tag:blogger.com,1999:blog-23605516687520362302024-03-14T10:49:01.107+01:00Paradiset KaosEn tjej i sina bästa år som gillar att brodera, även att sticka och virka.Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.comBlogger2395125tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-61212596055916967362022-12-11T22:08:00.006+01:002022-12-11T22:08:48.189+01:00Tredje advent<p> är det nu.</p><p>Det blev operation av min högra hand den 7 december. Det är skönt att det blev av eftersom problemet med händerna inte blir bättre utan snarare tvärtom.</p><p>Men jag kan inte göra så mycket eftersom jag är högerhänt och nu måste använda en vänster hand som bråkar med mig också.</p><p>Jag fick en ny tid till tandläkaren istället för den 7 december. Tiden jag fick var 8 december klockan 14:30, men det blev inget med det för tandläkaren var sjuk. Erbjuden tidigare tid samma dag med en annan tandläkare blev jag, men jag tackade nej.</p><p>Dels så kändes det inte helt okej att ha ont i både hand och mun och dels så vill jag att tandläkaren som har börjat böka i min mun ska få slutföra jobbet.</p><p>Så ny tid till tandläkaren på käkkirurgin blir 16 januari klockan 14:00.</p><p>Det är dagen efter gubbens födelsedag och näst sista dagen på min sjukskrivning.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL8MZNK78CNNUbJTuvMa2QG7xu1FcQk8tynBQOYocEK2Kq66qPv0Jy8dPf0SykivHZh_NUpKnO0mPEM7MHv19JagZP_T-aWKQ5SynFW0pm0ordCLwHa0mR0PCCGyPDpPmbvt3K5j7igHqBy1tve4SqHvnU7AX1xYeTl9ckZiJsiWu7KBSstIOgemQ/s4608/IMG_20221206_215545.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL8MZNK78CNNUbJTuvMa2QG7xu1FcQk8tynBQOYocEK2Kq66qPv0Jy8dPf0SykivHZh_NUpKnO0mPEM7MHv19JagZP_T-aWKQ5SynFW0pm0ordCLwHa0mR0PCCGyPDpPmbvt3K5j7igHqBy1tve4SqHvnU7AX1xYeTl9ckZiJsiWu7KBSstIOgemQ/s320/IMG_20221206_215545.jpg" width="240" /></a></div><br /> Jag fick lite bråttom då jag fick tiden för operationen av handen så jag broderade färdigt denna dagen före och har sen fått hjälp av gubben att tvätta den. Är bara strykning kvar nu.<p></p><p>Jag är ju ganska handikappad när jag inte kan/får göra något med höger handen så det innebär att gubben får göra det mesta här hemma(det gör han ju i vanliga fall också).</p><p>Jag måste ha hjälp med att skära mat. Skriva med vänstern är inte lätt det heller och jag kan inte handarbeta.</p><p>Mindre pengar blir det i lönekuvertet också tyvärr och vi behöver alla pengar vi kan få.</p><p>Fördel kan vara att jag inte använder så mycket bensin då jag inte åker till jobbet och att jag blev ledig över julen då jag skulle ha jobbat.</p><p>Nu orkar ja inte skriva mer för vänster hand börjar göra ont.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>HA EN TREVLIG VECKA!!!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-77377912288759266402022-11-30T21:45:00.000+01:002022-11-30T21:45:00.912+01:00Tiden bara går<p> och går och den går bara fortare och fortare.</p><p>Jag har fortfarande inte haft mitt medarbetarsamtal med chefen och vi får väl se när det händer.</p><p>Men det kommer nog att hända något med mina händer för jag har fått kallelse till operation på ortopeden den 7 december klockan 9:00.</p><p>Tvättad med den där specialtvålen ska jag vara också så jag håller tummarna för att det blir av.</p><p>Jag håller ju på med munnen också och idag fick jag en tid för operation av den också.</p><p><i>Gissa vilket datum?</i></p><p>Jo, 7 december klockan 11:30 tror jag det var.</p><p>Det är väl typiskt att allt ska hända samtidigt.</p><p>Det är som att vi ofta<span style="font-size: xx-small;">(väldigt ofta)</span> sitter hemma och ugglar jag och gubben för vi har inte ett så stort umgänge tyvärr, men råkar vi bli bortbjudna någon gång så kan man ge sig sjutton på att då händer det något mer samma tid och samma dag.</p><p>Den här månaden var det inte alls roligt att betala räkningarna för det blir typ inga pengar kvar så det blir till att snåla hela december och hoppas på att någon vinner pengar.</p><p>Och ja, vi är lurade igen jag och gubben. Blir så arg att vi går på vissa saker och aldrig lär oss. Förhoppningsvis har vi lärt oss denna gång åtminstone.</p><p>Glad är jag iallafall att svärmor la på luren när det ringde för henne en okänd person som påstod att han var från banken. Banken ringer inte till sina kunder hur som helst.</p><p>Det har blivit en hel del grytlappar virkade under året. Jag har haft lust att brodera, men jag fastnade på en sak och så fanns inte orken att ta itu med det.</p><p>Nu fick jag äntligen hjälp av gubben att tänka så jag har fått fart på nål och tråd igen.</p><p>Grejen ska vara klar innan nästa vecka för om allt blir som jag vill sitter jag med ena handen i bandage och då kan det vara svårt att handarbeta.</p><p>Idag har jag och gubben varit ett par i 45 år och jag fattar fortfarande inte att han står ut med mig och mitt humör(det är hemskt just nu) och att jag inte gör någonting här hemma när jag är ledig. </p><p>All energi jag har använder jag på jobbet och sen finns ingen kvar när jag kommer hem.</p><p>Ska strax leta mig mot sängen.</p><p>Jag har 2 tidiga mornar framför mig och sen är jag ledig i helgen.</p><p>Och blir allt som jag tänkt så jobbar jag måndag och tisdag nästa vecka och sen väntar några veckors sjukskrivning.</p><p><span style="font-size: xx-small;">(Men eftersom inte det brukar blir som jag tänkt mig så får jag nog fortsätta jobba istället för operation och då vet jag vad jag gör hela december och då även på julafton)</span></p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT ALLA MINA VÄNNER!</b></span></p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>DRÖM SÖTT!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-15679988129461887202022-11-16T22:30:00.004+01:002022-11-16T22:30:24.221+01:00God kväll!<p> Sist jag skrev skulle jag ju ha medarbetarsamtal med chefen, men det blev inställt för hon fick kalla fötter när jag ville ha facket med. </p><p>Hon återkom sedan med ett datum då jag var ledig och till detta möte var jag välkommen att ha facket med. När jag sa att jag inte kunde på min lediga dag och gav förslag på ett nytt datum så skulle hon titta på det och kolla om HR kunde vara med då. Det är en person ska vara stöd för arbetsgivaren.</p><p>Jag vet inte än om den tiden passar henne som jag gett, men jag märker väl det när jag kommer till jobbet imorgon.</p><p>En nervös klump finns i magen i stort sett hela tiden och det är inte kul alls.</p><p>Sen händer det andra saker som gör att vi här hemma blir alldeles snurriga av och som vi nu inte vet om det är positivt eller om vi har blivit lurade igen. Och då är vi väldigt lättlurade både gubben och jag.</p><p>Det låter så bra när personen pratar och att det ska rättas till det som vi blivit lurade på förut och det känns som om denna person också luras.</p><p>Vi får se vart detta leder, men är allting sant så faller det en stor sten i från oss annars blir det inte så bra.</p><p>Mina händer jävlas med mig och inte blir det bättre när det blir kallare ute.</p><p>Och inte har jag hört något från ortopeden heller, men det har inte gått 90 dagar än.</p><p>Jag vill brodera, men orken och lusten har inte riktigt funnits där, men det har blivit fler grytlappar gjorda och jag behöver ju inte tänka så mycket när jag gör dem.</p><p>Nu måste jag försöka komma i säng och sova för imorgon är det en lång dag igen. Jobbar först mellan 7:30 till 14 och sen börjar jag igen 16 och jobbar till 20.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT!!!</b></span></p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>DRÖM SÖTT!!!</b></span></p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>VAKNA SNÄLL OCH PIGG!!! </b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-74053158316712624012022-10-30T10:44:00.006+01:002022-10-30T10:44:50.730+01:00Hej kära vänner!<p> Ja, ni som eventuellt läser det jag skriver.</p><p>Det har hänt en hel del sen jag sist skrev både på gott och ont.</p><p>Jag hade min semester först och andra veckan åkte jag till min morbror för att fira hans 80-årsdag.</p><p>Jag åkte för första gången i mitt liv alldeles själv dit och det gick hur bra som helst att köra dit.</p><p>Men det blev ingen vilosam vecka för jag upptäckte att det snurrade en hel del för morbror så det var en del saker jag fick ta itu med istället.</p><p>Jag var helt slut när jag kom hem från den semester och när jag började jobba hade jag 3 hästveckor framför mig med många arbetstimmar.</p><p>Sen hade jag 14 dagars semester igen och det var 14 dagar som jag inte gjorde något av vad jag äntligen ville och återhämtningen var inte den bästa.</p><p>Jobba någon vecka sen värkte handlederna så jag nästan grät så jag blev hemma och sjukskriven några dagar.</p><p>Några dagars jobb igen och sen var jag ful och tog semester och for upp till min morbror igen och denna gång var gubben med och vi fick fixa med lite saker.</p><p>Han fick precis hjälp från hemtjänsten med medicinen när vi kom upp och det var lite tur att vi var där för vi kunde kolla upp honom när de börja och vi kunde tala om hur han hade varit förr.</p><p>Sista dagen som jag hade tagit semester den perioden fick jag inte semester så jag fick för första gången i mitt liv otillåten frånvaro från jobbet och avdrag på lönen.</p><p>Jag har erkänt att jag gjorde fel, men det är synd att chefen inte kan erkänna att hon har gjort fel i våras. Hade hon gjort det hon skulle då hade situationen varit mycket lugnare för mig än vad den är nu eller att hon erkänt att hon gjort fel så hade inte den gode mannen varit så envis att försöka bli av med henne.</p><p>Imorgon ska jag ha medarbetarsamtal med henne och jag känner inte alls för det, men jag ska ha facket med mig.</p><p>Skulle haft samtalet i förra veckan, men jag fick sån ångest och mitt det hade jag tur och min högra hand gjorde väldigt ont när jag knep ihop så jag sjukskrev mig 2 dagar.</p><p>Jag hade inte heller hunnit tala mer med facket som jag hade kontakt med innan.</p><p>Mycket kretsar kring jobbet och det tar en jävla energi från mig.</p><p>Min braiga kurator gick i pension i våras och jag fick en ny som jag efter några träffar förstod inte var intresserad av de problem jag hade utan var mer inriktad på de sjukdomar jag haft och de eventuella problem jag hade efter det.</p><p>Jag har problem med det också, men just nu är det jobbet som är det som tynger mig mest.</p><p>Denna kurator skrev en remiss till en annan och vi får se vart det leder.</p><p>Jag väntar på svar från ortopeden om mina händer och jag hoppas att de snart hör av sig så jag får veta hur det blir med dem. Om det går att göra något saken.</p><p>Det finns mycket mer att skriva om, men jag har tyvärr inte tiden att skriva just nu för jobbet kallar snart igen denna söndag i oktober.</p><p>Tycker just nu att livet mest består av jobb och jobb, men beror säkert på att jag är trött på chefen.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>HA EN SKÖN SÖNDAG</b></span></p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>DENNA DAG DÅ VI ÄNTLIGEN HAR NORMALTID IGEN!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-18725374056772638962022-07-11T00:24:00.000+02:002022-07-11T00:24:09.617+02:00Då har <p> jag semester i 14 dagar från och med imorgon!</p><p>Det har varit ganska intensiva veckor sedan midsommar.</p><p>Jag jobbade både lördagen och söndagen efter midsommarafton.</p><p>Ledig dag hade jag på måndagen och skulle ta det lugnt och vila upp mig tänkte jag, men så blev det inte utan jag följde med E och åkte lastbil från klockan 4 till ca 15 på eftermiddagen.</p><p>Sen jobbade jag kväll på tisdagen, dubbeltur på onsdag och torsdag, avslutade sen arbetsveckan med att jobba på förmiddagen.</p><p>På lördagen hade vi en trevlig fest med ett trevligt gäng där vi bjöd på grillat och spelade lite kubb där tjejerna vann.</p><p>Jag hade virkat en hel del grytlappar och de inbjudna paren fick varsitt par av grytlappar.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJmg7CVAVsw_hx3_lNQlLZ4LmpPOho9ht75L_z3CMHhtk6ZGSw0o0nPzetjypS7xSBgYLwDA7B3qNRyG9BGkWNePaqMJTfDsRPcmuyXffRcVPk-79txMiHEdsdVRmrKxzy_jqS37z-3BqvmO811WWVvqmIa61Zr816-Hz_3Sd9S5ce1Ye6_koYPSU/s4608/IMG_20220702_171005.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4608" data-original-width="3456" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJmg7CVAVsw_hx3_lNQlLZ4LmpPOho9ht75L_z3CMHhtk6ZGSw0o0nPzetjypS7xSBgYLwDA7B3qNRyG9BGkWNePaqMJTfDsRPcmuyXffRcVPk-79txMiHEdsdVRmrKxzy_jqS37z-3BqvmO811WWVvqmIa61Zr816-Hz_3Sd9S5ce1Ye6_koYPSU/s320/IMG_20220702_171005.jpg" width="240" /></a></div>Det blev 5 par som jag gjorde. Paren hade samma färger, men typ spegelvända och olika färg på kanterna förutom det sista paret som jag inte riktigt visste om garnet skulle räcka så det paret blev lika förutom kantfärgen.<div>Roliga att göra och de blev uppskattade av våra gäster.</div><div>R undrade varför jag gjorde så många grytlappar, men jag sa ingenting för även R och E fick ett par<span style="font-size: xx-small;">(de</span> <span style="font-size: xx-small;">var också med på festen)</span>.</div><div>Sen på söndagen så fyllde svärmor år så då var gubbens syster U-S, bror U med sambo A och bror L och då var de här och vi<span style="font-size: xx-small;">(mest andra)</span> fixade maten. Tårtan hade svärmor och U-S gjort.</div><div>Minste bror M kunde tyvärr inte komma och gratulera sin mor.</div><div>Bägge dagarna var trevliga, men det var nästan för mycket för mig eftersom jag inte fick den återhämtning som jag behövde. Visste ju inte när jag/vi bestämde festerna att det skulle bli en väldigt intensiv vecka för mig.<span style="font-size: xx-small;">(Hade inte räknat med lastbilsåkning)</span></div><div>Våra gäster fick gå husesyn i ett väldigt ostädat hem eftersom jag inte orkade göra något vettigt och de som skulle hjälpa till inte gjorde så mycket de heller.</div><div>Gubben fick börja sommarjobba den 29 juni också så då hann inte hann heller göra så mycket.<span style="font-size: xx-small;">(Han</span> <span style="font-size: xx-small;">hade försökt göra så mycket han kunde innan)</span></div><div>På måndagen sen så tog jag det väldigt lugnt för att orka med veckan som sen kom.</div><div>Jag jobbade eftermiddag/kväll måndag och tisdag. På onsdagen jobbade mellan 7:15 och 11 och direkt efter jobbet var jag till sjukgymnasten och direkt därifrån åkte jag till lasarettet i huvudlänsstaden och käkkirurgi där min konstiga tand/känsel i munnen kollades upp. Bättre har det blivit, men det är fortfarande något konstigt där.</div><div>När jag kom hem sen på eftermiddagen var jag slut som människa.</div><div>Torsdagen var jag ledig och sen körde jag dubbeltur på fredagen, kväll på lördagen och så idag en dubbeltur.</div><div>Och nu har jag SEMESTER och ska försöka låta bli att tänka på jobbet och hur lätt är det på en skala 1 till 10? <span style="font-size: xx-small;">(Svårt kan jag tala om, jag har redan skrivit med en arbetskamrat om lite saker som jag funderat</span> <span style="font-size: xx-small;">på till veckan fast jag inte alls är där)</span></div><div>Jag har som sagt en chef som jag inte riktigt gillar och som jag tycker gör många konstigheter och verkar klara sig hela tiden.</div><div>Jag har inte delegering på en sak som gäller det medicinska och jag vill inte heller ta på mig det för jag känner att jag inte riktigt fixar detta.</div><div>I förra veckan så upptäckte jag att på kvällen när jag skulle jobba så fanns det ingen med den sorters delegering på jobbet så jag talade med vår sjuksköterska och hon hjälpte oss med att fixa första biten på problemet. Sen lämnade hon över problemet till vår chef som inte gjorde någonting åt det hela så personen som det berörde fick vänta för länge på vissa saker.</div><div>Chefens svar till sjuksköterskan var typ hoppsan och det är inget svar från en chef utan chefen ska ordna saken utefter sitt uppdrag som chef. Alla chefer har fått information hur saken ska gå till, men tydligen inte vår chef.</div><div>Jag väntar bara på att chefen ska komma och prata med mig om varför jag inte har denna delegering, men det är faktiskt ingen som kan tvinga mig till det och jag är faktiskt rädd att jag ska göra fel med det här.</div><div>Gubben ligger och sover för han ska ju upp och jobba imorgon bitti och jag borde väl gå och sova jag med eftersom jag har varit uppe sen klockan 5<span style="font-size: xx-small;">(klockan är efter midnatt nu)</span> och jag sov inget på 2 timmars rasten jag hade idag(igår).</div><div>Men jag firar in semestern med ett glas vin precis som jag sagt att jag skulle göra.</div><div>Lilla Blomman har varit lite hängig, men hon fick någon spruta för ett tag sedan som kunde göra att hon blev det.</div><div>Hon har humör den lilla när hon inte får som hon vill och hon är väldigt bestämd av sig.</div><div>Hon vill inte så gärna gå själv än, men hon kan ta några steg iallafall. Och går gör hon när hon går med sin lilla kundvagn så hon vill ha stöd här i livet än.</div><div>Nu är vinet uppdrucket så det är nog bäst att jag letar mig till sängen och sover lite.</div><div>Har ingen tid att passa denna dag och det är skönt.</div><div style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT ALLA MINA VÄNNER!!!</b></span></div><div><br /><p><br /></p><p><br /></p></div>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-71126808167209822902022-06-24T14:09:00.005+02:002022-06-24T14:09:47.740+02:00Trevlig midsommar på er!<p> Evigheter sen jag skrev senast och orken/energin har tyvärr inte funnits fast det har funnits saker att skriva om.</p><p>Gubben kom hem dagen efter sin höftledsoperation och hade det besvärligt någon månad och jag förbjöd honom att köra bil i ett par månaders tid för att det skulle läka bra. Och det har det gjort. Han var sjukskriven i 3 månader<span style="font-size: xx-small;">(om jag kommer ihåg rätt)</span> och sen var det bara för honom att börja söka jobb igen och få pengar från a-kassan istället för förnedringskassan.