Hej och hå

det har visst blivit nytt utseende på bloggen och det blir väl bra till slut bara jag lär mig.

Det tog lite tid innan jag hittade vart jag skulle trycka så jag kunde skriva nytt inlägg.

De kommer ju inte särskilt ofta, men de kommer.

Jag har nu arbetstränat i 7 veckor(om jag räknar rätt) och har 1 vecka kvar av min arbetsträning på 25%.

Det har varit lagom att vara på jobbet dessa timmar, men säg vad som varar för evigt så den 1 augusti börjar jag arbetsträna 50%.

Det känns väl lite si och så med att börja jobba/arbetsträna mer, men det är ett måste och jag är ju inte gift med en miljonär heller utan en vanlig arbetare som sliter för brödfödan.

Det värsta med att komma tillbaka till jobbet är att jag ser all röra och oordning som är där.

Kläder som bara ligger inkastade i lådor och garderober och inte alla gånger ligger plaggen hos rätt boende heller. Jag ska försöka ta itu med det lite smått medan jag fortsätter min arbetsträning.

Chefen har semester och det känns ganska skönt att hon inte bara kan dyka upp som gubben i lådan, men hon är väl snart tillbaka misstänker jag.

Trodde inte att hon skulle komma ihåg att ge mig nya arbetstider till augusti, men så fel jag hade för hon kom faktiskt ihåg det och det är ju ovanligt att hon kommer ihåg saker.

Men nu berättar jag om något annat istället som är trevligare!

I tisdags firade gubben och jag 32-årig bröllopsdag, granitbröllopsdag!!!

Gubben åkte iväg och jobbade som vanligt, men slutade en timme tidigare och jag arbetstränade mina timmar mellan 12 och 14.

När jag kom hem satte jag mig ute på altanen utanför köksfönstret och när gubben kom hem så satte han sig där han också.

Sen fick vi sitta kvar där för E och R tog över köket och vi fick inte gå in.

Servade oss med kaffe och te medan vi satt där.

E gjorde en kycklingfilé med fyllning och någon skinka utanpå, ugnsstekt färskpotatis, en röra och sallad, jättegott och mättande.

R gjorde en jättegod tårta till efterrätt.

Till förrätt fick i varsin stor godisklubba i form av en napp.

Till det drack vi drinkar som de blandade och lite vin.

Gott alltihopa och så trevligt!

Och det kändes bra att bli uppvaktade på det sättet av dem.

Och att de faktiskt bryr sig om oss fast vi inte har något släktskap alls med dem.

Men de ger oss lite gråa hår ibland också.

Igår var både gubben och jag lediga och vi tog det bara lugnt(som vi gör alltför ofta tyvärr).

Gubben ringde om besiktning på den gröna bilen och fick en tid samma dag så vi gjorde oss i ordning och for iväg och åt lunch ute. Tog en glass till efterrätt innan bilen skulle besiktas.

Tur hade vi så bilen gick igenom med lite anmärkningar som vi måste åtgärda.

Borde brodera mycket mer än jag gör för att bli klar med mitt beting att få 13 eller 14 gamla diskhanddukar broderade med julmotiv.

Det var allt jag hade att skriva om idag och jag hoppas jag återkommer hit snart igen.

HA EN FORTSATT BRA TORSDAGSKVÄLL!!!

