och fortsätter gå i all evighet...
Har tänkt många gånger att jag ska skriva här, men tiden finns inte och inte riktigt orken heller.
Det har hänt en hel massa sedan sist jag skrev och det mesta är inte trevligt alls så det är ju inget att skriva om.
Jag och gubben har som vi har det, bra tillsammans med "barn" och "barnbarn" som vi har fått på äldre dagar.
"Barnbarnen" växer alldeles för fort, den äldsta blir snart 4 och den yngsta har fyllt 1.
Handarbetar gör jag, men just nu är det väldigt mycket virkning. Vet inte hur många grytlappar och små hjärtan jag har gjort. Just nu håller jag på att virka en sjal till "svärdottern".
Virkningen gör att jag tänker på annat än alla problem runt mig, iallafall för stunden.
Har en dröm om framtida pension och hade väl haft en önskan om att det skulle kunna ske snart, men av olika anledningar som kommer nog inte den drömmen att slå in.
Jag trivs med dem jag jobbar för/med, men det är resten som är jobbigt. Chefer som är knepiga, all jävla dokumentation som tar tid och som måste göras. Rutiner som ska följas och som nån knappt följer för det hinns liksom inte riktigt med alltid.
Jag opererade ju höger handen för snart 2 år sedan så nu somnar iallafall inte fingrarna på den handen, men den är ju inte riktigt bra ändå.
Vänstra handen skulle jag också behöva operera för den bråkar med mig mest hela tiden. Hade trott att de skulle höra av sig om operation av den också, men jag har ingenting hört och just nu har jag inte råd att vara sjukskriven i 6 veckor.
På gubben upptäckte de gråstarr i våras och i måndags så var han in och fixa det så han har varit hemma från sitt säsongsarbete denna vecka för han får inte lyfta tungt på några dagar.
Själv har jag också varit hemma i 1 vecka för jag har inte orkat med någonting egentligen och brustit ut i gråt med jämna mellanrum pga allt runt omkring mig.
Och egentligen skulle jag sitta och räkna just nu, men det tar emot. Det ska vara klart till 1 oktober och det tror jag nog att jag ska klara, men jag behöver gubben tror jag som stöttepelare så jag kan säga hur jag tänker till honom och han antingen håller med eller inte.
Ja, det var lite från mig denna gång och vem vet, jag kanske skriver snart igen.
STOR KRAM PÅ ER ALLA!