</p><p>Han haltar lite fortfarande och det är ju inte så bra, men använder han en krycka så går han rakare med kroppen.</p><p>Tyvärr så känner han av sina knän också så han får ta itu med det sen också.</p><p>I februari var det min tur att fylla 60 år och vad ska jag säga om det mer än jag blev äldre.</p><p>Jag blev uppvaktad av gubben, E, R och Blomman. Även svärmor var här samt gubbens äldre bror L med fru M<span style="font-size: xx-small;">(som jag inte trodde skulle komma med eftersom hon inte brukar vara med längre på kalas)</span>. E:s mamma C var också här.</p><p>Men tyvärr kom det ingen från min släkt och det känns inte alls kul då jag inte har så stor släkt. Men det är bara att gilla läget för ingenting är ju som det brukade vara förr.</p><p>Det har hänt en massa tråkiga saker på jobbet och har en chef som inte gör sitt jobb med vissa viktiga saker och sen typ smyger på oss och påpekar allt som vi gör fel. Jag har aldrig tyckt om chefen och ännu mindre nu.</p><p>Har också upptäckt att jag har arbetskamrater som jag trodde man kunde lita på är alls ingenting att hålla i handen för de är snabba att berätta saker bakom ryggen till chefen.</p><p>Jag och gubben var till banken och kollade upp när vi kan gå i pension och vi ska ha råd att gå om 3 år OCH då går jag direkt för jag orkar inte med skiten där egentligen, men vem vill ha en gammal tant som mig som nyanställd när gubben inte får något jobb för att han är för gammal.</p><p>Kan vi inte gå båda två så går jag och han får leva på a-kassa tills han blir pensionär. Jag tänker gå in och jobba extra på jobbet om nu jag får det <span style="font-size: xx-small;">(de kanske vill bli av med mig)</span>. Grejen att jobba extra är ju att det ger mer pengar i plånboken och jag slipper alla personalmöten och annat strunt som jag inte orkar med.</p><p>E har ett jobb som han sällan får utföra då han inte behövs och när han äntligen ska få jobba då blir han sjuk. </p><p>R kämpar på med en utbildning på KomVux tror jag det är och kämpar även på med körkortet som hon så väl behöver.</p><p>Blomman har för några dagar sen tagit sina första steg utan att hålla i sig i någon. Mamma, pappa och farmor fick se dessa första steg och sen kom de hem till oss så vi fick se henne gå.</p><p>Jag har bara väntat på att hon ska ta stegen för hon har varit nära flera gånger, men inte riktigt vågat samt att fötterna inte riktig velat heller.</p><p>Jag är glad över att det var mamma, pappa och farmor som fick se de första stegen och inte de på förskolan.</p><p>Hon har inte många ord än, men hon vet vad hon vill och visar det tydligt. Vi tror också att hon fått en blandning av mammas och pappas humör både på gott och ont.</p><p>Min psykolog slutade i januari och flyttade norrut.</p><p>Min braiga kurator gick i pension nu i maj och det känns inte så jättebra för jag tyckte om att prata med henne och jag fick mycket stöd. Gjorde att jag på något sätt känner mig bättre till mods och blivit lite mer bitchig.</p><p>Jag har fått träffa en ny kurator och jag tror att det också kan bli bra för jag känner att jag behöver få prata av mig om mycket med någon som inte tillhör familjen.</p><p>Jag har även fått en ny arbetsterapeut<span style="font-size: xx-small;">(den manlige jag hade slutade bara helt plötsligt)</span>. Jag har träffat henne en gång och sen har vi pratat med varandra i telefon. </p><p>Jag ska göra en ny uppskattning av mitt mående och hjärntröttheten och skicka in och då får vi väl se om det blir någon fortsättning där.</p><p>Men jag mår inte alls okej hela tiden och blir trött och orkeslös ibland.</p><p>Det är midsommarafton idag och det känns som om det är lite för mycket just nu.</p><p>Alla är hemma + E:s mamma och det är småtjafs om en det ena och det andra.</p><p>Svärmor, gubbens syster C med son S kommer till kvällen och firar med oss.</p><p>Jag har skurit färsk potatis till vår potatissallad medan gubben skar det gurka och purjolök samt blandade det hela. Han har även lagt fläskytterfilén i marinad.</p><p>Och just nu sitter jag på mitt rum för jag orkade inte med allt folk.</p><p>Helt plötsligt kom tårarna och allt kändes helt hopplöst. Ingen skön känsla alls och jag vill inte känna så.</p><p>Många gånger så känns det som om jag ska rädda allt så allting blir bra och alla ska vara glada och nöjda och det blir en bekostnad på hur jag mår och orkar.</p><p>Det är tur att gubben förstår och ser på mig när det blir för mycket och inte gnäller när jag känner att jag måste gå undan för att överleva.</p><p>Han drar ett tungt lass då han får städa och plocka undan efter mig och de andra<span style="font-size: xx-small;">(som är duktiga på att</span> <span style="font-size: xx-small;">plocka fram, men inte plocka undan efter sig och sen när de inte hittar sina saker gnäller och undrar varför det står där det står)</span>.</p><p>Jag kan vakna på morgonen full med energi och ork och vill göra saker. Sen kommer jag upp och äter frukost och sen är allting borta. Och jag blir så trött på det, men jag rår inte för det.</p><p>Idag kommer det folk hit<span style="font-size: xx-small;">(sällan vi får främmande)</span> och det skulle varit kul med ett renstädat hem, men det är det inte alls för ingen har orkat<span style="font-size: xx-small;">(gubben har gjort så gott han kan och de andra lite grann och så har även</span> <span style="font-size: xx-small;">jag)</span>.</p><p>Imorgon ska de jag jobbar med få komma hit på utflykt och käka lunch och må bra och då hade det ju också varit kul att uppvisa ett renstädat hus.</p><p>Men alla får ta det som det är och så får vi hoppas på att det är renstädat till nästa helg då det kommer mer främmande hit.</p><p>Jag sökte hjälp för att jag har ont i handlederna samt några fingrar som domnar bort. Första läkaren sa att jag skulle söka sjukgymnast och det gjorde jag. Hon kan inte göra något åt handlederna för det är något annat än sjukgymnastik jag behöver, men jag får hjälp med min stela nacke och det är skönt.</p><p>Den andre läkaren jag var till sa att jag skulle sova med skenor i 3 månader<span style="font-size: xx-small;">(till slutet på sommaren)</span> innan de kunde skicka remiss och kolla upp vad det egentligen är. Så nu sover jag med skenan som E fick och inte kunde använda och ett handledsskydd. Jag måste leta så jag får tag i en skena till, men det är inte det lättaste att hitta.</p><p>Jag tycker om att brodera, men just nu så finns inte den orken riktigt tyvärr. Men jag sitter inte göralös iallafall då jag virkar grytlappar för fulla muggar. Jag fick en idé i huvudet för någon månad sen och det ska vara klart till nästa lördag.</p><p>Det blev visst lite långt och det är inte säkert att någon orkar att läsa, men då finns det ju iallafall för mig att läsa och komma ihåg lite grann.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>HA EN RIKTIGT SKÖN MIDSOMMARHELG!!!</b></span></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-10606012740847008462022-02-16T23:33:00.002+01:002022-02-16T23:33:38.592+01:00Här sitter jag<p> och är lite nervös faktiskt.</p><p>Imorgon åker gubben iväg mot huvudstaden tidigt på morgonen tillsammans med E.</p><p>E kommer att komma hem under förmiddagen, men det gör inte gubben för han ska operera sin högra höft imorgon.</p><p>Han var en god kandidat hösten 2019, men då var jag under behandling först med cellgifter och sen med strålning så det var inte så praktiskt med 2 sjukskrivna då.</p><p>Men nu är det äntligen dags för han har börjat få mer och mer ont när han rör sig. Var det slitet då så är det ännu mer slitet nu.</p><p>Resten av familjen har klarat sig från covid-19 vad vi vet<span style="font-size: xx-small;">(ingen har testats positivt)</span>.</p><p>Men jag har åkt på en förkylning, inte så farlig, men med en jobbig hosta emellanåt så idag stannade jag hemma från jobbet och vilade upp mig.</p><p>Imorgon är jag ledig och sen har jag 6 dagars semester från fredag så jag får vara hemma fram till 27 februari och det ska bli så skönt<span style="font-size: xx-small;">(jag hoppas att det ska bli skönt, men på min göralista står det att elda,</span> <span style="font-size: xx-small;">diska och hjälpa min gubbe så han inte anstränger sig för mycket efter operationen)</span>.</p><p>Och i slutet på nästa vecka så är det min tur att fylla år och vi får se om jag får någon uppvaktning från någon mer än bara familjen.</p><p>Nu ska jag lägga mig och försöka sova så jag orkar kliva upp och vinka av gubben imorgon bitti.</p><h1 style="text-align: center;"><span style="color: #741b47;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT ALLA MINA VÄNNER!</b></span></h1>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-18680129249615381082022-01-23T22:54:00.003+01:002022-01-23T22:54:22.320+01:00God fortsättning på 2022<p> Det är långt mellan varven jag skriver här, men det innebär ju inte att det inte händer något.</p><p>Just nu sitter jag i karantän då jag som så många andra i samhället har drabbats av covid-19. Tog ett test på jobbet i fredags för det är många som är sjuka där och på andra kommunala arbetsplatser i kommunen där jag jobbar.</p><p>Och trots att jag varit försiktig och använt utrustning så hoppade skiten på mig.</p><p>Så denna dag har jag varit placerad i mitt rum förutom när jag åt frukost i morse.</p><p>Jag har glott på en serie hela dagen och ritat ett mönster som jag funderar på att brodera.</p><p>Jag har hämtat lunch med stort avstånd från dem i familjen, fått en semla uppburen på eftermiddagen av gubben samt middag senare.</p><p>De här hemma är negativa än så länge och jag hoppas det förblir så.</p><p>Sist jag skrev så skrev jag om min mun och för några dagar sedan så rotfyllde de en tand och de hoppas på att det är orsaken till mina besvär i munnen.</p><p>Jag har iallafall inte haft någon mer varsmak i munnen sen sista kuren med penicillinet i höstas.</p><p>Om cirka ett halvår ska jag tillbaka till käkkirurgen och de ska kolla om allt ser bra ut.</p><p>På tisdag skulle jag åka på koll till kvinnokliniken, men det besöket måste jag ju avboka imorgon eftersom jag är sjuk nu.</p><p>Jobbar mina 80% och är ibland trött som bara den och jag orkar inte göra så mycket jag skulle vilja här hemma.</p><p>Hjärntröttheten tar också ut sin rätt när det blir för stressigt så folk får heta sånt de inte heter och jag glömmer/ser inte alltid vad jag ska göra.</p><p>Jobbigt var det en vända för ett tag sedan när jag blev irriterad på en arbetskamrat, pekade med hela handen och sa helt fel namn.</p><p>Gubben har äntligen fått tid till operation av sin högra höft. Tiden är den 17 februari så att jag blev sjuk nu är ju inte så där jättebra, men jag har försökt skydda mig och lyckades inte tyvärr.</p><p>Han jobbade några dagar runt jul på ett av sina gamla ställen och sen har sökt jobb överallt. Men han har varit ärlig och sagt att han väntar på operation och då är det ju ingen som vill ha honom.</p><p>Men från i onsdags är han sjukskriven iallafall fram till operationen.</p><p>Den 15 januari så fyllde han 60 och firades med att hans mamma, två av hans bröder och hans syster kom. Den ena av hans bröder kom på fredagen för han var rädd för smitta och den tredje brodern var hemma och sjuk.</p><p>Sen var det ju jag, E,R och Blomman som firade honom.</p><p>Han var nöjd och det är ju huvudsaken, men jag minns ju när alla grannar var sams och man firade varandra ordentligt.</p><p>Nu är det knappt att man firar släkten.</p><p>Blomman hon växer och frodas i sin egen takt och nu har hon börjat på förskolan. Alldeles för tidigt tycker jag, men jag har ju inget att säga till om och hon är ju 1 år och snart 3 månader.</p><p>Julen skulle vi ju fira tillsammans med E, M, Blomman och E:s mamma, men R:s familj kom på julaftonen och firade med oss.</p><p>Nyår skulle de åka bort, men blev kvar hemma då det var sjukt dit de skulle.</p><p>Ja, nu har ni fått ett litet livstecken från mig och vi får väl hoppas att det inte dröjer alltför länge innan nästa kommer.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><i><b>KRAM TILL ER ALLA!!!</b></i></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-76896687847732032482021-10-19T11:59:00.004+02:002021-10-19T11:59:50.996+02:00Längesen igen<p> men det blir bara så just nu.</p><p>De hittade förändringar på min bukspottskörtel som kirurgen ska hålla koll på i 5 år så det känns ju bra att det inte var något jätteallvarligt.</p><p>Undersökningen hos kvinnokliniken såg också bra ut och tur är väl det.</p><p>Jobbar mina 80% sen 7 juni och det känns väl sådär. </p><p>Går hos psykolog, kurator och arbetsterapeut och det ger mig verktyg att försöka få ordning på allt.</p><p>Jag var till Folktandvården för några veckor sen för den där kollen man ska göra någon gång per år. Jag har i 2 års tid haft ont i munnen till och från och nu blev det utredning på det.</p><p>Jag har/hade en typ en fistel mellan 2 tänder så remiss skickades till käkkirurgen och det gick väldigt snabbt att hamna där.</p><p>Jag var till Folktandvården en onsdag, på måndagen efter ringde de och frågade om jag kunde komma på tisdagen för undersökning. Det bestämdes att de skulle göra en operation och jag fick en tid till den 19 oktober. Men de kunde höra av sig tidigare om de fick något återbud.</p><p>På torsdagen samma vecka ringde de och de hade en tid till fredag morgon!</p><p>Jag tog tiden för då slapp jag ju hålla på att krångla med jobbet då jag ändå var ledig och skulle ha jobbat den 19 oktober.</p><p>Så gubben följde med mig och de öppnade, de skrapade, de borrade och sen sydde de lite.</p><p>Naturligtvis fick jag bedövning också.</p><p>De skickade några prover på analys som de skrapat bort.</p><p>Ont fick jag, svullen blev jag och jag skulle ha börjat jobba på måndagen efter att ha haft semester i 1,5 vecka, men det blev inget med det då jag hade skitont i munnen så det blev 1 veckas sjukskrivning på det.</p><p>Igår var jag tillbaka till käkkirurgen och det tog stygnen samt klämde ut var ur min kind so, m fortfarande är svullen och hård. Jag har fått penicillin som jag ska ta 2 tabletter 3 gånger om dagen i 7 dagar och jag hoppas att det hjälper.</p><p>Analyserna på proverna visade inget farligt, men en radiolog ska titta på röntgenbilderna så fortsättning följer.</p><p>Så idag ska jag börja jobba igen på det sjunkande skeppet känns det som.</p><p>Min arbetsplats är inte var den har varit utan det känns som att det mer och mer börjar likna ett förvaringsställe istället för ett boende.</p><p>Jag är den enda som är kvar sen starten för 28 år sedan och de som jag jobbade med då har blivit pensionärer. De som kommit efter dessa och jobbat flera år slutar en efter en eftersom det är ett tyngre jobb idag samt att arbetsklimatet kunde vara bättre.</p><p>Jag känner mig ganska ensam för jag sätter de boende i första hand och det känns inte som de nya gör det utan skyndar sig att göra sina "måsten" så de kan sätta sig i soffan och sitta av tiden med sina mobiler.</p><p>Många av de som jobbar hos oss nu kommer från andra länder och de är duktiga på att jobba, men ibland har jag väldigt svårt att förstå vad de menar då deras svenska inte är den bästa.</p><p>Jag förstår mig förresten inte på mig mina svenska arbetskamrater heller ibland för de verkar inte alla gånger förstå varför det är på jobbet. De är ju inte där för sin skull utan för de boendes skull.</p><p>Det var gnället om jobbet, det finns mer men jag orkar inte skriva om det.</p><p>Här hemma är gubben arbetslös igen sen 1 september då han hade sommarjobbat i 5 eller 6 månader. Så nu söker han jobb för fulla muggar samt har snart gjort klart veden som skulle varit klart för längesedan, men han skyller lite på sin bror som skaffat ny vedkap(vår dög inte längre) och det skulle göras på annat sätt än tidigare.</p><p>E har jobb, men väldigt sporadiskt tyvärr då han inte har all behörighet när det gäller körkort så de har inte användning för honom alla dagar. Och tyvärr så lyckas han må dåligt vissa dagar då han äntligen har jobb. Just nu har han gjort något med ryggen så han ska träffa någon i veckan som ska hjälpa honom med övningar.</p><p>R går runt och har ont i en tå och sköter om Blomman. </p><p>Blomman växer och frodas och blir snart 1 år. Hon är en ögonsten i både min och gubbens ögon och ett barn vi fått följa på nära håll då vi inte har några egna.</p><p>Vårt hem ser ut som hej kom och hjälp!</p><p>Det är grejer överallt och det är inte bara mina och gubbens utan även den unga familjens.</p><p>Det går bra att plocka fram saker, men att ta undan efter sig det är svårare. Jag försöker plocka undan, men det är inte lätt när ingen annan tar reda på sina saker så det slutar med att även jag skiter i allt.</p><p>Jag rensade köksbordet en dag och hittade det, någon dag efter såg det likadant ut eftersom ingen tar reda på sina grejer.</p><p>Det knastrar under fötterna när vi går, men är det någon som bryr sig? Svar nej!</p><p>Och vad jag än säger så händer det ingenting känns det som så det är väl lika bra jag slutar yttra mig.</p><p>Allt är inte så hemskt som det låter, men när jag blir trött på allt så blir jag trött på allt och då måste jag hålla mig undan för att inte få ett utbrott som inte gör saker och ting bättre.</p><p>Vi var iallafall ute och åkte båt den 2 till 3 oktober och firade R:s 30-årsdag och vi hade det riktigt trevligt.</p><p>Gubben och jag fick lite kvalitetstid med Blomman för tyvärr blev mor och far lite sjösjuka på väg hem när vi for över öppet vatten. </p><p>Vi åkte till Åbo denna gång. Åkte 20 på lördagskvällen och steg i land i Stockholm vid 19 på söndagskvällen.</p><p>Ursäkta allt gnäll, men jag var tvungen att få ur mig lite.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>HA EN BRA TISDAG!!!