteråt fikade de tillsammans vid torpet.
Mitt mående vandrar upp och ner och nu har jag en hel månad kvar att vara hemma och vila upp mig innan jag ska börja arbetsträna i juni.
Lusten finns inte direkt till att göra det i dessa virus-tider då jag jobbar inom särskilda omsorgen med närkontakt med människor. Inte för att det är något fel på dessa människor utan min rädsla för att få detta virus eller att smitta dem med viruset.
Jag är sjukskriven året ut, men jag ska arbetsträna mig sakta uppåt till min tjänstgöringsgrad och jag tycker planen är bra, men detta virus som sagt var.
Gubben, han har jätteont i sin höft och sina knän men han jobbar och sliter både hemma och borta ändå.
Det är ingen idé att han söker för operation just nu p.g.a. detta virus, men han har hög prioritet när han väl hör av sig.
E har lovat att hjälpa till mycket här hemma och på vedbacken, men det händer inte så mycket på den fronten och det är en besvikelse för det hade behövts nu.
Han har lovat mycket förr också och det har hänt lite så vi är vana, men han lagar ofta/nästan alltid maten till oss.
Aprilväder har det varit. Det har varit några fina varma dagar, även dagar som börjat med frost och is på bilrutorna. Det har snöat och det har regnat och det har BLÅST! Nästan varenda dag känns det som och svårt att hitta någonstans där det inte blåser.
Förresten så har det varit nästan hela vintern och början på detta år.
Jag skrev en gång att 2018 varit ett helvetesår med allt som hände då. 2019 var inte ett dugg bättre och 2020 tror jag blir ännu värre.
Hoppas att allt vänder snart och det blir bra!
HA EN SKÖN VALBORGSMÄSSOKVÄLL UTAN BRASOR OCH HÅLL AVSTÅNDET TILL ERA MEDMÄNNISKOR!!!

lördag 4 april 2020

Jag står här

och längtar ut till att våren ska komma för jag är lite trött på det väder vi har nu.
Sen längtar jag också tillbaka till den tiden då jag satt i askkoppen på Volkwagensbussen och åkte med runt på olika ställen.
Jag är från IKEA i Gävle och när Älva fick se mig så tyckte hon att jag skulle få följa med oss på resan som de gjorde till Norrland.
Mycket trevligare än att vara kvar på IKEA tyckte jag och nu är det snart 8 år sedan som jag fick ut och se mig om i Sverige.
Min bostad var då askkoppen i bussen och jag trivdes bra där, men så kom ju familjen på att de skulle sälja bussen(mitt hem) för ett år sedan och då fick jag komma in i familjens kök när de plockade ur bussen.
Och visst är det trevligt att vara i köket tillsammans med familjen och se vad de pysslar med, men jag saknar bilåkandet.
Jag hoppas att jag snart får komma ut och åka för kvinnan i huset sa något om mig och bilen och då sa mannen i huset att vi får ta och ordna det åt honom så nu håller jag tummarna på att det blir snart.
Hälsningar Volkwagenmusen!

Var ju till banken

i torsdags och beskedet vi fick där var inte helt negativt så jag hoppas att ekonomidelen vänder sig lite för vår del nu.
Jag har kommit igång lite med projektet jag har tänkt på ett tag och blir det bra kommer det att ges bort till jul istället för julblomma.
Har en rastlöshet i kroppen som gör att jag ingenting vill göra och ändå vill jag göra någonting så jag kan ju säga att ingenting blir gjort.
Ser ut som sju svåra år här hemma och jag vet inte vart jag ska börja och då blir det ingenting gjort av detta heller.
Gubben är ute idag och håller på med traktorer så att de ska fungera bra när det blir hårdkörning av vedkapning.
Meningen är att E ska hjälpa till därute på vedbacken, men det tror jag på den dagen jag ser det.
Ibland säger han väldigt mycket och det händer väldigt lite.
Igår bakade E iallafall lite vitt mjukbröd så vi har ett tag.
Ska väl inte klaga alltför mycket på honom för han lagar ofta maten till oss alla.
Det gör även R när hon får för E.
Och detta aprilväder gör mig galen!
Jag vill ha lite sol och ingen blåst. Lite sol får jag, men blåsten slipper jag inte.
I torsdags så blåste det stormvindar, men vi hade tur här hemma och fick behålla strömmen hela tiden medan andra några mil härifrån var strömlösa länge.
Och igår morse(fredag) så låg det lite snö på backen som naturligtvis smälte bort under dagens lopp.
Antingen ska jag gå och sova/vila ett tag eller gå till mitt stökiga rum och göra lite korsstygn. Vi får se vad det blir.
HA EN FORTSATT TREVLIG LÖRDAG TROTS ALLT SOM SKER I VÅR VÄRLD JUST NU!!!