Jag vet inte

vart dagarna tar vägen, men de försvinner väldigt fort tyvärr.
Förra gången jag hörde av mig var 30 april och nu har 2 månader bara försvunnit i tomma intet.
I maj månad(datumet har jag naturligtvis glömt just nu) så begravdes svärfar och närvarande var bara familjen(svärmor, bror L med fru M, dotter M, sonen M med sambo G och barnen E och G, bror U med särbo E, hans söner V och P samt exfrun U, syster U-S med sonen S, bror M med fru L, gubben, jag, E och R)  eftersom det där covid-19 fortfarande härjade/härjar än och vi kunde inte kramas vi heller i familjen.
Men det var en fin begravning och vi hade en trevlig minnesstund hemma hos gubbens bror U sen.
Tittade på gamla bilder från när syskonen var små och när deras far var liten.
Sen närmade sig den 1 juni med stormsteg och min oro steg lite också. Hade direkt ingen lust att gå tillbaka till jobbet just då, men ingen ville ju sjukskriva mig och någon gång måste jag väl börja jobba.
Men jag har en chef som är den konstigaste människan på jorden och gör absolut inte sitt jobb alla gånger utan krånglar till saker och ting så det blir mycket fel som andra får ordna upp.
Jag väntade på att hon skulle höra av sig så jag skulle få veta hur och när jag skulle börja arbetsträna. Och det minskade ju inte direkt ångesten och oron att gå tillbaka till jobbet.
Sista veckan innan jag skulle börja jobba tänkte jag väl att nu hör hon väl av sig, men inte då.
Måndag, tisdag och onsdag hann gå och jag hörde ingenting. På onsdagen skrev jag till 2 arbetskamrater att hör jag inget på onsdagen så skickar jag ett sms till henne på torsdagen och frågar hur hon har tänkt sig.
Torsdagen kom och inte hade hon hört av sig.
Innan jag hann skicka mitt sms så ringde kuratorn(som varit sjuk en vända) och frågade hur det var och ville bestämma en ny tid med mig.
Jag talade om hur läget var och att jag tänkte skicka ett sms och fråga chefen hur det skulle bli, men samtidigt så sa jag att det känns som om jag vill vänta till fredag och skicka det så hon får svettas lite. Kuratorn tyckte det var en bra idé så jag skyndade mig att skriva till mina arbetskamrater att jag ändrat dag så de skulle veta.
Min ena arbetskamrat hann inte läsa detta innan hon träffat chefen som frågade om de hört något från mig och min arbetskamrat svarade henne: Har du inte fått något sms från henne?
Nej, det har jag inte svarade chefen, men hon fattade inte att hon då borde ha hört av sig till mig på torsdagen.
Fredagen kom och på förmiddagen skickade jag iväg ett sms till henne, men tyvärr till fel telefonnummer(är också hennes, men hon använder det tydligen inte) så det hände ingenting och runt 12 kom jag på det så jag skickade det till det andra telefonnumret.
Klockan 14:30 ringde hon till mig och började prata arbetsträning och att vi skulle ha ett rehabiliteringsmöte på måndagen 1 juni klockan 10 på hennes kontor på förvaltningshuset.
Hon frågade även om jag ville ha någon från facket med mig och det ville jag naturligtvis ha för hon är en människa som kan köra över en.
Men nu visste hon ju inte om hon skulle få tag i någon eftersom det var så sent på fredagseftermiddagen(fredagen före pingsthelgen var det också), men om hon inte fick tag i någon så kunde vi väl ändå träffas och prata lite.
Ja, det kan vi väl sa jag fast jag ville helst av allt skrika NEJ, jag vill inte vara ensam med dig i detta läge.
19:45 fick jag ett sms från henne att hon inte visste om någon från facket kunde komma, men vi kunde ju träffas ändå.
Gubben och jag hade en bra eftermiddag och gjorde lite ärenden, men sen när kvällen kom fick jag lite ångest inför måndagen och deppade ihop.
Helgen kom och på söndagen var det morsdag och vi firade svärmor vid torpet med mat som jag och gubben fixat, tårta som syster U-S gjort. Bror U var med där och bror L kom och drack kaffe och åt tårta(han hade firat med sin familj först).
Måndagen kom och jag åkte till detta förvaltningshus med en stor klump i magen och hade allra helst velat ringa mig sjuk eller sjunka genom jorden.
Jag kommer upp till våningen där hon har sitt kontor och jag ser en människa som jag känner igen från facket OCH hon är där för min skull.
En stor sten försvann från mitt hjärta och jag blev lättat för jag inte behövde vara själv med henne.
Det visade sig att hon hade fått tag i facket 15:45 på fredagen och sagt att hon skulle ha ett rehabiliteringsmöte på måndagen och att jag ville ha någon med, men hon hade inte sagt något namn till facket fast hon från facket hade listat ut att det måste vara jag hon menade.
Det som också är bra med denna människa från facket är att hon har varit med i alla bråk och konstigheter som har varit på jobbet det sista 5 åren så hon vet hur det är där.
Mötet gick bra och det bästa var att jag kritiserade min chef för att hon inte hört av sig till mig inför att jag skulle börja arbetsträna. Glad är jag att hon inte ringt hela tiden, men som sagt detta hade det ju varit bra om hon gjort det.
Svaret jag fick var ju att min sjukskrivning hade förlängts flera gånger så hon var ju inte säker på om jag skulle börja jobba igen samt att hon skulle bättra sig med att svara på sms.