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-90651764705933475842021-04-29T22:23:00.005+02:002021-04-29T22:23:38.184+02:00Jag var iväg<p> och träffade läkaren på kirurgmottagningen och det var också en trevlig person som vi oftast har stött på när vi varit till sjukhuset under dessa 2 år som jag har sprungit där.</p><p>Hade tur och fick ha gubben med mig in så jag slapp vara ensam.</p><p>Läkaren hade väl inte så mycket att säga just då mer än att jag skulle göra magnetröntgen inom 10 dagar.</p><p>Och så blev det för 2 dagar efter det besöket så ringde en sköterska och gav mig en tid till röntgen i min arbetarkommun igår den 28 april. Jag skulle också ta blodprover innan.</p><p>Som tur var så var jag ju ledig igår så jag behövde inte sjukskriva mig för detta.</p><p>Jag fick inte äta eller dricka något 6 timmar före undersökningen så strax innan 5 igår morse gick jag upp och tog medicinen och försökte sen sova en stund till.</p><p>Runt 9 drog jag iväg mot sjukhuset och gick först till labb och tog de där blodproven. Fick vänta en stund innan jag fick komma in, men jag var ju på sjukhuset i god tid så det kändes ganska lugnt.</p><p>Jag fick komma in runt 10 och de tog 3 rör blod av mig och så var jag klar där.</p><p>Klockan 10:45 skulle jag vara på röntgen och det var jag i god tid så jag fick komma in lite tidigare.</p><p>Jag fick byta om, en kanyl i armen, en spruta i benet och ett glas ananasjuice innan jag fick lägga mig på britsen och åka in i röret.</p><p>Tror att jag låg där inne blixtstilla i nästan 50 minuter och försökte både andas normalt och hålla andan när jag skulle.</p><p>Men jag fick lite panikkänsla så när jag skulle hålla andan blev det fel kände jag och sen andades jag inte som jag skulle och jag blev lite för avslappnad när jag bara skulle andas så jag nästan höll på att somna.</p><p>Skönt var det när det var över och jag fick 2 druvsockertabletter och gå därifrån till bilen där jag hade tagit med mig en macka som blivit varm och inte var så god att äta.</p><p>Hemma hittade jag något att äta och det var nästan så att jag mådde illa för att jag inte ätit något på länge.</p><p>Jag kokade mig en kopp te och jag lovar att det var gott då det var dagens första kopp.</p><p>Sen följde jag med E som gjorde en ögonbottenröntgen på samma sjukhus som jag då tidigare varit på på förmiddagen.</p><p>När han var klar åkte vi hemåt och det blev skräpmat för ingen orkade laga något.</p><p>Tyckte det var skönt att ha det gjort och nu blev det bara en väntan på att jag när besked kommer till mig vad det är de har sett.</p><p>Igår kväll ringde grannen M och frågade om jag ville gå på morgonpromenad idag och det tackade jag ja till så det blev en tidig morgon idag också.</p><p>Åt frukost innan 8 och drack inget te eftersom jag skulle ut och gå och ville inte bli kissnödig då.</p><p>Strax innan 10 ringde läkaren från magnetröntgen och ville att jag skulle komma in på eftermiddagen för alla bilder blev inte bra och de var tvungen att ta nya.</p><p>Han frågade mig när jag hade ätit något och jag sa före 8 och jag fick en tid till 14:30 och jag fick inte äta någonting till dess.</p><p>Ja, benen slogs undan lite grann igen.</p><p>Vi promenerade hem till grannen M och dotter D och det var en ganska lång promenad vi tagit. Cirka 5 kilometer.</p><p>Skiljdes åt hemma hos dem och jag åkte hem.</p><p>Jag hade sett fram emot att dricka lite te och poppa popcorn och bara vara ett tag, men det blev ju ändrade planer på det.</p><p>Pratade med gubben och berättade vad som hänt.</p><p>Satte mig i duschen och försökte njuta lite grann.</p><p>För att jag inte skulle äta eller dricka något satte jag mig i mitt rum och glodde på datorn och broderade lite grann.</p><p>De ringde från jobbet och undrade om jag kunde komma och jobba morgon imorgon istället för kväll och det tackade jag inte nej till för det är skönare att jobba morgon än kväll och eventuellt umgås med familjen. Allra helst när det är Valborgsmässoafton.</p><p>Jag fick sällskap när jag åkte till sjukhuset utav R och det var skönt att ha henne med mig.</p><p>E har varit till tandläkaren idag och hade ganska åt i munnen sen.</p><p>Denna gång gick det bättre att både andas och hålla andan så jag hoppas att det blev bra bilder nu.</p><p>R fick övningsköra hem och vi var förbi en affär och handlade innan vi åkte hemåt.</p><p>Ikväll blev det rester för gubben och mig och E och R åt förhoppningsvis något annat.</p><p>Vår lilla Blomma är lite kinkig och håller nog på att få tänder, hon blir om några dagar 6 månader.</p><p>Gubben har varit i sågen och hållit på med en släpkärra och jag har suttit på mitt rum och glott på datorn, broderat och druckit te samt ätit popcorn.</p><p>Och nu ska jag gå och sova för det är ju tidigt i morgon!</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT ALLA MINA VÄNNER!!!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-51433041472302736062021-04-15T21:42:00.002+02:002021-04-15T21:42:33.084+02:00Då var jag <p> redan här igen!</p><p>Idag har jag pratat med psykologen och tog bland annat upp att jag fått en remiss till kirurgmottagningen som kvinnokliniken har skickat.</p><p>Jag hade ju inte hört något än så och jag har velat om jag ska ringa och kolla eller inte.</p><p>Psykologen tyckte nog att jag skulle göra det och jag sa att jag skulle ta mod till mig och göra det i nästa vecka.</p><p>Idag när jag tog in posten så låg det ett brev från regionen<span style="font-size: xx-small;">(som det heter numera, undra hur mycket det kostade att byta namn) </span>med en kallelse till nu på tisdag i nästa vecka.</p><p>Jag är jätterädd nu och vet inte på vilket ben jag ska stå.</p><p>Har pratat med en på jobbet så jag kommer att sjukskriva mig den dagen<span style="font-size: xx-small;">(skulle ha jobbat kväll, men tror att jag behöver smälta svaret jag får oavsett vad det är och jag tror inte att det är allt för positivt tyvärr)</span>.</p><p>Har skickat ett sms till chefen om det också.</p><p>Jag skulle helst av allt egentligen sjukskriva mig helt fram till den dagen, men det finns alldeles för dåligt med vikarier hela helgen och jag jobbar än så länge bara 50% så jag ska väl fixa det.</p><p>Just nu önskar jag att det vore måndag och jag fick prata med kuratorn om allting och få hennes lugnade ord.</p><p>Jag har väldigt negativa tankar just nu så det är synd om familjen här hemma.</p><p>Men jag ska kämpa så gott jag kan oavsett vad jag får veta!</p><p style="text-align: center;"><b><span style="color: #a64d79; font-size: x-large;">GOD NATT OCH SOV GOTT ALLA MINA VÄNNER!</span></b></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-38110653139385230612021-04-08T19:31:00.003+02:002021-04-08T19:31:43.349+02:00Jag lever än<p> men det har inte alls blivit så mycket skrivet pga att jag inte orka/kommit mig för.</p><p>Meningen var att jag skulle ha börjat jobba mina 80% den 1 januari i år, men jag slog i bromsarna i början av december och blev sjukskriven 50% till 1 mars av min läkare på kvinnokliniken. Han skickade också en remiss till min familjeläkarevårdcentral. </p><p>De ville först inte ha med mig att göra så de skickade tillbaka remissen till kvinnokliniken utan att meddela mig eller kvinnokliniken.</p><p>Min läkare på KK skickade ännu en remiss och denna gång fick han ett lite otrevligt svar från en av läkarna på vårdcentralen, men han gav inte upp utan skickade ytterligare en till och nu fick han ett positivt svar att jag var välkommen att söka hjälp där med sjukskrivning.</p><p>Läkaren på KK skrev en remiss till psykolog som jag nu pratar med samt träffar en arbetsterapeut som hjälper mig att strukturera upp mina dagar.</p><p>Psykologen har konstaterat att jag är hjärntrött eftersom jag ofta glömmer bort saker, säger fel saker, döper om folk och måste kolla 2 gånger vad jag pysslar med så det inte blir fel.</p><p>I början av förra året var det hemskt, men då var jag sjukskriven så jag klarade mig ganska bra och nu jobbar jag ju och det tar på krafterna att hela tiden kolla sig själv.</p><p>Jag var till min familjeläkarevårdcentral och troligtvis träffade jag min familjeläkare då det var han som sjukskrev mig 2017 när jag fick högt blodtryck.</p><p>Han sjukskrev mig först 50% mars och april och sen 75% i maj till den 6 juni.</p><p>Efter det ska jag förhoppningsvis kunna jobba mina 80%.</p><p>Ett problem är ju att försäkringskassan inte godkände min sjukskrivning från 1 januari så jag har sedan dess bara haft min halva lön. Jag har överklagat och ska när jag orkar ta itu med att kolla resten av sjukskrivningen också.</p><p>Gubben blev ju arbetslös till 1 januari och det är ju inte kul alls. Men tur i oturen så fick han en bra slutlön så vi har klarat oss ganska bra ändå.</p><p>Och jag hade ju inte tagit ut alla semesterdagar som jag borde ha gjort så i februari fick jag en bra lön trots att jag bara jobbade 50%.</p><p>I februari var jag och röntgade mig eftersom jag ville göra det för säkerhetsskull då i första röntgen jag gjorde 2019 hittade 3 små fläckar på ena lungan vilket inte alls är ovanligt att folk har utan att veta om det och att det ofta inte är farligt. </p><p>Jag har gått och trott att det varit lugnt och att jag är av med cancern som jag hade, men skiten är inte riktigt slut än för troligtvis har de hittat något mer och som jag inte riktigt har koll på än.</p><p>OCH JAG VET INTE OM JAG VILL VETA111</p><p>Så just nu känns det som jag lever i en fantasivärld där inte jag är drabbad fast det är mig det handlar om.</p><p>Tids nog ska jag våga ta reda på det och jag gör det troligtvis genom psykologen eller kuratorn som jag nu träffat över 1 år och som jag litar på.</p><p>Idag har jag varit med gubben till ortopeden på lasarettet. Han har ju en höft som är sliten och jag har idag sett röntgenbilden och den är inte rolig.</p><p>När jag var sjuk hösten 2019 var han en god kandidat för operation och skulle bara ha behövt slå en signal så skulle han bli opererad eftersom han inte ville det just då då vi inte visste hur min prognos såg ut.</p><p>Gubben gick arbetslös till mitten på februari då han fick jobb genom arbetsgivaren han hade innan i ca 3 år och har detta jobb fram till augusti så han sa att han ville genomgå operationen efter han slutat jobba där.</p><p>Men väntetiden är nog lite längre än så tyvärr för det finns ju något som heter covid-19 som förstörde en stor del av 2020 och som fortsätter förstöra 2021.</p><p>Det har kommit mutationer på viruset som sprider sig snabbt. </p><p>Det har också kommit vaccinationer som hela svenska folket ska ta, men det är lite problem med det också förstås.</p><p>Gubben och jag har tagit varsin spruta och i maj ska vi ta spruta 2.</p><p>Vår lilla Blomma här hemma har nu blivit 5 månader och växer sakta men säkert. Hon är inte så stor än, men hon följer sin tillväxtkurva iallafall.</p><p>Hon har också blivit döpt i kyrkan.</p><p>I en ganska tom kyrka tyvärr då det endast fick närvara 8 personer förutom kyrkopersonalen.</p><p>Dopet sändes i livesändning så alla nära och kära som ville kunde följa när hon fick sina 3 fina namn.</p><p>Jag och gubben skulle inte vara med då farmor, mormor, gudmor, gudfar, mamma och pappa samt barnet själv skulle vara där och gudmor var tvungen att ha sin son med. Det blev ju 8 personer.</p><p>Men stort tyvärr så blev mormor sjuk och kunde inte komma så då fick jag komma med som ställföreträdande mamma/mormor. Visst var det roligt att få vara med, men inte på bekostnad av att mormor var sjuk.</p><p>Gubben var hos sin bror U och tittade på livesändningen.</p><p>Bror U har hittat en ny själsfrände och det känns bra fast han saknar sin särbo E som gick bort 1 november.</p><p>Den nya och han har pratat mycket om vad de varit med om båda 2 i livet och hon tillåter honom att sakna särbo E. Och det är ju bra för livet går ju på något konstigt sätt vidare när det händer tråkiga saker.</p><p>Mina dagar går ut på att ladda batteriet, lära mig strukturera upp mina dagar så jag har energi till allt här i livet såsom fritid och jobb.</p><p>Jag handarbetar så mycket jag orkar/har lust till och hela tiden dyker det upp idéer som jag vill göra trots att jag har hur mycket som helst att göra.</p><p>Blomma fick en tavla av oss som jag broderade:</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><ul><li><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXEAJ-FEc1iJFFrDZWqbJi5jqSRwB2ktDlRL7SyRJhizecXIoiFBUspel7kAiINelFq5oZZ3wnGLnmkr0rS9LI3oOuR_tr0byzMLOx0t-ga9_p1mDnEjSnCr9zolgn-HLS1Cw0ZK1_1OE/s2048/IMG_20210328_210404.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXEAJ-FEc1iJFFrDZWqbJi5jqSRwB2ktDlRL7SyRJhizecXIoiFBUspel7kAiINelFq5oZZ3wnGLnmkr0rS9LI3oOuR_tr0byzMLOx0t-ga9_p1mDnEjSnCr9zolgn-HLS1Cw0ZK1_1OE/s320/IMG_20210328_210404.jpg" /></a></li></ul></div><br /><p>Jag har i några år tänkt på att brodera denna bön, men nu fick jag tillfälle att gör det.</p><p>Är det lite rörigt skrivet så är det för att jag är lite rörig i huvudet och det är inte mycket att göra åt det.</p><p style="text-align: center;"><b><span style="font-size: x-large;">HA EN RIKTIGT TREVLIG FORTSÄTTNING PÅ APRILMÅNAD!!!</span></b></p><p><br /></p><p><br /></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-45755348298311094172020-12-31T16:39:00.002+01:002020-12-31T16:39:33.200+01:00Nyårsafton detta helvetesår 2020<p> Nu är det ett tag sedan jag satte mig vid datorn för att skriva igen, men så är det när orken inte alltid finns fast lusten är där.</p><p>Jag orkar inte idag sammanfatta år 2020, men det ska komma förhoppningsvis i början av nästa år.</p><p>Vi har iallafall en liten <span style="color: #4c1130;">Blomma</span> här hemma numera som föddes den 1 november frisk och kry. Hon var liten, men växer på sig så sakteliga.</p><p>Den 1 november var en dag med mycket blandade känslor då vår bekant(gubbens bror U:s särbo) somnade in p.g.a. cancern som inte gick att bota vid 01:30 på natten.</p><p>Klockan 23:03 föddes den lilla <span style="color: #4c1130;">Blomma</span>n och hade min svärfar fått leva hade han blivit 90 år denna dag.</p><p>Blommans mamma R ville verkligen att hon skulle komma på denna dag och så blev det. E såg svärfar som sin extrafarfar.</p><p>Detta delar jag med mig idag och om annat tråkigt och roligt som har hänt i år skriver jag förhoppningsvis snart nog, men som sagt det blir nästa år för jag orkar inte idag.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER ALLA!!!</b></span></p><p style="text-align: center;"><span style="color: #741b47; font-size: x-large;"><b>OCH JAG HOPPAS ATT DET BLIR ETT BRA ÅR FÖR ALLA PARTER OCH INTE SOM DET HAR VARIT I ÅR!!!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-5737804143993113792020-10-14T22:43:00.001+02:002020-10-14T22:43:12.637+02:00Väldigt längesen<p> sen jag sist skrev.</p><p>Jag trodde ju att jag arbetstränade när jag började jobba igen, men så var inte fallet utan jag jobbade.</p><p>Det var så eftersom jag fick lön från arbetsgivaren också och inte bara från försäkringskassan.</p><p>Lite tur hade jag väl iallafall och det var att eftersom jag trodde att jag arbetstränade så var det ju en person bokad på samma tider som mig så det blev ju lite lugnare för mig.</p><p>Första augusti till sista september så jobbade jag 50% och det var ganska skönt att göra det och från och med första oktober så jobbar jag 75% och ska så göra till sista december.</p><p>Och det känns mindre bra för mig, men jag kämpar på.</p><p>Det är en röra på jobbet för det ska göras förändringar i lokalerna vi har och ingen vet någonting egentligen för det är chefen som styr och då blir det ju som det blir.</p><p>Jag har äntligen skrivit ett brev till chefen om vad jag tycker och jag lämnade över det efter många om och men. Facket och några arbetskamrater har läst det innan jag lämnade det i brevlådan till kontoret vårt. Vår chef fick det samt chefen över henne fick det också, men jag har ännu inte fått någon respons på det.</p><p>Jag ska också ha ett rehabiliteringssamtal med henne nu när jag har jobbat ett tag, men det har jag heller inte haft. Men hon har väl fullt sjå att värja sig för all kritik hon har fått av alla.</p><p>Här hemma fortskrider graviditeten och allt är bra med både barn och moder. Förutom att modern har fått gravidetetsdiabetes<span style="font-size: xx-small;">(hoppas det försvinner när barnet är fött)</span>.</p><p>De har i dagarna gjort i ordning en korg till säng åt barnet. Och om jag minns det rätt så har jag och min bror legat i den när vi var nyfödda.</p><p>En sak som är mindre bra är att E har fått diabetes och vi vet inte än vilken sort det är.</p><p><span style="color: #e06666;">Älva </span>har äntligen fått en egen lägenhet och gubben och E hjälpte henne att flytta in där. De hade också gubbens brorsson V till hjälp.</p><p>I september var vi tvungna att låta en av våra katter att somna in. Hon blev 13 år.</p><p>Något som är jättejobbigt just nu är att en bekant till oss är väldigt dålig i den jävla sjukdomen cancer. Personen fick i våras veta det och tyvärr har inte behandlingarna gett bra resultat.</p><p>Svärmor har också legat inne på sjukhus i några dagar och väntar väl på en operation tror jag. Gallsten.</p><p>Mitt mående är bra ibland och mindre bra ibland. </p><p>Jag fick en remiss för att vara med på sjukgymnastik i grupp i våras, men då blev det ju inget p.g.a. covid-19 och nu i oktober så startade det istället. </p><p>Den 3 oktober var det första gången och tidsoptimisten jag kom iväg alldeles för sent. Riktiga regnskurar var det samt broöppning på det.</p><p>Jag pratade med gubben i mobilen tills han skulle ha matrast och då när jag la på kände jag paniken komma så jag ringde E medan jag fortfarande stod still<span style="font-size: xx-small;">(har bluetooth)</span> för att jag skulle försöka hålla mig lugn.</p><p>Gick inte så jättebra för jag såg bara hur klockan gick och jag såg att jag skulle komma försent. E försökte lugna mig, men det gick sådär.