Längesen igen

 men det blir bara så just nu.

De hittade förändringar på min bukspottskörtel som kirurgen ska hålla koll på i 5 år så det känns ju bra att det inte var något jätteallvarligt.

Undersökningen hos kvinnokliniken såg också bra ut och tur är väl det.

Jobbar mina 80% sen 7 juni och det känns väl sådär. 

Går hos psykolog, kurator och arbetsterapeut och det ger mig verktyg att försöka få ordning på allt.

Jag var till Folktandvården för några veckor sen för den där kollen man ska göra någon gång per år. Jag har i 2 års tid haft ont i munnen till och från och nu blev det utredning på det.

Jag har/hade en typ en fistel mellan 2 tänder så remiss skickades till käkkirurgen och det gick väldigt snabbt att hamna där.

Jag var till Folktandvården en onsdag, på måndagen efter ringde de och frågade om jag kunde komma på tisdagen för undersökning. Det bestämdes att de skulle göra en operation och jag fick en tid till den 19 oktober. Men de kunde höra av sig tidigare om de fick något återbud.

På torsdagen samma vecka ringde de och de hade en tid till fredag morgon!

Jag tog tiden för då slapp jag ju hålla på att krångla med jobbet då jag ändå var ledig och skulle ha jobbat den 19 oktober.

Så gubben följde med mig och de öppnade, de skrapade, de borrade och sen sydde de lite.

Naturligtvis fick jag bedövning också.

De skickade några prover på analys som de skrapat bort.

Ont fick jag, svullen blev jag och jag skulle ha börjat jobba på måndagen efter att ha haft semester i 1,5 vecka, men det blev inget med det då jag hade skitont i munnen så det blev 1 veckas sjukskrivning på det.

Igår var jag tillbaka till käkkirurgen och det tog stygnen samt klämde ut var ur min kind so, m fortfarande är svullen och hård. Jag har fått penicillin som jag ska ta 2 tabletter 3 gånger om dagen i 7 dagar och jag hoppas att det hjälper.

Analyserna på proverna visade inget farligt, men en radiolog ska titta på röntgenbilderna så fortsättning följer.

Så idag ska jag börja jobba igen på det sjunkande skeppet känns det som.

Min arbetsplats är inte var den har varit utan det känns som att det mer och mer börjar likna ett förvaringsställe istället för ett boende.

Jag är den enda som är kvar sen starten för 28 år sedan och de som jag jobbade med då har blivit pensionärer. De som kommit efter dessa och jobbat flera år slutar en efter en eftersom det är ett tyngre jobb idag samt att arbetsklimatet kunde vara bättre.

Jag känner mig ganska ensam för jag sätter de boende i första hand och det känns inte som de nya gör det utan skyndar sig att göra sina "måsten" så de kan sätta sig i soffan och sitta av tiden med sina mobiler.

Många av de som jobbar hos oss nu kommer från andra länder och de är duktiga på att jobba, men ibland har jag väldigt svårt att förstå vad de menar då deras svenska inte är den bästa.

Jag förstår mig förresten inte på mig mina svenska arbetskamrater heller ibland för de verkar inte alla gånger förstå varför det är på jobbet. De är ju inte där för sin skull utan för de boendes skull.

Det var gnället om jobbet, det finns mer men jag orkar inte skriva om det.

Här hemma är gubben arbetslös igen sen 1 september då han hade sommarjobbat i 5 eller 6 månader. Så nu söker han jobb för fulla muggar samt har snart gjort klart veden som skulle varit klart för längesedan, men han skyller lite på sin bror som skaffat ny vedkap(vår dög inte längre) och det skulle göras på annat sätt än tidigare.

E har jobb, men väldigt sporadiskt tyvärr då han inte har all behörighet när det gäller körkort så de har inte användning för honom alla dagar. Och tyvärr så lyckas han må dåligt vissa dagar då han äntligen har jobb. Just nu har han gjort något med ryggen så han ska träffa någon i veckan som ska hjälpa honom med övningar.

R går runt och har ont i en tå och sköter om Blomman. 

Blomman växer och frodas och blir snart 1 år. Hon är en ögonsten i både min och gubbens ögon och ett barn vi fått följa på nära håll då vi inte har några egna.

Vårt hem ser ut som hej kom och hjälp!

Det är grejer överallt och det är inte bara mina och gubbens utan även den unga familjens.

Det går bra att plocka fram saker, men att ta undan efter sig det är svårare. Jag försöker plocka undan, men det är inte lätt när ingen annan tar reda på sina saker så det slutar med att även jag skiter i allt.

Jag rensade köksbordet en dag och hittade det, någon dag efter såg det likadant ut eftersom ingen tar reda på sina grejer.

Det knastrar under fötterna när vi går, men är det någon som bryr sig? Svar nej!

Och vad jag än säger så händer det ingenting känns det som så det är väl lika bra jag slutar yttra mig.

Allt är inte så hemskt som det låter, men när jag blir trött på allt så blir jag trött på allt och då måste jag hålla mig undan för att inte få ett utbrott som inte gör saker och ting bättre.

Vi var iallafall ute och åkte båt den 2 till 3 oktober och firade R:s 30-årsdag och vi hade det riktigt trevligt.

Gubben och jag fick lite kvalitetstid med Blomman för tyvärr blev mor och far lite sjösjuka på väg hem när vi for över öppet vatten. 

Vi åkte till Åbo denna gång. Åkte 20 på lördagskvällen och steg i land i Stockholm vid 19 på söndagskvällen.

Ursäkta allt gnäll, men jag var tvungen att få ur mig lite.

HA EN BRA TISDAG!!!