Hade min sjukskrivning blivit förlängd när jag frågade några veckor tidigare om jag tillhörde riskgrupp pga av covid-19 så hade jag hört av mig till henne direkt, men jag tillhörde inte den riskgruppen sa läkarna och då var det bara att börja jobba.
Så min arbetsträning började då den 1 juni med rehabiliteringsmötet, sen var jag ledig tisdagen för jag hade ju inte fått mina arbetstider än.
På onsdagen började jag då klockan 14:00 till 16:00 och då var jag bara där och visade upp mig och vek lite tvätt.
På fredagen så blev jag irriterad på en vikarie, men jag sa ingenting för jag hade ju inte gjort så bra intryck om jag börjat gnälla/säga till första gången hon är där när jag jobbar igen.
Och jag var trött när jag kom hem och inte blev det väl bättre när E flög på mig direkt och frågade efter en sak som han skulle ha till midsommar och det var 14 dagar dit.
Jag har då arbetstränat på eftermiddagarna för det har passat mig bra och jag har ju haft förmiddagarna att komma igång här hemma med bl.a en mage som inte riktigt tycker som mig.
Det har gått ganska bra och jag har undvikit att vara för nära de boende eftersom jag är/har varit rädd för att bli smittad eller smitta ner dem eftersom det är svårt att veta om man har detta covid-19 eller inte.
I förra veckan frågade chefen om jag kunde tänka mig att börja jobba 12 till 14 istället för det behövs personal vid matningen vid lunch.
Jag gick med på det, men jag vet inte om det är riktigt rätt eftersom de inte ska räkna med mig egentligen. Men hon gav mig förskjuten arbetstid i 10 dagar eftersom arbetstiden ändrades så nära inpå och det är väl bara att tacka och ta emot.
Så i måndags började jag 12 och var med och matade.
Kände mig lite stressad innan jag for iväg för nu var jag ju tvungen att komma in i något nytt igen och även igår var det besvärligt att komma iväg.
Det blir ju så när jag har kommit in i helt andra rutiner under min sjukskrivning och sen har jag inte samma stresstålighet längre känns det som.
Igår när jag var på jobbet så fick jag hela tiden tänka på vad jag gjorde så jag inte skulle glömma bort vad jag höll på med eller skulle göra.
Jag är inte lika glömsk som jag var ett tag när jag hela tiden glömde bort att spola efter mig, men nog glömmer jag bort saker än.
Förresten så blev gubben och jag inte så glada i lördagseftermiddag då vi upptäckte att vår gamla hydrofontank från 1959 hade börjat läcka.
Det blev att stänga av vattnet och börja kolla efter en ny.
Otur hade vi att upptäckte detta så sent på eftermiddagen så affären som hade såna här varor nästan hade stängt och vi skulle inte hinna dit och tur att de hade öppet på söndagen så vi kunde åka och köpa en ny tank. Denna gång blev det en hydropresstank(fråga mig inte vad skillnaden är).
Gubben monterade bort den gamla under söndagen med en massa svordomar innan han fick bort den och sen blev det lite mer svordomar när han monterade dit den nya då de visade sig att vi hade missat att köpa en grej när vi var in och handlade tidigare på dan, men han hann in innan de stängde.
Fast det visade sig sen att han missat en sak till, men han hade sån tur att han hittade något som han kunde använda här hemma med hjälp av E.
Under tiden hade vi ju inget vatten så vi fyllde dunkar med vatten så vi skulle ha och sen undvek vi att spola på toaletten och det ställde till lite problem för mig eftersom jag förut glömde bort att spola och nu inte fick spola, men som tur var så var det bara över lördag och söndag det var så.
Gubben fick det inte riktigt tätt så i måndags var han hemma för att fixa det sista och han och E var iväg och köpte den felande länken plus lite matvaror också.
Jag har ju inte skrivit på länge så detta har jag ju heller inte berättat(tror jag iallafall) att E och R ska bli föräldrar i höst och det ska bli kul att följa med på denna resa. Gubben och jag blir extra mor/farföräldrar på något sätt.
Gubben kämpar sig fram på det jobb han har än så länge och nu i några veckor har han blivit utlånad till företaget som företaget han jobbar åt jobbar åt så nu i 3 dagar ska han jobba mellan 6 och 18, sen vara ledig 2,5 dag för att sen jobba mellan 18 och 6 i 3 nätter.
Hoppas på att det blir lite mer i plånboken då.
Idag har både gubben och jag varit lediga så vi har varit till optikern där gubben har beställt solglasögon till de glasögon han var in och provade ut i förra veckan samt att företaget han jobbar åt betalar ett par skyddsglasögon åt honom.
Sen åkte vi till ett ställe vi aldrig varit till och kollade på loppiset och hittade en liten gjutjärnsgryta + 2 oöppnade broderier. Vi passade också på att köpa en falukorv från ett lantbruk i närheten och varsin glass.
Sen åkte vi och köpte skruv och gjorde ett annat ärende innan vi åkte hemåt och åt en väldigt sen lunch.
Det blev sen en väldigt sen middag också.
E har förresten börjat på en utbildning genom arbetsförmedlingen som förhoppningsvis leder till att han får lastbilskörkort och börjar tjäna pengar och betala tillbaka till oss.
Ja, orkar ni läsa allt detta så är ni väldigt duktiga.
Men nu säger jag:

GOD NATT OCH SOV SÅ GOTT ALLA MINA VÄNNER!!!