</p><p>När jag äntligen var vid sjukhuset så hittade jag ingen parkeringsplats först så jag bara skrek i mobilen. Hade tur och en bil åkte så den platsen tog jag, E betalade parkeringen hemifrån med en app i mobilen och jag kunde rusa in och anmäla mig vid datorn. Frågade om vart jag skulle ta vägen och jag såg nog jättestressad ut för det var en i personalen som hjälpte mig direkt och visade mig vägen.</p><p>Vi började med att värma upp genom att cykla sen var det olika stationer där vi gjorde olika övningar. Jag hoppas att detta ska få mig att börja röra på mig ännu mer för det behöver jag. De kilon jag har gått ner innan jag blev sjuk har jag gått upp nu tyvärr.</p><p>Vi har avverkat två gånger nu och har åtta gånger kvar. Och ska jag vara riktigt ärlig så är det ganska skönt efteråt.</p><p>Jag går fortfarande hos kuratorn och jag hoppas att jag får göra det ett bra tag till för jag känner att jag behöver det.</p><p>Gubben kämpar och jobbar trots sin onda höft. Han har iallafall arbete fram till sista december vad vi vet. Det är dags för nya avtal där han jobbar och då ska ju offerter från olika företag lämnas in och det billigaste vinner oftast fast det kanske inte är det bästa.</p><p>Men vi får se närmare nyår hur det blir.</p><p>Handarbetar gör jag, men inte så mycket som jag skulle vilja göra och i mitt beting att brodera en massa diskhanddukar för att ge bort istället för julblomma har jag lagt på is för jag hinner inte märkte jag.</p><p>Ja, det var väl vad jag har att berätta för denna gång och hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång.</p><p style="text-align: center;"><span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT!</b></span></p>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-70519958249672229142020-07-23T19:44:00.000+02:002020-07-23T19:44:02.745+02:00Hej och hådet har visst blivit nytt utseende på bloggen och det blir väl bra till slut bara jag lär mig.<div>Det tog lite tid innan jag hittade vart jag skulle trycka så jag kunde skriva nytt inlägg.</div><div>De kommer ju inte särskilt ofta, men de kommer.</div><div>Jag har nu arbetstränat i 7 veckor<font size="1">(om jag räknar rätt)</font> och har 1 vecka kvar av min arbetsträning på 25%.</div><div>Det har varit lagom att vara på jobbet dessa timmar, men säg vad som varar för evigt så den 1 augusti börjar jag arbetsträna 50%.</div><div>Det känns väl lite si och så med att börja jobba/arbetsträna mer, men det är ett måste och jag är ju inte gift med en miljonär heller utan en vanlig arbetare som sliter för brödfödan.</div><div>Det värsta med att komma tillbaka till jobbet är att jag ser all röra och oordning som är där.</div><div>Kläder som bara ligger inkastade i lådor och garderober och inte alla gånger ligger plaggen hos rätt boende heller. Jag ska försöka ta itu med det lite smått medan jag fortsätter min arbetsträning.</div><div>Chefen har semester och det känns ganska skönt att hon inte bara kan dyka upp som gubben i lådan, men hon är väl snart tillbaka misstänker jag.</div><div>Trodde inte att hon skulle komma ihåg att ge mig nya arbetstider till augusti, men så fel jag hade för hon kom faktiskt ihåg det och det är ju ovanligt att hon kommer ihåg saker.</div><div>Men nu berättar jag om något annat istället som är trevligare!</div><div>I tisdags firade gubben och jag 32-årig bröllopsdag, granitbröllopsdag!!!</div><div>Gubben åkte iväg och jobbade som vanligt, men slutade en timme tidigare och jag arbetstränade mina timmar mellan 12 och 14.</div><div>När jag kom hem satte jag mig ute på altanen utanför köksfönstret och när gubben kom hem så satte han sig där han också.</div><div>Sen fick vi sitta kvar där för E och R tog över köket och vi fick inte gå in.</div><div>Servade oss med kaffe och te medan vi satt där.</div><div>E gjorde en kycklingfilé med fyllning och någon skinka utanpå, ugnsstekt färskpotatis, en röra och sallad, jättegott och mättande.</div><div>R gjorde en jättegod tårta till efterrätt.</div><div>Till förrätt fick i varsin stor godisklubba i form av en napp.</div><div>Till det drack vi drinkar som de blandade och lite vin.</div><div>Gott alltihopa och så trevligt!</div><div>Och det kändes bra att bli uppvaktade på det sättet av dem.</div><div>Och att de faktiskt bryr sig om oss fast vi inte har något släktskap alls med dem.</div><div>Men de ger oss lite gråa hår ibland också.</div><div>Igår var både gubben och jag lediga och vi tog det bara lugnt<font size="1">(som vi gör alltför ofta tyvärr)</font>.</div><div>Gubben ringde om besiktning på den gröna bilen och fick en tid samma dag så vi gjorde oss i ordning och for iväg och åt lunch ute. Tog en glass till efterrätt innan bilen skulle besiktas.</div><div>Tur hade vi så bilen gick igenom med lite anmärkningar som vi måste åtgärda.</div><div>Borde brodera mycket mer än jag gör för att bli klar med mitt beting att få 13 eller 14 gamla diskhanddukar broderade med julmotiv.</div><div>Det var allt jag hade att skriva om idag och jag hoppas jag återkommer hit snart igen.</div><div style="text-align: center;"><font color="#a64d79" size="6"><b>HA EN FORTSATT BRA TORSDAGSKVÄLL!!!</b></font></div><div><br /></div><div><br /></div>Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-55034012410428839892020-07-01T22:45:00.001+02:002020-07-01T22:45:49.392+02:00Jag vet intevart dagarna tar vägen, men de försvinner väldigt fort tyvärr.<br />
Förra gången jag hörde av mig var 30 april och nu har 2 månader bara försvunnit i tomma intet.<br />
I maj månad<span style="font-size: xx-small;">(datumet har jag naturligtvis glömt just nu)</span> så begravdes svärfar och närvarande var bara familjen<span style="font-size: xx-small;">(svärmor, bror L med fru M, dotter M, sonen M med sambo G och barnen E och G, bror U med särbo E, hans söner V och P samt exfrun U, syster U-S med sonen S, bror M med fru L, gubben,</span> <span style="font-size: xx-small;">jag, E och R) </span> eftersom det där covid-19 fortfarande härjade/härjar än och vi kunde inte kramas vi heller i familjen.<br />
Men det var en fin begravning och vi hade en trevlig minnesstund hemma hos gubbens bror U sen.<br />
Tittade på gamla bilder från när syskonen var små och när deras far var liten.<br />
Sen närmade sig den 1 juni med stormsteg och min oro steg lite också. Hade direkt ingen lust att gå tillbaka till jobbet just då, men ingen ville ju sjukskriva mig och någon gång måste jag väl börja jobba.<br />
Men jag har en chef som är den konstigaste människan på jorden och gör absolut inte sitt jobb alla gånger utan krånglar till saker och ting så det blir mycket fel som andra får ordna upp.<br />
Jag väntade på att hon skulle höra av sig så jag skulle få veta hur och när jag skulle börja arbetsträna. Och det minskade ju inte direkt ångesten och oron att gå tillbaka till jobbet.<br />
Sista veckan innan jag skulle börja jobba tänkte jag väl att nu hör hon väl av sig, men inte då.<br />
Måndag, tisdag och onsdag hann gå och jag hörde ingenting. På onsdagen skrev jag till 2 arbetskamrater att hör jag inget på onsdagen så skickar jag ett sms till henne på torsdagen och frågar hur hon har tänkt sig.<br />
Torsdagen kom och inte hade hon hört av sig.<br />
Innan jag hann skicka mitt sms så ringde kuratorn<span style="font-size: xx-small;">(som varit sjuk en vända)</span> och frågade hur det var och ville bestämma en ny tid med mig.<br />
Jag talade om hur läget var och att jag tänkte skicka ett sms och fråga chefen hur det skulle bli, men samtidigt så sa jag att det känns som om jag vill vänta till fredag och skicka det så hon får svettas lite. Kuratorn tyckte det var en bra idé så jag skyndade mig att skriva till mina arbetskamrater att jag ändrat dag så de skulle veta.<br />
Min ena arbetskamrat hann inte läsa detta innan hon träffat chefen som frågade om de hört något från mig och min arbetskamrat svarade henne: Har du inte fått något sms från henne?<br />
Nej, det har jag inte svarade chefen, men hon fattade inte att hon då borde ha hört av sig till mig på torsdagen.<br />
Fredagen kom och på förmiddagen skickade jag iväg ett sms till henne, men tyvärr till fel telefonnummer<span style="font-size: xx-small;">(är också hennes, men hon använder det tydligen inte)</span> så det hände ingenting och runt 12 kom jag på det så jag skickade det till det andra telefonnumret.<br />
Klockan 14:30 ringde hon till mig och började prata arbetsträning och att vi skulle ha ett rehabiliteringsmöte på måndagen 1 juni klockan 10 på hennes kontor på förvaltningshuset.<br />
Hon frågade även om jag ville ha någon från facket med mig och det ville jag naturligtvis ha för hon är en människa som kan köra över en.<br />
Men nu visste hon ju inte om hon skulle få tag i någon eftersom det var så sent på fredagseftermiddagen(fredagen före pingsthelgen var det också), men om hon inte fick tag i någon så kunde vi väl ändå träffas och prata lite.<br />
Ja, det kan vi väl sa jag fast jag ville helst av allt skrika NEJ, jag vill inte vara ensam med dig i detta läge.<br />
19:45 fick jag ett sms från henne att hon inte visste om någon från facket kunde komma, men vi kunde ju träffas ändå.<br />
Gubben och jag hade en bra eftermiddag och gjorde lite ärenden, men sen när kvällen kom fick jag lite ångest inför måndagen och deppade ihop.<br />
Helgen kom och på söndagen var det morsdag och vi firade svärmor vid torpet med mat som jag och gubben fixat, tårta som syster U-S gjort. Bror U var med där och bror L kom och drack kaffe och åt tårta<span style="font-size: xx-small;">(han hade firat med sin familj först)</span>.<br />
Måndagen kom och jag åkte till detta förvaltningshus med en stor klump i magen och hade allra helst velat ringa mig sjuk eller sjunka genom jorden.<br />
Jag kommer upp till våningen där hon har sitt kontor och jag ser en människa som jag känner igen från facket OCH hon är där för min skull.<br />
En stor sten försvann från mitt hjärta och jag blev lättat för jag inte behövde vara själv med henne.<br />
Det visade sig att hon hade fått tag i facket 15:45 på fredagen och sagt att hon skulle ha ett rehabiliteringsmöte på måndagen och att jag ville ha någon med, men hon hade inte sagt något namn till facket fast hon från facket hade listat ut att det måste vara jag hon menade.<br />
Det som också är bra med denna människa från facket är att hon har varit med i alla bråk och konstigheter som har varit på jobbet det sista 5 åren så hon vet hur det är där.<br />
Mötet gick bra och det bästa var att jag kritiserade min chef för att hon inte hört av sig till mig inför att jag skulle börja arbetsträna. Glad är jag att hon inte ringt hela tiden, men som sagt detta hade det ju varit bra om hon gjort det.<br />
Svaret jag fick var ju att min sjukskrivning hade förlängts flera gånger så hon var ju inte säker på om jag skulle börja jobba igen samt att hon skulle bättra sig med att svara på sms.<br />
Hade min sjukskrivning blivit förlängd när jag frågade några veckor tidigare om jag tillhörde riskgrupp pga av covid-19 så hade jag hört av mig till henne direkt, men jag tillhörde inte den riskgruppen sa läkarna och då var det bara att börja jobba.<br />
Så min arbetsträning började då den 1 juni med rehabiliteringsmötet, sen var jag ledig tisdagen för jag hade ju inte fått mina arbetstider än.<br />
På onsdagen började jag då klockan 14:00 till 16:00 och då var jag bara där och visade upp mig och vek lite tvätt.<br />
På fredagen så blev jag irriterad på en vikarie, men jag sa ingenting för jag hade ju inte gjort så bra intryck om jag börjat gnälla/säga till första gången hon är där när jag jobbar igen.<br />
Och jag var trött när jag kom hem och inte blev det väl bättre när E flög på mig direkt och frågade efter en sak som han skulle ha till midsommar och det var 14 dagar dit.<br />
Jag har då arbetstränat på eftermiddagarna för det har passat mig bra och jag har ju haft förmiddagarna att komma igång här hemma med bl.a en mage som inte riktigt tycker som mig.<br />
Det har gått ganska bra och jag har undvikit att vara för nära de boende eftersom jag är/har varit rädd för att bli smittad eller smitta ner dem eftersom det är svårt att veta om man har detta covid-19 eller inte.<br />
I förra veckan frågade chefen om jag kunde tänka mig att börja jobba 12 till 14 istället för det behövs personal vid matningen vid lunch.<br />
Jag gick med på det, men jag vet inte om det är riktigt rätt eftersom de inte ska räkna med mig egentligen. Men hon gav mig förskjuten arbetstid i 10 dagar eftersom arbetstiden ändrades så nära inpå och det är väl bara att tacka och ta emot.<br />
Så i måndags började jag 12 och var med och matade.<br />
Kände mig lite stressad innan jag for iväg för nu var jag ju tvungen att komma in i något nytt igen och även igår var det besvärligt att komma iväg.<br />
Det blir ju så när jag har kommit in i helt andra rutiner under min sjukskrivning och sen har jag inte samma stresstålighet längre känns det som.<br />
Igår när jag var på jobbet så fick jag hela tiden tänka på vad jag gjorde så jag inte skulle glömma bort vad jag höll på med eller skulle göra.<br />
Jag är inte lika glömsk som jag var ett tag när jag hela tiden glömde bort att spola efter mig, men nog glömmer jag bort saker än.<br />
Förresten så blev gubben och jag inte så glada i lördagseftermiddag då vi upptäckte att vår gamla hydrofontank från 1959 hade börjat läcka.<br />
Det blev att stänga av vattnet och börja kolla efter en ny.<br />
Otur hade vi att upptäckte detta så sent på eftermiddagen så affären som hade såna här varor nästan hade stängt och vi skulle inte hinna dit och tur att de hade öppet på söndagen så vi kunde åka och köpa en ny tank. Denna gång blev det en hydropresstank<span style="font-size: xx-small;">(fråga mig inte vad skillnaden är)</span>.<br />
Gubben monterade bort den gamla under söndagen med en massa svordomar innan han fick bort den och sen blev det lite mer svordomar när han monterade dit den nya då de visade sig att vi hade missat att köpa en grej när vi var in och handlade tidigare på dan, men han hann in innan de stängde.<br />
Fast det visade sig sen att han missat en sak till, men han hade sån tur att han hittade något som han kunde använda här hemma med hjälp av E.<br />
Under tiden hade vi ju inget vatten så vi fyllde dunkar med vatten så vi skulle ha och sen undvek vi att spola på toaletten och det ställde till lite problem för mig eftersom jag förut glömde bort att spola och nu inte fick spola, men som tur var så var det bara över lördag och söndag det var så.<br />
Gubben fick det inte riktigt tätt så i måndags var han hemma för att fixa det sista och han och E var iväg och köpte den felande länken plus lite matvaror också.<br />
Jag har ju inte skrivit på länge så detta har jag ju heller inte berättat<span style="font-size: xx-small;">(tror jag iallafall)</span> att E och R ska bli föräldrar i höst och det ska bli kul att följa med på denna resa. Gubben och jag blir extra mor/farföräldrar på något sätt.<br />
Gubben kämpar sig fram på det jobb han har än så länge och nu i några veckor har han blivit utlånad till företaget som företaget han jobbar åt jobbar åt så nu i 3 dagar ska han jobba mellan 6 och 18, sen vara ledig 2,5 dag för att sen jobba mellan 18 och 6 i 3 nätter.<br />
Hoppas på att det blir lite mer i plånboken då.<br />
Idag har både gubben och jag varit lediga så vi har varit till optikern där gubben har beställt solglasögon till de glasögon han var in och provade ut i förra veckan samt att företaget han jobbar åt betalar ett par skyddsglasögon åt honom.<br />
Sen åkte vi till ett ställe vi aldrig varit till och kollade på loppiset och hittade en liten gjutjärnsgryta + 2 oöppnade broderier. Vi passade också på att köpa en falukorv från ett lantbruk i närheten och varsin glass.<br />
Sen åkte vi och köpte skruv och gjorde ett annat ärende innan vi åkte hemåt och åt en väldigt sen lunch.<br />
Det blev sen en väldigt sen middag också.<br />
E har förresten börjat på en utbildning genom arbetsförmedlingen som förhoppningsvis leder till att han får lastbilskörkort och börjar tjäna pengar och betala tillbaka till oss.<br />
Ja, orkar ni läsa allt detta så är ni väldigt duktiga.<br />
Men nu säger jag:<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV SÅ GOTT ALLA MINA VÄNNER!!!</b></span></div>
<br />Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-70004674601449283082020-04-30T11:06:00.000+02:002020-06-12T13:06:57.887+02:00Då har vi kommittill aprilmånads sista dag!<br />
En månad med mycket blandade känslor och mycket undvikande av folk utom när det har behövts handlas hem något.<br />
Idag för en vecka sedan så tog min svärfar sitt sista andetag klockan 17:00 på eftermiddagen.<br />
Han var pigg på onsdagen vid 14-tiden när E träffade honom och svärmor vid torpet.<br />
När de kom hem till lägenheten så blev han plötsligt dålig så svärmor fick hjälpa honom i sängen. Gubben skulle hjälpa dem att handla och vi pratade i telefon med varandra så jag sa att jag skulle åka ner med vår febertermometer, men först kolla med apoteket om de hade fått hem några och det hade de naturligtvis inte fått.<br />
E följde med mig ner och vi sprang upp till lägenheten och svärmor tog tempen som var låg. Ringde sin dotter och frågade om råd. Ringde sen 112 och pratade med dem. En ambulans kom sen och hämtade honom vid 19:15.<br />
Han var riktigt dålig och mitt i natten hade de ringt och sagt att de visste inte om han skulle klara natten.<br />
På morgonen åkte gubbens äldsta bror L och svärmor till sjukhuset och fick sitta bredvid svärfar i full skyddsutrustning.<br />
Svärfar blev inte bättre och under dagen så kom gubbens syster C till sjukhuset och gubben och jag åkte dit.<br />
Gubben fick gå in och klä på sig skyddsutrustning och jag satt kvar i bilen<span style="font-size: xx-small;">(går inte in på sjukhus mer </span>.<span style="font-size: xx-small;">än när jag måste just nu och i ett rum på infektionsavdelningen sätter jag inte min fot nu)</span><br />
Jag fick åka och köpa kaffe till dem och då stod jag utanför dörren och tittade på min svärfar som låg stilla i sängen.<br />
Gubbens yngre bror M hann precis parkera bilen på parkeringen när svärfar tog det sista andetaget.<br />
Gubbens andra yngre bror U fick inte vara med p.g.a. att han är sjuk troligtvis i detta virus som härjar i världen just nu.<br />
Efteråt skjutsade jag gubben hem till svärmor där han och syskonen samlades.<br />
De åt middag tillsammans och pratade lite.<br />
Hemma hade E och R fixat mat åt oss så vi åt.<br />
Vet inte riktigt vad som han dog av än, men vi får kanske veta det snart.<br />
Svärmor tar det med ro och det märks inte så mycket på henne, men jag misstänker att hon har det väldigt jobbigt. De var gifta i 62 år och känt varandra något år till.<br />
I helgen var hon vid torpet och fick hjälp av gubben och E med vattentunnor och vi fikade lite med henne.<br />
I söndags var E dit och klippte gräsmattan och gubben och jag var dit på eftermiddagen och fikade och pratade bland annat om begravningen och gravar som finns i släkten.<br />
Hon hade svårt att hålla tårarna tillbaka då.<br />
På lördagen fick vi gräslök med oss hem att sätta och på söndagen tog vi med oss gullvivor hem och planterade och nu hoppas vi på att de tar sig i vår gräsmatta.<br />
När svärfar gått bort på torsdagen så fick jag se gullvivor växa strax utanför dörren där han låg så gullvivor kommer jag att förknippa med honom.<br />
Igår så träffades gubben och hans familj på begravningsbyrån och gick igenom sånt som man måste göra inför en begravning och datum bestämdes.<br />
Efteråt fikade de tillsammans vid torpet.<br />
Mitt mående vandrar upp och ner och nu har jag en hel månad kvar att vara hemma och vila upp mig innan jag ska börja arbetsträna i juni.<br />
Lusten finns inte direkt till att göra det i dessa virus-tider då jag jobbar inom särskilda omsorgen med närkontakt med människor. Inte för att det är något fel på dessa människor utan min rädsla för att få detta virus eller att smitta dem med viruset.<br />
Jag är sjukskriven året ut, men jag ska arbetsträna mig sakta uppåt till min tjänstgöringsgrad och jag tycker planen är bra, men detta virus som sagt var.<br />
Gubben, han har jätteont i sin höft och sina knän men han jobbar och sliter både hemma och borta ändå.<br />
Det är ingen idé att han söker för operation just nu p.g.a. detta virus, men han har hög prioritet när han väl hör av sig.<br />
E har lovat att hjälpa till mycket här hemma och på vedbacken, men det händer inte så mycket på den fronten och det är en besvikelse för det hade behövts nu.<br />
Han har lovat mycket förr också och det har hänt lite så vi är vana, men han lagar ofta/nästan alltid maten till oss.<br />
Aprilväder har det varit. Det har varit några fina varma dagar, även dagar som börjat med frost och is på bilrutorna. Det har snöat och det har regnat och det har BLÅST! Nästan varenda dag känns det som och svårt att hitta någonstans där det inte blåser.<br />
Förresten så har det varit nästan hela vintern och början på detta år.<br />
Jag skrev en gång att 2018 varit ett helvetesår med allt som hände då. 2019 var inte ett dugg bättre och 2020 tror jag blir ännu värre.<br />
Hoppas att allt vänder snart och det blir bra!<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>HA EN SKÖN VALBORGSMÄSSOKVÄLL UTAN BRASOR OCH HÅLL AVSTÅNDET TILL ERA MEDMÄNNISKOR!!!</b></span></div>
Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-17718318750630997732020-04-04T18:56:00.000+02:002020-04-04T18:56:18.993+02:00Jag står här<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgntK3zIwqwbpG9nRR_nHRz1JgRBZb22-slQ_q7wNnCHqoPofPrsPgLKj2cccisICRPXmsr0KGzOh7qvndbK31IO_JZ4S-yzc-nked_1k7rqMUz7HaH57Jy6iacZxKUhpLkEuSUghW6Tpg/s1600/IMG_20200403_145955.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgntK3zIwqwbpG9nRR_nHRz1JgRBZb22-slQ_q7wNnCHqoPofPrsPgLKj2cccisICRPXmsr0KGzOh7qvndbK31IO_JZ4S-yzc-nked_1k7rqMUz7HaH57Jy6iacZxKUhpLkEuSUghW6Tpg/s320/IMG_20200403_145955.jpg" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
och längtar ut till att våren ska komma för jag är lite trött på det väder vi har nu.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Sen längtar jag också tillbaka till den tiden då jag satt i askkoppen på Volkwagensbussen och åkte med runt på olika ställen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Jag är från IKEA i Gävle och när Älva fick se mig så tyckte hon att jag skulle få följa med oss på resan som de gjorde till Norrland.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Mycket trevligare än att vara kvar på IKEA tyckte jag och nu är det snart 8 år sedan som jag fick ut och se mig om i Sverige.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Min bostad var då askkoppen i bussen och jag trivdes bra där, men så kom ju familjen på att de skulle sälja bussen(mitt hem) för ett år sedan och då fick jag komma in i familjens kök när de plockade ur bussen.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Och visst är det trevligt att vara i köket tillsammans med familjen och se vad de pysslar med, men jag saknar bilåkandet.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Jag hoppas att jag snart får komma ut och åka för kvinnan i huset sa något om mig och bilen och då sa mannen i huset att vi får ta och ordna det åt honom så nu håller jag tummarna på att det blir snart.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>Hälsningar Volkwagenmusen!</b></span></div>
<br />Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-29310593179046151152020-04-04T14:38:00.001+02:002020-04-04T14:38:08.868+02:00Var ju till bankeni torsdags och beskedet vi fick där var inte helt negativt så jag hoppas att ekonomidelen vänder sig lite för vår del nu.<br />
Jag har kommit igång lite med projektet jag har tänkt på ett tag och blir det bra kommer det att ges bort till jul istället för julblomma.<br />
Har en rastlöshet i kroppen som gör att jag ingenting vill göra och ändå vill jag göra någonting så jag kan ju säga att ingenting blir gjort.<br />
Ser ut som sju svåra år här hemma och jag vet inte vart jag ska börja och då blir det ingenting gjort av detta heller.<br />
Gubben är ute idag och håller på med traktorer så att de ska fungera bra när det blir hårdkörning av vedkapning.<br />
Meningen är att E ska hjälpa till därute på vedbacken, men det tror jag på den dagen jag ser det.<br />
Ibland säger han väldigt mycket och det händer väldigt lite.<br />
Igår bakade E iallafall lite vitt mjukbröd så vi har ett tag.<br />
Ska väl inte klaga alltför mycket på honom för han lagar ofta maten till oss alla.<br />
Det gör även R när hon får för E.<br />
Och detta aprilväder gör mig galen!<br />
Jag vill ha lite sol och ingen blåst. Lite sol får jag, men blåsten slipper jag inte.<br />
I torsdags så blåste det stormvindar, men vi hade tur här hemma och fick behålla strömmen hela tiden medan andra några mil härifrån var strömlösa länge.<br />
Och igår morse<span style="font-size: xx-small;">(fredag)</span> så låg det lite snö på backen som naturligtvis smälte bort under dagens lopp.<br />
Antingen ska jag gå och sova/vila ett tag eller gå till mitt stökiga rum och göra lite korsstygn. Vi får se vad det blir.<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>HA EN FORTSATT TREVLIG LÖRDAG TROTS ALLT SOM SKER I VÅR VÄRLD JUST NU!!!</b></span></div>
<br />Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-38057642093277839032020-04-02T13:11:00.002+02:002020-04-02T13:11:33.115+02:00Ska väl försökagöra det jag skrev häromdagen i bloggen att blogga mer.<br />
Vår bekant som jag skrev om då har tyvärr cancer och en svårbotad sån, men personen ska bara klara av det. Personen kommer att ha en jobbig framtid framöver med behandlingar och oro. Oro har också barnen och särbon samt resten runt personen.<br />
Saken är ju inte mycket bättre i dessa corona-tider.<br />
Viruset sprider sig snabbt och drabbar alla mer eller mindre.<br />
I min arbetarkommun har det konstaterats 2 fall inom omsorgen, vet inte vart. Kan vara både inom äldreomsorgen eller den särskilda omsorgen<span style="font-size: xx-small;">(jag jobbar inom särskilda omsorgen på ett boende när</span> <span style="font-size: xx-small;">jag inte är hemma och sjukskriven)</span>.<br />
I morse klev jag upp tidigt och skjutsade gubben till jobbet för när han slutar ska vi till banken och lägga om något lån. Har ingen lust att följa med, men valet finns inte för jag står med på lånet också.<br />
Och någon promenad blir det inte idag då det blåser småspik och lite till.<br />
Det kryper i handarbetsnerven och jag har inte kommit på vad jag vill göra än så det är besvärligt.<br />
Städa skulle jag behöva göra också, men där finns varken ork eller lust till.<br />
Skäms nästan eller rättare sagt skäms när jag inte fått undan alla julgrejer än och det är snart påsk, men jag trodde jag skulle få lite hjälp av några stycken men tji fick jag.<br />
Gubben jobbar och står i för att kunna försörja oss<span style="font-size: xx-small;">(än så länge får jag pengar från försäkringskassan) </span>och sen har han en hel del ute som han måste göra.<br />
Samtidigt har han ont i sin höft och i sina knän.<br />
Och detta får jag inte tycka för varken gubben eller kuratorn, men jag är ledsen för att jag blev sjuk innan han hann operera sin höft.<br />
Nu ska jag gå och tända i vedpannan så vi får värme i huset och i vattenkranen. Ta en dusch och vänta på att det blir dags att åka för mig.<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>HA EN FORTSATT BRA TORSDAG!!!</b></span></div>
Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-57619176445401091362020-03-31T11:27:00.001+02:002020-03-31T11:27:03.557+02:00Nytt år är det!Och vi är i slutet av den tredje månaden av år 2020!<br />
Jag blev färdig med strålbehandlingen den 21 januari och på de 2 sista dagarna var gubben med mig då vi träffade en läkare som berättade lite om hur behandlingen gått samt förlängde sjukskrivningen från den 12 januari 2020 till den 5 april 2020.<br />
Blev lite förvånad över att det blev så länge, men han sa att strålningsbehandlingen fortsätter arbeta 4 till 6 veckor efter avslutad strålning så då förstod vi att tiden nog behövdes.<br />
Vi bodde på patienthotellet där anhöriga får bo tillsammans med patient till ett lägre pris bara man delar rum och det gjorde vi gladeligen.<br />
Efter läkarbesöket tog vi en promenad i stan och stannade och åt årets första semla som var jättegod.<br />
Sen gick vi och tittade på fontänen som jag hittat som jag tyckte var så fin.<br />
Hade gärna velat gå mera, men när gubben har problem med sin höft och knän så får vi ta det lilla lugna.<br />
Den 21 januari var det då dags att ta adjö av den jättetrevliga personalen på strålbehandlingsavdelningen. Trodde inte att det skulle kännas så sorgligt samtidigt som det var skönt, men så var det.<br />
Jag hade broderat en liten tavla till dem där jag tackade för god omvårdnad och omtanke samt skrev ett brev till dem som tack och hur jag upplevt det hela och påminde dem också hur avig jag hade känt mig när jag kom till dem.<br />
Massor av kramar blev det innan vi skildes åt.<br />
Gubben och jag knallade upp och väntade på taxin och firade med årets andra semla i entrén.<br />
Jag ringde kuratorn när jag kom hem och jag har träffat henne flera gånger och vi har pratat. Mycket om min oro för allting som rör sig i det dagliga livet.<br />
Att jag snart måste börja jobba igen och hur det ska bli då det är förändringar på jobbet som jag inte varit med i när de har skett.<br />
Jag brottas med dåligt samvete att jag blev sjuk när det är gubben som behöver få sin höft fixad och mycket mer som jag inte skriver här.<br />
Jag skulle på återbesök i april och sjukskrivningen gick ut 5 april så kuratorn uppmanade mig att ringa kvinnokliniken och få en återbesökstid så snart som möjligt.<br />
Och det fick jag! Redan den 25 mars fick jag en tid till en läkare som jag först inte fattade att jag träffat tidigare, men det kunde kuratorn upplysa mig om att jag faktiskt hade gjort. Det enda jag kände var inte en ny läkare igen när jag inte kände igen namnet. Problemet var att jag bara hörde hans efternamn och inte förnamnet och att efternamnet kan vara ett förnamn.<br />
Gubben tog ledigt från jobbet för att följa med mig till läkarbesöket, men av olika anledningar som jag kommer till sen fick han inte följa med in.<br />
Jag satt i väntrummet och försökte hålla mig lugn fast inombords var det inte så lugnt.<br />
Fick komma in och vi pratade lite grann och sen undersökte han mig och sa att allt såg bra ut. Och vad jag kunde förstå så kommer det bli en läkarkontroll till hösten också.<br />
Sen skrev han ut ett läkarintyg och nu är jag sjukskriven till den 31 maj 2020 på heltid och sen ska jag börja jobba 25% i 2 månader och öka 25% varannan månad tills jag är uppe i mina 85%(det blir ju 100% eftersom 85% är mina 100%).<br />
Och det är inte bara för cancern jag är sjukskriven utan även att jag har fått diagnosen Posttraumatisk stressyndrom. Det är en inre stress man har och som inte syns utvändigt. Märks på att man är disträ, säger fel saker, säger morot när man menar stekspade, säger fel namn till personer samt glömmer att göra saker som man alltid annars gör.<br />
Det nästan värsta jag vet är när folk glömmer att spola i toaletten efter sig och nu gör jag det själv ganska ofta tyvärr. Finns fler saker jag gör som jag inte brukar göra så ofta fel på.<br />
Men egentligen är det bagateller i den värld vi lever i just nu!<br />
I Kina i slutet på förra året eller i början av detta om det ett virus som kallas Corona!<br />
Detta virus har spridit sig världen runt i väldigt snabb fart och gjort massor av människor sjuka överallt. Vårt lilla Sverige har heller inte klarat sig!<br />
Är ungefär som vanligt influensa, men smittar väldigt mycket och väldigt fort verkar det som.<br />
Så det är besöksförbud på boenden inom omsorgen samt inom sjukvården.<br />
Det ska verkligen föreligga särskilda skäl till att någon anhörig ska få följa med in på läkarbesök så därav att gubben fick stanna utanför vid mitt läkarbesök.<br />
Just nu får det heller inte vara folksamlingar på över 50 personer pga av smittrisken så mycket har fått ställas in.<br />
Fabriker har permitterat folk för de har inga grejer att jobba med eftersom mycket kommer från utlandet i materialväg.<br />
Äldre över 70 år uppmanas att hålla sig inne och undvika folk så många sitter isolerade och kan inte få besök av nära och kära.<br />
Kan nog skriva mycket om detta, men jag tror att de allra flesta vet om detta nu.<br />
Jag kan säga att mitt inre mående inte blir bättre av allt detta, men jag försöker se ljusglimtar i tillvaron ändå.<br />
På hemmaplan ser det väl ut som det brukar med mycket oro runt ekonomi som är lite rutten just nu pga av snällhet och dumhet från min och gubbens sida.<br />
Oro för de runt om oss som inga jobb har och som också har usel ekonomi.<br />
För några dagar sedan fick vi veta att en nära bekant till oss eventuellt också har cancer, jag blir så trött på allt skit.<br />
Försöker stänga ute allt sånt, men jag fungerar inte så tyvärr utan jag ältar mycket.<br />
Denna vinter har inte bjudit på mycket snö här hemma iallafall. Vad den har bjudit på är mycket blåst och regn. Regnet är bra för vårt grundvatten, men vad är blåsten bra för?<br />
Det har funnits några dagar med sol så jag har suttit ute och njutit.<br />
Har försökt promenera varje dag, men det har varit si och så med det också. Men det har varit skönt när jag har gjort det.<br />
Handarbetat en hel del har jag gjort. Både virkat grytlappar, stickat disktrasor och broderat mina korsstygn. Tavlan jag håller på med just nu och var nästan klar med lägger jag undan nu för jag upptäckte det var felsytt och inte lätt att fuska bort så jag måste nog repa upp och göra om det.<br />
Fast allt är inte nattsvart hela tiden utan det finns ljusglimtar i livet.<br />
Vi har några bekanta i vår omgivning som väntar smått till hösten och sånt är alltid kul.<br />
Ett hopp jag har är att jag ska blogga mer som jag gjorde förr och la upp bilder på det jag höll på med, men det är nog ingen idé att lova någonting för jag kan troligtvis inte hålla det.<br />
Inte för att jag vet om någon har orkat läsa allting och ni som har gjort det: Tack så mycket!!!<br />
Tänk nu på att imorgon är det 1 april så ni inte blir lurade!<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>HA EN RIKTIGT FORTSATT SKÖN TISDAG!!!</b></span></div>
<br />
<br />Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-27663001447915187292019-12-22T22:37:00.001+01:002019-12-22T22:37:43.795+01:00Jag lever änoch vet absolut inte vart denna höst tagit vägen?<br />
Den 23 juli skjutsade mågen<span style="font-size: xx-small;">(som numera är vår hyresgäst)</span> och Älva mig till Universitetssjukhuset i Linköping för dagen efter var det dags för operation.<br />
Vi åkte väldigt tidigt på eftermiddagen dit för vi missbedömde tiden lite så jag var där 1 timme innan inskrivning som skulle ske 19:00.<br />
Jag satte mig och väntade och de andra åkte hemåt igen.<br />
Fick plats på en 4:a sal och det kändes väl sådär, men jag fick iallafall sängen närmast fönstret.<br />
Personalen informerade mig lite grann om rutiner och vilken tid jag skulle på operation dagen efter och jag hade tur för det var strax efter 7 jag skulle vara nere på operation.<br />
Jag skulle vara fastande efter midnatt och det var inga problem.<br />
Duscha och tvätta mig 2 gånger med specialtvål på kvällen innan jag la mig skulle jag göra och sen väckte de mig vid 6 på morgonen och jag fick ta 1 av mina 2 tabletter med lite saft och sen var det dusch igen och tvätta mig med specialtvålen 2 gånger igen.<br />
Bäddade rent på kvällen gjorde de och jag fick rena kläder och samma blev det på morgonen.<br />
När jag var klar fick jag sätta mig i sängen och vänta en liten stund innan de körde ner mig till operation.<br />
Hamnade på uppvaket först tror jag innan jag blev körd till operationssalen där jag fick gå några steg. Fick bedövning i ryggen och vänster ben skvatt till och sen domnade benen bort fort och jag likaså.<br />
När jag sen vaknade upp så var jag opererad av en robot och hade 5 hål i magen. Och det är jag glad för att det fungerade så annars hade jag haft ett större sår över magen.<br />
Har inget minne av hur jag hamnade uppe på avdelningen igen och vet heller inte hur lång tid det hade gått sen jag somnade tills jag vaknade.<br />
Fick höra att operationen gått bra och att nu var livmodern och äggstockarna borta.<br />
Jag rörde mig inte mycket i sängen denna onsdag som ni förstår för ont gjorde det.<br />
De hade satt in en kateter under operationen och den tog de bort på torsdagsmorgonen och det var väldigt viktigt att jag både drack och kissade så att de skulle se att blåsan kom igång igen. Och det gjorde den som tur var.<br />
Men jag hade svårt att ta mig ur sängen på förmiddagen, men till eftermiddagen kom jag iallafall upp riktigt skapligt och på kvällen så var jag ute i dagrummet och satt och virkade. Fast jag trodde inte jag skulle klara av det på morgonen när jag vaknade.<br />
Jag fick ju värktabletter och sånt förstås, men det tar inte bort all värk och man måste vara försiktig ändå så man inte gör något dumt.<br />
På torsdagen kom 1 eller 2 läkare för att kolla hur jag mådde efter operationen och de kom på förmiddagen då jag ännu inte riktigt kommit igång så jag minns inte om jag har träffat någon av dem innan operationen när gubben och jag var i Linköping inför operationen.<br />
Sen kom fredagen och de frågade mig om jag ville åka hem och naturligtvis ville jag väl det, men jag sa att jag inte hade träffat någon läkare än som sagt något om operationen och så. Fick till svar att läkaren skulle komma och prata med mig innan jag skrevs ut.<br />
Ringde till gubben och talade om att jag fick åka hem så han slutade jobbet lite tidigare, åt och åkte sen för att hämta mig. Tar cirka 1,5 till 2 timmar att åka hit.<br />
Läkaren, en kvinnlig, kom in till mig och talade om att de tagit bort det vi kommit överens om<span style="font-size: xx-small;">(livmoder och äggstockar)</span>, allt hade gått bra, jag fick recept som jag skulle ta ut, sa att hon sjukskrivit mig 1 månad och att hon skulle höra av sig om provsvaren på lymfkörtlar de tagit runt aortan och vid bäckenbenen.<br />
Läkaren som jag inte sett förut pratade med mig i cirka 3 minuter och sen gick hon.<br />
Kände mig avsnäst på något sätt och det kändes inte alls bra.<br />
Hon sa också att skulle de bli några komplikationer inom 14 daga så skulle jag höra av mig till dem.<br />
Eftersom gubben skulle komma på eftermiddagen och hämta mig så hade jag beställt lunch. Tog fisk och potatis med någon sås och bärblandning med grädde till efterrätt.<br />
Fick maten och det var kokt fisk som smakade illa, potatisen var inte heller god. Peta i mig bara pyttelite för det bara växte i munnen och åt upp efterrätten för att få något i mig.<br />
På torsdagen tror jag att jag fick kassler till lunch och den gick och äta, men tyvärr mådde jag illa så jag kunde bara få i mig en bit av det.<br />
En snabbdusch tog jag och klädde på mig mina kläder och väntade på att gubben skulle komma och hann kom ganska snart.<br />
Eftersom vi skulle hämta ut min medicin så tänkte vi att vi tar det här på sjukhuset när vi ändå är här.<br />
Det finns 2 apotek på sjukhuset, men naturligtvis var det apotek som fanns åt det håll vi skulle gå stängt pga semester så vi fick knalla åt andra hållet. Det är ett stort sjukhus och ganska långt att gå när man är nyopererad och inte mår jättebra.<br />
Hade iallafall en spypåse med mig och vi gick i sakta mak mot apoteket.<br />
Det blev min tur och så visade det sig att de hade bara 1 av 2 mediciner jag skulle ha. Hon på apoteket kollade runt på apoteken i närheten hemma, men där fanns den inte.<br />
Men på ett apotek här i Linköping fanns det och hon ringde dit och de ställde undan medicinen åt mig och ställde in på min mobil hur vi skulle åka dit.<br />
Vi började gå tillbaka åt det håll vi kom ifrån och då känner jag hur efterrätten är på väg upp!<br />
Det var inte mycket, men det kändes som om kroppen protesterade mot ansträngningen jag gjorde och både jag och gubben svor lite att han inte tagit en rullstol med sig till avdelningen så jag hade sluppit gå inom sjukhuset iallafall.<br />
Men vi tog oss till bilen fortfarande i sakta mak och inget mer kom upp.<br />
Hittade till apoteket, men naturligtvis var det en bit att gå där också. Och det var bara att ta det lugnt och försöka andas med vi väntade på vår tur.<br />
Törstig som sjutton var jag också så gubben sprang in<span style="font-size: xx-small;">(sprang och sprang, haltade sig fram)</span> på en affär och köpte 2 vattenflaskor till oss.<br />
Sen började vi vår resa hem som gick utan konstigheter.<br />
Skönt att komma hem var det för borta bra, men hemma bäst.<br />
Kvällen kom och det var dags att sova.<br />
La mig i sängen och kunde naturligtvis bara ligga på rygg.<br />
Vaknade vid 3:30 och behövde gå upp på toaletten OCH kom inte upp ur sängen för det gjorde så ont.<br />
Gubben ville ju hjälpa mig genom att dra upp mig och jag bara vrålade att det fick han inte göra. Snäll som han var föreslog han att jag skulle ta en av de där tabletterna jag fått när jag behövde och jag sa bara argt att jag hade ju tagit det jag fick ta just då.<br />
På något konstigt sätt kom jag upp ur sängen, men på gubbens sida.<br />
Vi har ju tagit reda på min farbrors fåtölj som man kan vicka ner och resten av natten sov jag i den plus i 14 dagar till.<br />
Och i efterhand har jag kommit på att jag fick 3 tabletter som jag skulle ta i nödfall och detta var ett sånt tillfälle.<br />
Samt det är tur att jag har en snäll och förstående man!<br />
Gubben tyckte jag var väldigt röd runt magen när han hämtade mig och han klagade på det flera gånger. Jag tänkte mer på att de bökat så mycket så det var ju inte så konstigt.<br />
Gubben hade jobbat natt och jag gick omkring och strosa lite. Började bli lite kissnödig, men jag tänkte jag går upp och kissar och sen duschar jag.<br />
När jag kom utanför sovrumsdörren så kissade jag på mig.<br />
Skämdes som en gris, grinade och väckte naturligtvis gubben som fick hjälpa mig och torka upp.<br />
Då hade jag varit hemma nästan 14 dagar .Jag tog kontakt med min kontaktsköterska i Västerås och hon sa att jag inte skulle vara så orolig för detta för det kunde nog bli så pga operationen och det skulle gå tillbaka igen. Plus att hon skulle prata med någon på sjukhuset och höra om det stämde det hon sa. Samtidigt så hon att jag skulle höra av mig dagen efter eftersom jag hade fått lite feber och skulle jag få över 38 grader så skulle jag höra av mig till sjukhuset.<br />
Dagen efter hade gubben tänkt jobba extra och var på väg att lägga sig och jag gick upp och tog febern för säkerhetsskull och jag hade en stund tidigare tagit mina värktabletter. Jag hade också skakat och frös konstigt, men tänkte inte så mycket på det.<br />
Jag hade över 38 grader så jag sa till gubben du åker inte och jobbar imorgon om jag måste ringa sjukhuset.<br />
Hade över 38 på morgonen också och ringde till sjukhuset. Min kontaktsköterska ringde upp en stund senare och jag fick en akuttid på kvinnokliniken till klockan 13.<br />
Gubben och jag tyckte vi hade god tid på oss och bestämde att vi käkar ute innan vi åker till kliniken. Så vi strulade runt så vi fick bråttom och inte hann vi äta något.<br />
Kom till kvinnokliniken och anmälde oss och fick sitta ner och vänta ett tag.<br />
De ropade upp mig och jag fick lämna urinprov samt ett blodprov. De tyckte att jag var väldigt pigg och ganska vig för att vara opererad 14 dagar tidigare.<br />
Vi fick sitta ner och vänta för att få träffa en läkare, fick komma in till henne och hon pratade med oss och undersökte mig.<br />
Hon fick in någon liten lapp av någon sköterska, hon gick iväg för att prata med en kollega. Kom tillbaka och sa att hon inte fått tag i sin kollega och att hon på eget bevåg skulle lägga in mig på observation i åtminstone ett dygn.<br />
Gubben och jag vi stirrade bara på varandra och fattade ingenting.<br />
Kom till sköterskorna som tagit proverna och tittade på mig och sa du ser så pigg ut, men du är jättesjuk.<br />
Vi fattade fortfarande ingenting, men det visade sig att min sänka var jättehög. Mätaren går visst till 200 och den hade gått ända upp i taket så hur mycket över 200 jag hade visste de inte.<br />
Fick vänta en liten stund så kom det en annan sköterska som satte en kanyl i min arm och så visade den första sköterskan mig till avdelning 85 på sjukhuset där jag skulle åtminstone tillbringa ett dygn.<br />
Hungrig var gubben och hungrig var jag och inga grejer eller mediciner hade jag med mig så gubben fick åka hem och hämta det åt mig.<br />
När jag hade opererats i Linköping så fick jag sprutor som jag skulle ta varje kväll i 28 dagar och som jag hade ångest inför varje kväll det var dags. Som tur var så var gubben hemma de flesta kvällarna så jag behövde bara ta dem själv 3 eller 4 gånger och det var skönt så dessa sprutor var jag ju tvungen att ta. Och på sjukhuset hade de inte samma sprutsort som jag.<br />
Han hade också med sig lite kläder och broderi så jag skulle ha något att syssla med.<br />
Under tiden han var hem så fick jag lite mat<span style="font-size: xx-small;">(som tyvärr inte smakade så gott pga att mina smaklökar</span> <span style="font-size: xx-small;">hade tagit semester, till och med vattnet hemma smakade pyton)</span>.<br />
Jag fick också träffa en läkare som tittade på min mage och kliade sig lite i skallen. När han tittat färdigt så sa han att han trodde det var rosfeber<span style="font-size: xx-small;">(det var det)</span> och skulle kolla upp vad han skulle ge för penicillin till mig<span style="font-size: xx-small;">(de hade också tagit blod från bägge armarna för att skicka på odling)</span>. När han hittat det så kom de in med en penicillinpåse som jag fick direkt i blodet. De tog också febern på mig med jämna mellanrum för att se att den höll sig i schack och jag fick även alvedon mot febern. Och febern var för hög under eftermiddagen och kvällen.<br />
Denna dag/kväll var en av de finare som varit under sommaren så jag satt ute på balkongen nästan hela tiden så de fick komma och hämta mig där när det var någonting.<br />
Och när gubben kommit med broderiet satt jag därute och broderade länge, länge och en sköterska hittade lyse som satt i balkongtaket så jag såg lite bättre.<br />
Till slut var jag tvungen att gå och lägga mig. Runt midnatt fick jag min andra påse med penicillin.<br />
Trots att de hade jättemycket att göra på avdelningen så var alla trevliga i personalen.<br />
Om personalen i Linköping var trevlig så var personalen i Västerås ännu trevligare.<br />
På morgonsidan fick jag tredje påsen penicillin och febern hade sjunkit så läkaren sa att jag kunde få åka hemåt på eftermiddagen, men fick jag feber igen så skulle jag höra av mig direkt till avdelningen och inte akuten.<br />
Gubben kom och hämtade mig, vi tog ut medicinen och åkte hem.<br />
Skönt att vara hemma igen.<br />
När jag kom in på sjukhuset och sköterskan satte kanylen i armen så talade hon om för mig hur jag skulle ta mig upp från liggande ställning som skulle underlätta för mig. Jag provade det på sjukhuset och det fungerade bra så jag tänkte att nu måste jag kunna sova i min egen säng igen, men jag sov en natt till i fåtöljen utifall det inte skulle fungera och jag skulle behöva be gubben om hjälp och han behövde sova för han skulle jobba.<br />
Men kvällen efter var det fredag och jag la mig i sängen och jag kom upp på det sätt hon visade och sen har jag sovit i min säng.<br />
Penicillinet tog bra och jag blev bättre och bättre. Ni skulle ha sett mig, jag såg ut som en stor, uppsvullen ballong alldeles röd runt magen.<br />
Jag blev mer och mer rörlig igen, men det gick inte så fort.<br />
Och ingenting hörde jag från Linköping och ju mer jag tänkte på det så ville jag inte ha besked från dem vilket svar jag än skulle få så jag ringde min kontaktsköterska och sa det och hon skulle kolla upp det och fixa till att jag skulle få svar från dem.<br />
Min sjukskrivningsperiod började också ta slut så jag var ju tvungen att få lite till så jag ringde Västerås igen och sa det.<br />
För i pappren jag fått om operationen jag hade gjort så stod det att man inte fick börja styrketräna förrän efter 4 veckor och jag skulle ju börja jobba då och mitt jobb är ju lite som styrketräning fast med levande föremål.<br />
Fick sjukintyget via nätet och trodde inte riktigt mina ögon när jag läste det för det stod sista september. Men samtidigt så tänkte jag läkaren vet ju vad jag jobbar med så han tar nog det säkra före det osäkra.<br />
Gick några veckor till och till sist fick jag en kallelse till läkaren och gubben och jag åkte dit för att få besked.<br />
Det var inte riktigt det beskedet vi ville ha tyvärr.<br />
Cancern hade inte stannat i livmodern utan spridit sig till lymfkörtlar vid aortan och till körtlar vid höger sida på bäckenet.<br />
Vid aortan hade de hittat 1/11 och vid bäckenet 1/10 så det var väldigt lite, men ändock.<br />
Efter mötet med läkaren så fick vi information av en sköterska och så tog hon blodprov inför kommande cellgiftbehandlingar.<br />
Läkaren träffade vi den 11 september, den 16 september fick jag åka till sjukhuset och fick en port inopererad där de har gett mig cellgifterna.<br />
Jag fick bedövning och lugnade när de opererade in porten, men när de gjorde en sak så gjorde det ont och där var det svårt att bedöva. Jag fick också ha nålen kvar som de använt till den 18 september då det var dags för mig att få första cellgiftsbehandlingen.<br />
Det var en nervös väntan inför onsdagen och ont hade jag där de satt in porten, men det är bara att härda ut.<br />
Gubben hade tagit ledigt för att följa med mig på första behandlingen och det var skönt att ha honom med.<br />
Kom till kvinnoklinikens dagvård och där var det en del damer som väntade. Vi fick komma in på salarna och leta efter våra namn och där var vår sängplats för dagen.<br />
De sprutade rent med koksaltlösning och sen satte de dit den första påsen med cellgifter. Den påsen tog ungefär 3 timmar att droppa in i kroppen på mig. Sen om jag kommer ihåg rätt så körde de igenom nån koksaltlösning igen och sen satte de dit nästa cellgiftpåse som tog cirka en halvtimme.<br />
Så allt som allt tog det cirka 4 timmar.<br />
Under tiden man sitter där så finns det te, kaffe, saft, mackor och kakor att äta både för mig som patient och för den man har med sig.<br />
Och supertrevlig personal naturligtvis!<br />
En av biverkningarna av cellgifterna jag fick är att man kan tappa håret. Vilket gjorde att gubben och jag bestämde att på fredagen skulle han klippa av mig håret och så gjorde vi.<br />
Jag fick en jättefin mössa av brorsan och sambo S som jag kunde använda och som jag använt ganska mycket.<br />
Denna fredag fick jag också mycket kryp i kroppen och det gjorde liksom ont helt plötsligt på olika ställen samt att jag var väldigt rastlös och det är också en av biverkningarna man kan få.<br />
Har också känt som jag går på kuddar under fötterna och det är en biverkning samt att det kan kännas konstigt i fingrarna vilket jag fick innan i vänster långfinger innan sista cellgiftsbehandlingen, men jag vet ju inte om det hör dit eller inte.<br />
Exakt en vecka efter vi hade klippt mitt hår så ställde jag mig i duschen och då började mitt korta hår lossna så jag fick som katthår i ansiktet. Det var inte alls trevligt så när gubben kom hem från jobbet så rakade han av resten, men jag fick en stubb som jag fortfarande har kvar så helt skallig blev jag inte.<br />
Mellan cellgiftbehandlingarna gick det 3 veckor så den 9 oktober var det dags för den andra.<br />
Sköterskan talade om för oss att vid den andra behandlingen så kunde jag få en allergisk reaktion och det var väldigt vanligt.<br />
Jaja, tänkte jag och sen tror jag att jag tog fram broderiet för att hålla på med något då det började snurra i mitt huvud och jag höll fast mig i sängen för att inte ramla ur den. Sköterskorna kom direkt med allergimedicin och sprutade in i blodet på mig via slangen. Stängde av cellgifterna en stund så det skulle lugna ner sig. Det hade gått cirka 10 minuter och jag hade tydligen blivit illröd i ansiktet och gubben hade sett det samtidigt som sköterskorna och jag försökte säga något, men tror inte jag fick fram något. Det var riktigt otäckt.<br />
Och precis när de fixat med mig så var det en till som en allergireaktion och hon hade fått fler behandlingar än mig. Och det var visst ovanligt att det var fler som fick reaktioner nästan samtidigt.<br />
Att gubben var med även denna gång berodde på att innan vi åkte till första behandlingen så hade han bestämt sig för att han skulle följa med mig på dessa, min älskade gubbe!<br />
När vi var klara på sjukhuset så åkte vi till en frisörsalong som har specialiserat sig på peruker och mössor till de som av olika anledningar tappar hår. Jag fick en rekvisition där jag antingen kunde välja peruk eller mössor och jag valde mössor för jag kände att peruk var ingenting för mig. Så vi åkte dit och jag fick välja mössor. Vi var även tillbaka efter tredje behandlingen och valde några mössor till.<br />
Var likadant efter denna behandling att jag inte kände något på onsdagen och torsdagen, men det blev kryp i kroppen och rastlöshet inte trevligt alls. Men en läkare hade skrivit ut lugnande som jag tog när det var som värst och så jag kunde sova.<br />
Sjukskrivningen gick ju ut den 30 september och jag var ju tvungen att be om lite till och fick då ytterligare en smärre chock då han sjukskrivit mig till den 12 januari 2020. Fattade ingenting, men det är bara att gilla läget och idag vet jag att det kommer dröja ytterligare innan jag får/kan börja jobba igen.<br />
Behandling nummer tre var den 30 oktober och den flöt på och jag broderade medan gubben kolla i mobilen.<br />
I stort sett samma reaktion som de tidigare gångerna.<br />
Mellan den tredje och fjärde cellgiftbehandlingen så fick jag åka till sjukhuset för att röntga mig så de skulle se om det skett någon förändring under behandlingens gång.<br />
Det var samma visa denna gång att jag skulle dricka 1 liter vatten varje kvart 2 timmar innan röntgen. Jag fick köra själv med hade mågens nya flickvän R med mig som fick räcka mig vattnet när det var dags att dricka.<br />
Sen kom då dagen för den sista behandlingen den 20 november. Det var en liten konstig känsla att åka dit och träffa personalen typ för sista gången, men allting har ett slut och i detta fall är det väl ganska skönt det också.<br />
Fick träffa en läkare<span style="font-size: xx-small;">(inte samma som de andra gångerna, men lika trevlig)</span> som undersökte mig och som berättade vad som skulle hända framöver.<br />
Vi fick veta<span style="font-size: xx-small;">(vilket vi redan visste för de berättat det)</span> att jag fått remiss till Universitetssjukhuset i Linköping för strålbehandling.<br />
Jag var inte alls glad för det för jag tänkte på hur det hade varit i somras och hur bra det var i Västerås. Men han försäkrade mig att det var bra personal i Linköping och det gjorde även kuratorn.<br />
Den 3 december var det dags att åka till Linköping för ett förberedande möte inför strålningen.<br />
Jag lovar att det var inte roligt att åka dit för jag tänkte bara usch.<br />
Gubben var med och vi var i god tid så vi letade upp patienthotellet där jag skulle bo<span style="font-size: xx-small;">(och där jag bor</span> <span style="font-size: xx-small;">nu under behandlingarna)</span> för att jag skulle slippa vara orolig för det.<br />
Sen gick vi till receptionen vi Onologiska kliniken och anmälde oss. Gick ner till strålbehandlingen och satte oss i väntrummet.<br />
Där fick vi se personal som hejade glatt på patienterna som satt där och även på oss som de aldrig sett. Läkaren kom och hämtade oss och hälsade glatt samt hon hade en kollega med sig som tyvärr fick springa därifrån ett par gånger. Hon berättade vad som skulle ske och vad som kunde hända med min kropp när jag fick strålbehandlingen och även hon undersökte mig.<br />
När vi pratat klart med henne fick vi vänta en liten stund så kom det en röntgensköterska och hämtade mig för de skulle röntga magen på mig för att se vart det skulle göra strålbehandlingen sen.<br />
Jag fick 3 prickar tatuerade, 1 på vardera höften och en på magen, och det är riktlinjer för var de ska ställa in strålningsmaskinen. Sen ritade de streck på utsidan på knäna och det är därför de ska veta hur jag låg vid denna röntgen när jag ska gå igenom strålningen.<br />
Hemgång efter det och det kändes faktiskt lite lättare att behöva åka till Linköping.<br />
Nu var det ju bara det där hur jag skulle ta mig till och från Linköping för jag trodde absolut inte att jag skulle få sjukresa. Pratade med kuratorn och hon sa att jag skulle ringa dagen före jag skulle åka och fick jag ingen sjukresa beviljad så skulle jag hänvisa till min kontaktsköterska i Västerås.<br />
Jag ringde och fick sjukresa!<br />
Det blev jag glad för.<br />
Så den 12 december satte jag mig i sjukresetaxin, som bara var en halvtimme för sen<span style="font-size: xx-small;">(tur att jag sagt</span> <span style="font-size: xx-small;">att jag skulle vara 1 timme tidigare än jag skulle så jag kom i väldigt god tid dit)</span> och åkte nervöst till Linköping och min första strålbehandling.<br />
Först fick jag lite information och sen tider för de kommande behandlingarna och tiden för fredagens behandling också.<br />
Fick sitta ner en stund och så fick jag komma in i behandlingsrummet med röntgen- och strålningsmaskinen.<br />
Jättetrevlig personal som får en att känna sig lugn och trygg.<br />
Det värsta är att man ska ligga still i cirka 15 minuter och det är långa minuter.<br />
Efter behandlingen på torsdagen så gick jag till patienthotellet och anmälde mig. Jag hade köpt med mig sallad till lunch<span style="font-size: xx-small;">(hotellet serverar inte lunch)</span> som jag åt i rummet jag fått längst upp.<br />
Tog en promenad och gick inte raka spåret till centrum utan lyckades gå ett helt kvarter åt fel håll innan jag vände och gick tillbaka. Gick in i en affär och köpte lite att äta på och gick tillbaka mot hotellet.<br />
Tänkte att jag går denna väg upp så får jag se vart jag hamnar och hittar jag inte till hotellet så får jag gå tillbaka en bit där jag känner igen mig.<br />
Och det var bara att den gatan jag gick på var ju den närmsta vägen till centrum för hotellet låg ju precis där.<br />
Gick till matsalen och tog lite mackor till kvällsmat eftersom jag inte visste hur saker och ting fungerade. Och kvart över fem, halv sex kom det några tjejer att prata med och det har varit roligt.<br />
Beställde sjukresa hem till fredagen till halv tio och den skulle komma tio i tio för jag hade behandlingen tio i åtta på morgonen, men jag fick komma in tio över åtta istället.<br />
Gick upp och satte mig i entrén och väntade. Då ringde taxichauffören och talade om att han var 1 timme för sen och skulle inte komma förrän tio i elva. Det var ju bara att gilla läget och vänta.<br />
När jag kom hem så satt jag bara och jag hade en jätteglad hund där som inte ville att jag skulle sätta ner honom på golvet.<br />
Jag gjorde inte många knop då inte.<br />
Beställde sjukresa till veckan då jag skulle vara borta måndag till fredag. På måndagen skulle jag få behandlingen halv fyra och hade då också sagt 1 timme tidigare och var på plats 2 timmar tidigare än jag behövde vara. Satt lugnt vid entrén 1 timme och gick och anmälde mig halv tre.<br />
Gick ner till strålbehandlingen, tog fram virkningen och satt och planerade min tid och tänkte att kvart över tre går jag på toa. Då kommer de och hämtar mig så jag lämnar grejerna och springer och snabbkissar och sen in till behandlingen.<br />
De väntade på en patient som var lite sen och då tog de mig före.<br />
På tisdagen hade jag en tidig behandlingstid, på onsdagen var den klockan ett och efter det så fick jag träffa dietisten och det var väl bra och veta vad jag ska undvika att äta då magen kan komma i olag, men hon var inte rolig och jag ska träffa henne imorgon<span style="font-size: xx-small;">(23 december också)</span>.<br />
På torsdag och fredag hade jag tidiga behandlingar och på fredagen åkte jag hem igen efteråt.<br />
Då kom sjukresetaxin 10 minuter tidigare och hämtade mig och det gnäller jag inte över.<br />
Men jag fick bara vara hemma till söndag morgon klockan fem i nio<span style="font-size: xx-small;">(taxin kom tio minuter före idag,</span> <span style="font-size: xx-small;">har kommit senare </span><span style="font-size: xx-small;">och hämtat mig också)</span> för eftersom det är jul mitt i veckan och det är viktigt bl.a. för mig att få strålningen så tätt som möjligt fick jag åka hit idag söndag och åka hem imorgon och fira jul för att sen komma tillbaka den 27 december och stanna till den 28 december.<br />
Idag skulle jag få min behandling tjugo i tolv och var ju förstås där i god tid och då kommer de och ropar upp mig klockan elva.<br />
Jag har träffat lite folk här på hotellet som jag har pratat med på kvällarna och det har varit trevligt. En som jag pratat med i matsalen lite längre än de andra varit med fick sin sista behandling i fredags, en tjej som jag ikväll var ut och åt med får sin sista behandling imorgon. Den tredje tjejen kommer att vara kvar ungefär lika länge som mig följde jag med på bio i tisdags och såg filmen Jag kommer hem till jul med Peter Jöback. Tänkte lite som så att den är nog inte så bra, men jag följer med ändå och den var en bra film med ett budskap.<br />
I torsdags var jag iväg på en blinddate med en tjej som är med i en grupp på Facebook. Hon jobbar på sjukhuset på ett kontor för en avdelning så vi bestämde träff vid sjukhusets tiger.<br />
Vi tog varsin räkmacka och pratade om allt och inget sen följde jag henne till stan när hon gjorde ärenden och vi fortsatte prata. Vi skildes efter några timmar och vi hade haft det jättetrevligt och kommer att hålla kontakten.<br />
Gubben och jag var iväg och pratade med kuratorn i Västerås när jag börjat behandlingen och det var nyttigt för oss båda två och hon har kommit vid varje behandlingstillfälle och pratat lite. Jag ska ringa henne vid tillfälle och tala om hur det går och hon hade rätt i att jag inte behövde vara orolig.<br />
Vad som jag nu funderar på är vem som ska sjukskriva mig ett tag till eftersom jag är sjukskriven till den 12 januari 2020 och då är inte min behandling klar än. Jag har fått åttonde behandlingen av tjugofem nu och kommer enligt mina uträkningar inte var klar förrän den 17 januari och biverkningarna kan komma efter att jag är klar med strålningen.<br />
Jag har ställt frågan på strålbehandlingsavdelningen och sköterskan skulle ta reda på det. Jag tillhör kvinnokliniken i Västerås trots att jag blir strålad i Linköping så det är lite komplicerat.<br />
Så nu har jag äntligen kommit för mig att skriva detta till er när jag sitter här på hotellrummet i Linköping.<br />
Och jag är inte säker på att någon kommer att orka läsa all denna text som lite virrig emellanåt, men det är ju också ett sätt för mig att komma ihåg lite av resans gång.<br />
Det har hänt lite annat också runt omkring som jag får ta och skriva om en annan gång när jag orkar och inte behöver sova för jag ska upp lite tidigt i morgon med.<br />
Vad jag berätta mer är att när jag blir frisk kommer gubben att lägga sig på operationsbordet och operera sin onda, högra höft. När vi var till ortopeden så sa hon att han var en god kandidat för en operation, men eftersom vi sitter i den sits vi sitter i så skulle han få ringa direkt när vi får klartecken att jag är "frisk" och kan börja jobba igen.<br />
<span style="font-size: large;">TACK TILL ER SOM ORKAT LÄSA SÅ HÄR LÅNG TEXT!!!</span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #c27ba0; font-size: x-large;">GOD NATT OCH SOV GOTT!!!!</span></div>
Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-88831257150792745272019-07-14T13:34:00.002+02:002019-07-15T11:22:20.585+02:00Tiden, vart försvinner den egentligen?<br />
Jag tycker att jag ingenting hinner, men samtidigt så gör jag väl en del iallafall.<br />
Sist jag skrev var i maj och då skulle jag in och få en behandling mot mina besvär veckan efter.<br />
För första gången i mitt 57-åriga liv blev jag sövd och allt gick bra med de gjorde.<br />
Ett hopp var ju att det skulle stanna med detta, men samtidigt när jag började vakna så sa läkaren någonting om röntgen och operation.<br />
Tankarna snurrade lite runt i huvudet vad det kunde vara för något, men samtidigt var jag ganska lugn.<br />
Men särskilt lugn var jag inte då läkaren ringde<span style="font-size: xx-small;">(bad så mycket om ursäkt för att hon ringde och</span> <span style="font-size: xx-small;">hade kallat in mig på samtal, men hon ville att det skulle gå fort nu)</span><span style="font-size: xx-small;"> </span> 31 maj och talade om för mig att jag hade förändringar i livmodern som inte var så bra och att jag skulle på röntgen så snart som möjligt.<br />
När jag lagt på luren så kom första gråtattacken denna dag och jag ringde och störde gubben på hans frukostrast och meddelade vad läkaren sagt.<br />
Han blev ju också chockad och talade direkt om för arbetskamraterna varför han såg ut som han gjorde.<br />
Jag tog <span style="color: #e06666;">Älva</span>s och mågens hundar<span style="font-size: xx-small;">(som just nu mestadels bor hos oss)</span> och gick ut på en timmes promenad och försökte förstå vad som händer och sker<span style="font-size: xx-small;">(händer ju inte mig/oss)</span>.<br />
Klockan hann bli lunchtid så ringer mobilen igen och denna gång är det från röntgen på närmaste sjukhuset som talar om att jag har en tid till måndag den 3 juni och fick instruktioner på att jag skulle fasta och dricka 1 liter vatten på 2 timmar innan röntgen.<br />
Jag lovar att jag blev jätterädd då och storgrät igen.<br />
Ringde gubben och störde honom på lunchen och han blev ännu mer chockad och ledsen. Han sa att han kanske skulle åka hemåt och hans arbetskamrater mer eller mindre skickade hem honom då och sa att vi skulle ta hand om varandra.<br />
Jag hade bara panik och visste inte vart jag skulle ta vägen, men ringde en granne och frågade om hon var hemma än<span style="font-size: xx-small;">(visste att hon skulle börja jobba klockan 15)</span>.<br />
Jo, hon var hemma och jag fick komma.<br />
Satte mig i bilen och åkte till granne M och I och stortjöt och fick knappt fram vad det var.<br />
Var skönt att få prata med någon just då och gubben var ju inte i närheten precis då heller.<br />
Var där en stund och sen hörde gubben av sig och sa att han var på väg hem.<br />
Tackade så mycket för att jag fått komma och störa dem och de tyckte inte alls att jag stört dem utan förstod mig fullt och fast. <span style="font-size: xx-small;">(Jag vet att vi får komma till dem när vi har det jobbigt och de får komma</span> <span style="font-size: xx-small;">till oss, men de har fullt upp med sina barn som har olika bekymmer allihopa)</span>.<br />
Hemma möttes gubben och jag och bara kramade varandra och sen satt vi och försökte smälta det hela.<br />
Jag hade timmarna före allt detta lovat jobbet att jag skulle byta arbetstid på helgen för det fattades folk, men jag ringde till dem och sa att tyvärr orkade jag inte jobba helgen för jag hade fullt sjå och smälta allting och det förstod de också.<br />
På lördagen var det planerat att gubben, <span style="color: #e06666;">Älva </span>och mågen skulle åka och hämta grejer där <span style="color: #e06666;">Älva </span>bott tidigare medan jag jobbade, men istället för jobbet så följde jag med för jag ville inte vara ensam.<br />
Och tur var nog det för jag var verkligen nere i skoskaften. Några gånger så kom tårarna utan att jag kunde hejda dem.<br />
Hela helgen gick som i chock för oss alla här hemma.<br />
På måndagen var det då dags för röntgen och eftersom vi behöver alla pengar vi kan få in så fick jag åka ensam till sjukhuset för gubben behövde ju jobba.<br />
Fastade från klockan 24 på söndagsnatten och drack sedan mitt vatten enligt order.<br />
Kom in och de satte en kanyl i armen för att de skulle ge mig kontrastvätska under röntgen.<br />
De såg att jag var orolig och rädd och frågade om jag var rädd för undersökningen, men den var jag inte rädd för utan det var ju svaret.efter röntgen.<br />
Fick sitta en liten stund till och sen fick jag komma in och lägga mig på sängen.<br />
Sköterskan förklarade hur allt skulle gå till och att jag skulle följa datorns röst på in- och utandning.<br />
Körde mig i röntgenmaskinen en gång utan någon kontrastvätska i kroppen och sen kom hon in och gav mig kontrastvätskan i kanylen.<br />
Körde in mig i maskinen igen och pumpade in kontrastvätskan i kroppen på mig.<br />
Och vilken värme det blev en stund i buken!<br />
Sen så var det klart och jag fick sitta en stund i väntrummet för att se att jag inte fick någon allergisk reaktion på vätskan.<br />
Efter det var det bara att åka hem och vänta på svar.<br />
Jag sjukskrev mig 2 dagar till<span style="font-size: xx-small;">(sammanlagt sjukskriven 5 dagar där)</span>.<br />
Svar skulle jag få inom 1 till 2 veckor så jag var ganska lugn när det gått en vecka och jag ingenting hade hört.<br />
Brukar ha min mobil på mig för att räkna steg, men aldrig ringsignalen på. Men nu var ringsignalen på hela tiden.<br />
Den 17 maj jobbade jag och tänkte i mitt stilla sinne nu har det gått 14 dagar så så farligt kan det inte vara.<br />
Då ringer min mobil och det står hemligt nummer, jag blir alldeles kall för det är såna nummer som sjukhusen har.<br />
När jag skulle svara så gick inte det<span style="font-size: xx-small;">(det var fel i det mobila nätet just då, naturligtvis)</span>.<br />
Mina arbetskamrater som visste att jag väntade på ett svar såg på mig hur rädd jag blev och jag irrade lite för på ett hemligt nummer kan man inte ringa tillbaka när man missat samtalet.<br />
Då ringer jobbtelefonen och killen som svarar tittar sig lite förvirrad omkring för det var en person som frågade efter mig.<br />
Det var en sköterska på länssjukhuset som ringt till gubben och fått numret till jobbet.<br />
Jag hade fått en tid till Kvinnokliniken där och jag fick välja mellan 10 eller 11 den 18 maj<span style="font-size: xx-small;">(dagen</span> <span style="font-size: xx-small;">efter alltså)</span>.<br />
Jag blev ju rädd och förtvivlad igen och hon stackaren trodde att läkaren hunnit prata med mig och så var ju inte fallet.<br />
Hon försökte lugna mig och i villervallan där så talade hon om vart jag skulle gå någonstans och det var väl tur för jag trodde det var närmaste sjukhuset jag skulle till, men det var ju till länssjukhuset jag skulle.<br />
Ringde gubben direkt och han ringde till sin chef och tog ledigt.<br />
Jag själv sjukskrev mig den dagen.<br />
Så kom då domedagen och vi åkte in så vi var där i ganska god tid.<br />
Fick träffa en trevlig sjuksköterska<span style="font-size: xx-small;">(som är en av mina kontaktsköterskor på sjukhuset nu)</span> och en trevlig läkare med glimten i ögat fast det var något allvarligt han skulle prata om.<br />
Han talade om att jag hade något som heter livmoderkroppscancer och som har en god prognos.<br />
Vad som kommer att hända med mig är att livmodern och äggstockarna ska tas bort samt lymfkörtlar omkring och runt aortan. Sen var det något mer de skulle ta bort lite av för att kolla.<br />
Att de tar bort körtlar och det andra är för att kolla om det har spridit sig. Har det gjort det så kommer det att bli cellgifter i höst.<br />
Läkaren hade redan bokat tid utan att pratat med mig i Linköping den 9 juli för titthålsoperation.<br />
Man blir ju lite rädd att allt går så fort när man vet hur sjukvården fungerar för övrigt ibland, men dessa sjukdomar har vårt län hög prioritet på så därför går det fort.<br />
Universitetssjukhuset i Linköping är specialister och det opererar med en robot så läkaren hade bokat en sån tid för mig. <br />
Fick en pärm av sköterskan med lite uppgifter både på vad det innebar och kontaktuppgifter till länssjukhuset.<br />
Nu var det bara att åka hem och vänta på kallelse från Linköping om tid när jag skulle vara där.<br />
Operationen skulle ske när jag börjat min semester som jag började den 8 juli så hela semestern skulle jag vara sjukskriven + några veckor till samt att jag då tänkte ta ut min semester direkt på det.<br />
Pratade med chefen om hur det låg till så nu har hon ännu mer bekymmer att fixa till allt så det blir bra.<br />
Kallelsen kom och där stod det att de ville träffa mig den 8 juli för inskrivningsmöte, provtagning och undersökning och operationen ska ske den 24 juli med inskrivning 19:00 23 juli.<br />
Det blev ju helt ändrade planer för oss alla så jag har semester nu och samma dag som jag skulle ha börjat jobba så kommer jag att opereras förhoppningsvis med titthål, men läkaren som vi träffade i Linköping såg lite fundersam ut så vi får väl se om jag vaknar upp med titthål eller ett större sår.<br />
Läkaren i Linköping hörde ett blåsljud på mitt hjärta så i nästa vecka ska jag till länssjukhuset i nästa vecka och ta ett ultraljud på hjärtat.<br />
Gubben tog ledigt och följde mig till Linköping och det blir nog den enda resan vi gjort tillsammans denna sommar.<br />
Ekonomin är så dålig som den kan bli så han måste jobba allt han kan så han kan inte skjutsa ner mig den 23:e för han måste jobba då så det blir mågen som kommer att göra det.<br />
Och jag räknar inte med något besök när jag ligger inne för det är för långt och dyrt att åka.<br />
Han jobbar ännu kvar på firman som han har vikariat på, men kommer under några veckor vara utlånad till företaget han jobbade på förra sommaren, vilket innebär att han kommer att jobba 3 dagar mellan 6 och 18, ledig några dagar och jobba mellan 18 och 6 samt att när han kan så ska han jobba åt firman också.<br />
Igår var han inne och jobbade mellan 6 och 18 och det hoppas jag märks i lönekuvertet nästa månad.<br />
På mitt jobb är det mer eller mindre kaos då vi har en chef som inte gör det hon ska. De vikarier vi har fått har knappt fått intro och det de har fått har inte varit bra för vi har inte haft tid för vi har gått kort eller något sånt.<br />
Hon går in och ändrar på schemat så det har fattats folk eller varit för många på vissa pass.<br />
Klagomålen öser över henne och det bara rinner av henne och hon skiter i allt.<br />
Facket är inblandat och vi ska skriva ner allt vi har och säga om henne och det hon gör och inte gör.<br />
Hon är noga med att vi ska skicka sms till henne när vi är sjuka så det gör vi. Hon har svarat på de sms som jag har skickat när jag har varit förkyld och hemma, men på de två sista sms:en har hon inte svarat mig. Det första var när jag fick besked i maj och skrev då att jag skulle vara hemma över helgen + måndagen av personliga skäl. Att hon inte svarade på fredagen kan jag förstå eftersom det var en klämdag och då ser ju de flesta chefer till att de är lediga. Men måndagen kom och inget svar. Jag sjukskrev mig även tisdagen och onsdagen<span style="font-size: xx-small;">(skickade inget sms då för jag tänkte att jag skickar när</span> <span style="font-size: xx-small;">jag jobbar igen)</span> och inget svar kom på tisdagen, men på onsdagen så ringde hon för då hade hon fått lite panik då det fattades folk till helgen.<br />
Jag berättade för henne vad det var och sa att jag hoppas på att jobba till helgen, men det skulle ju också bero lite på om jag fick något mer besked från läkaren.<br />
Var då till läkaren den 18 maj och träffade chefen på jobbet någon dag efter och berättade att operation skulle ske den 9 juli och jag hade semester då och skulle vara sjukskriven minst 3 veckor efter + att jag ville ta min semester direkt då.<br />
Hon antecknade vad jag sa och tyckte väl lite som mig då att det var lite bra att operationen skulle ske under semestern<span style="font-size: xx-small;">(skulle inte offra några semesterdagar, men vikarier fanns ju redan för mig då)</span> och sen skulle hon kolla framåt. <span style="font-size: xx-small;">(Om hon nu kom ihåg det?)</span><br />
Några dagar senare får jag kallelsen till Linköping där operationstiden står 24 juli. Hon är inte direkt någon människa jag vill prata med och eftersom jag sagt vad jag skulle göra för operation + att hon kanske skulle komma ihåg allt så skickade jag ett sms till henne där jag förklarade att operationen skulle ske då istället för den 9:e och att jag då har min semester som jag skulle ha.<br />
Talar om för 2 arbetskamrater att jag skickat det och ber dem tala om det för henne. Hon svarar dem att hon sett det, men hon svarar inte på mitt sms.<br />
Det går 1 vecka och hon har fortfarande inte svarat.<br />
Facket var på jobbet samma dag som jag gick på semester och fackmänniskan sa att skicka ett mail till chefen och hennes chef om att jag inte fått något svar.<br />
Hann inte göra det på fredagen innan jag gick och på måndagen kunde jag inte åka till jobbet eftersom jag var till Linköping så i torsdags på min semester var jag dit<span style="font-size: xx-small;">(då hade det gått 14 dagar)</span><br />
så var jag dit och fick hjälp och komma på vad den högre chefen heter samt att kolla vad jag skrivit så det blev rätt.<br />
Min arbetskollega som är teamsamordnare försökte ringa chefen för hon behövde prata med henne och till slut fick hon tag i henne.<br />
De pratade om kollegans grej och sen sa chefen att hon fått ett mail av mig. Ja, sa kollegan, du kan få prata med henne för hon är här nu. Men chefen ville inte prata med mig.<br />
Jag måste också skriva ihop ett brev som facket ska ha + att det är en slags skadeanmälan om hur jag mår/mådde innan jag gick på semestern p.g.a. mina funderingar på hur mina arbetskamrater mår, hur våra boenden ska få rätt omsorg under sommaren med vikarierna som inte kan/bryr sig/inte hunnit lära sig känna dem.<br />
Våra boenden är speciella<span style="font-size: xx-small;">(som alla människor är)</span>, men våra kan inte framföra vad de tycker och tänker utan vi som känner ser på dem när de mår bra eller inte och det lär man sig inte på en pisskvart.<br />
Det finns 2 stora problem till, men det orkar jag inte skriva om nu för det hjälper inte vad man än säger eller gör till dessa för det blir inte bättre för det.<br />
När inte gubben jobbar borta så jobbar han här hemma istället och nu har veden hög prioritet . Den skulle varit färdig redan nu, men det har varit så mycket under våren med flytt av grannen och så mitt så det har hamnat långt ner.<br />
Jag har hunnit handarbeta en del under denna period och jag har varit ute och gått ganska mycket med hundarna med tanke på operationen. Tror att det blir lättare att komma tillbaka om jag rört på mig ganska mycket nu innan.<br />
Jag har målat fan på väggen många gånger under de här knappa 3 månaderna som gått och försöker hålla mig så lugn och sansad som möjligt, men inom mig är det mycket kaos.<br />
En som också lider är gubben och som inte säger så mycket är ju han. Men ibland när jag säger något så hör jag på rösten att han blir ledsen.<br />
Han har förresten varit in och röntgat sin högra höft så vi får se vad de säger om den.<br />
Hoppas ni orkade läsa allt detta och gjorde ni inte det så har jag fått ur mig en del iallafall!<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>VAR RÄDDA OM VARANDRA FÖR MAN KAN ALDRIG SIA OM FRAMTIDEN!!!</b></span></div>
<br />Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-26904098759647565012019-05-18T00:08:00.002+02:002019-05-18T00:08:55.238+02:00Nu har detvisst gått lång tid igen, men lusten och tiden att skriva har inte riktigt infunnit sig.<br />
Det har varit mycket på gång som vanligt och vad som tagit mycket av vår tid är att vår granne i mitten på april fick en lägenhet i ett servicehus nere på byn. Och han fick tillgång till lägenheten till första maj så det blev till att sätta igång och försöka börja hjälpa honom att packa sakerna han skulle ha med sig.<br />
Vi var ner och tittade på två lägenheter med honom, den ena med kokvrå och två rum och den andra med kök och två rum.<br />
Den första låg i samma trappuppgång som min pappa bodde i medan han levde och när jag kom in i den lägenheten så sa jag nej direkt. Grannen hade fått sol hela eftermiddagen och kokvrån var inte alls stor. Den andra lägenheten hade fönster åt två olika håll så det går att öppna korsdrag om det behövs och köket var stort och bra för där brukar han tillbringa mycket tid.<br />
Hans särbo skulle varit med och tittat, men när hon kom till byn med tåget så hade hon lite tid på sig innan jag och grannen skulle hämta henne så hon gick en sväng och hade sån otur att hon ramla på nån sten eller sånt och for i backen. Fick hjälp av en man att åka till vårdcentralen på byn som inte tog emot henne eller inte ens kollade till henne, men mannen som hjälpt henne skjutsade henne till hennes hemstad och akuten där. <span style="font-size: xx-small;">(Bor ca 3 mil bort bara)</span><br />
Det visade sig att hon brutit armen och samma arm som hon bröt för några/något år sedan. Hon kom helgen efter och var alldeles blåslagen i ansiktet också.<br />
Men hon kämpade på och tillsammans med E så packade de några kartonger med porslin.<br />
Hon blev opererad veckan efter och de var tvungna att ta en bit av höftbenet för att kunna fixa armen.<br />
Hon var hemma någon vecka efter det och sen kom hon igen så E och hon packade lite annat.<br />
Gubben och jag har också varit där och packat och sorterat och haft våra diskussioner med grannen om vad han får plats med och inte får plats med.<br />
Tur att gubben har mer tålamod än mig just nu för det går hårt till i diskussionerna och jag får heta ett och annat som inte är så kul, men det är bara att vända ryggen till och räkna till 10 och fortsätta.<br />
Förra helgen började vi flytta ner sakerna och i onsdags flyttade vi grannen. Och i lägenheten står det grejer överallt så han knappt kan röra sig.<br />
Och nu är det bara frakta bort skräp och det som ska skänkas bort och sen städning kvar innan nyckeln lämnas till husägaren som uppför sig lite konstigt emellanåt.<br />
När allt är borta ska E städa allting.<br />
Jag/vi hade hoppats på att vi skulle vara klara denna helg, men det är alldeles för mycket grejer och en väldigt envis granne vi har att göra med.<br />
Imorgon ska vi åka med ett lass till tippen iallafall och sen ska vi på en liten utflykt med grannen och särbon så han får skaffa sig lite nytt till lägenheten.<br />
Jag har i några år gått och plågat mig själv med diverse krämpor utan att söka läkarhjälp för hoppet är ju alltid att saker och ting ska gå över av sig själv, men så är ju inte alltid fallet.<br />
Så i förra veckan<span style="font-size: xx-small;">(tisdagen)</span> så tröttnade jag och ringde och till min häpnad fick jag en tid till i måndags och då fick jag tid till behandling redan torsdag nästa vecka.<br />
Ofta så hör man att det är lång väntetid och så går det så här fort för mig. Hoppas nu att det kommer att bli bättre på sikt för jag är trött på skiten.<br />
Och när detta elände är över ska jag försöka vara duktig och ta itu med nästa problem jag har.<br />
Det var faktiskt så illa med mitt mående i förra veckan så jag var hemma och sjuk i två dagar för jag orkade ingenting då. När jag var tillbaka på jobbet på fredagen var jag faktiskt piggare både fysiskt och psykiskt.<br />
Det värsta är att gubben har väldigt ont i sitt ena ben nu och har svårt att ta sig fram emellanåt, men han är ju lika envis som mig och jobbar på för vi behöver ju alla pengar vi får in för de försvinner fortare än fan själv. <span style="font-size: xx-small;">(Fast i förra veckan var jag inte lika envis eftersom jag blev hemma i två dagar)</span><br />
Idag fick gubben sovmorgon för han behövdes på jobbet ikväll så han tog sovmorgon i morse och vi var ner till grannes gamla hus och bar grejer innan lunch och sen åkte han till jobbet till 12 och är kvar där till 1 i natt. <span style="font-size: xx-small;">(Så det är bara 1 timme kvar nu)</span><br />
E har gått sjukskriven ett tag nu och Älva har fortfarande inte fått någon ordning med sin ekonomiska situation.<br />
Jag har broderat lite också, men inte så mycket som jag velat för den rätta lusten och orken har saknats.<br />
Det var ganska vackert och varmt i april och början på maj var det som april-väder.<br />
Det är skönt med uppehåll och sol, men det kommer alldeles för lite regn så det växer inte som det ska på åkrarna.<br />
Hoppas att sommaren inte blir lika som förra med torka och bränder.<br />
Nej, nu ska jag ta barnbarnen<span style="font-size: xx-small;">(hundarna)</span> och gå och lägga mig.<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>GOD NATT OCH SOV GOTT MINA VÄNNER!!!</b></span></div>
<br />
<br />
<br />Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2360551668752036230.post-2279541777244354212019-03-13T08:38:00.001+01:002019-03-13T08:38:22.941+01:00Kan man verkligenha ångest över att man ska ha personalmöte innan det riktiga jobbet börjar?<br />
Jag börjar 12 idag med 3 timmars personalmöte och jag ser inte fram emot det alls.<br />
Det är 3 jobbiga timmar där det ska pratas och bestämmas i "vår" grupp först i 2 timmar och sen kommer "andra" gruppen och då går chefen igenom saker som gäller oss alla i 1 timme<span style="font-size: xx-small;">(och ibland</span> <span style="font-size: xx-small;">har hon minne som en guldfisk och går igenom samma sak som hon gjort förra gången)</span>.<br />
Efter denna timme slutar "vår" grupp personalmötet och "andra" gruppen fortsätter i 2 timmar med sitt.<br />
En del av oss slutar då klockan 15 medan en annan del åker till jobbet och jobbar resten av eftermiddagen/kvällen.<br />
Det är skönt att få åka hem efter ett sånt möte för skallen är ganska trött efter att ha suttit instängd i ett rum med dålig luft och försöka hålla tyst när man inte tycker som de andra och man vet att det inte är så stor idé att öppna munnen och säga något för det känns inte som de lyssnar på en.<br />
Jag har inte haft den turen på ett tag nu att få åka hem för ingen annan har velat jobba efteråt och då har jag fått tagit det<span style="font-size: xx-small;">(förstås tillsammans med några andra) </span> samt att jag måste ju få ihop mina timmar som jag ska göra på 4 veckor.<br />
Men jag tycker faktiskt att det är värre att jobba innan mötet för då är du tröttare på ett annat sätt när du sätter dig och nu hinner jag ladda lite innan jobbet.<br />
Och förresten ju mer kvällar jag arbetar ju mer lön får jag.<br />
Just nu är jag stressad över att det eventuellt kommer att bli bad för våra brukare och det är på onsdagsförmiddagar och jag kan inte bada av olika skäl, men jag vill inte skriva det på näsan på alla mina arbetskamrater om det. Och då undrar de ju varför jag alltid försöker smita undan det.<br />
Det är något jag skulle behöva ta upp med chefen, men när jag inte riktigt litar på henne så är det också svårt.<br />
Chefen har inte visat så stort intresse för oss och våra brukare förrän nu då chefen blivit tvungen när det saknats vikarier och chefen faktiskt har fått rycka in och jobba själv på golvet.<br />
Hade chefen gjort detta från börjar som vår tidigare chef sa att chefen skulle göra så hade saker och ting nog varit mycket bättre.<br />
Sen är det en sak till som ger mig lite ångest idag för det är en brukare som snart fyller år och jag är fadder så jag måste fixa presenter, något att äta, ta kontakt med föräldrar och den jag delar fadderskapet med drog på semester precis nu så jag har ingen att bolla idéer med.<br />
Jag har egentligen inte så mycket energi över att göra det lilla extra mer än att göra det man ska på jobbet och här hemma.<br />
Har alldeles för mycket oro inom mig för ekonomi och allting och har fullt sjå att hålla mig flytande utan att bryta ihop totalt.<br />
Har absolut inte råd med att sjukskriva mig för nedstämdhet/ångest/utbrändhet.<br />
Har absolut inte råd med att ta kontakt med sjukvården för att få hjälp med det jag skulle behöva ha hjälp med just nu.<br />
Den som får höra mycket av mitt gnäll är ju gubben och han grunnar lika mycket som mig på ekonomi och allt.<br />
Det är en himla tur att han har jobb just nu och tjänar pengar för annars hade vi kunnat stänga igen allting och tacka för oss.<br />
I måndags och igår var det uppehåll och solsken så jag satt ute en stund båda dagarna, lite kallt blåste det men i lä var det skönt.<br />
Idag så snöar det och ingen sol hitintills iallafall.<br />
Nej, kanske göra något som att ge djuren mat och mig själv frukost eller om jag hoppar den och tar lunch vid halv elva-elva eftersom jag börjar 12.<br />
Vad jag ska äta är en annan fråga, men något finns nog i frysen hoppas jag?<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="color: #a64d79; font-size: x-large;"><b>HA EN SÅ BRA ONSDAG NI KAN!!!</b></span></div>
Paradiset Kaoshttp://www.blogger.com/profile/12253771430101058612noreply@blogger.com0