måndag 31 december 2018

Snart har skitåret 2018

lagts till historia och jag hoppas att 2019 blir mycket bättre.
Gubben började året med arbetslöshet och det blev inget mer med företaget som han fick sluta på annandag jul 2017.
Han sysselsatte sig med att ta hem ved från skogen, hjälpa grannen KG med att rensa och eventuellt hade han något kortare jobb på våren(minnet är inte med mig eller honom).
I juni fick han sommarjobb på en fabrik i min arbetarkommun. Han jobbade 3 dagar mellan 6 och 18, var ledig 2,5 dag jobbade 3 nätter mellan 18 och 6 och sen ledig i 7 dagar innan det började om igen. Det jobbet tog slut sista augusti, men han hade tur och fick kontakt med en kille som han kände sen tiden i grusgropen och det behövde en i ett år framåt.
Gubben avslutade sommarjobbet med 7 dagar ledigt, men fick börja jobba redan på onsdagen samma vecka för det nya jobbet behövde folk. Han har nu jobbat där sen dess och har varit ledig en fredagseftermiddag(vi hade varit tillsammans i 41 år den fredagen).
Arbetsplatsen är på samma ställe som sommarjobbetsarbetsplats, men då ett annat företag som får betalt för tjänster de gör.
Han har jobbat lite extra också och sen har han snöjour några veckor nu under vintern(har blivit inringd en halvtimme innan han skulle börja jobba för att det var snorhalt än så länge).
Och alla slantar han får in behöver vi för att vi är alldeles för snälla och har lånat ut en hel del pengar som vi inte fått tillbaka än(och kanske aldrig får tillbaka).
Jag har jobbat på som vanligt och dragit mitt strå till stacken och har som tur är klarat mig bra från sjukdomar och annat elände.
Tyvärr var jag tvungen att sjukskriva mig på juldagen för på julaftonsmorgonen så snurrade det ordentligt i skallen igen och det är sårbart att bli sjuk under juldagarna då vi har väldigt dåligt med vikarier. Mådde väl sådär i några dagar, men på fredagen var jag tillbaka på jobbet fast jag har fått tagit det lugnt och inte försöka jäkta eller vrida på huvudet för fort.
Arbetskamrat KE gick i pension efter sommaren och efter det har det varit mest krångel med vårt schema. Beror mycket på att vi har en chef som är mer eller mindre dum och empatilös.
Sätter inte huvuden på våra rader utan täcker upp med vikarier, lägger sig i schemat så vi går dubbelt ibland.
Känner inte till våra boenden heller och vet inte hur mycket hjälp de faktiskt behöver för att ha ett bra liv.
En av våra boende gick bort i slutet på november och det blev väldigt tomt efter honom.
Vår knäppa chef började samma dag prata om att vi då inte behövde vara så mycket personal. (Han hann inte bli hämtad innan hon började prata om det och vi jobbar inom LSS där dödsfall inte är vardagsmat som det kan vara inom äldreomsorgen).
Chefen gör så att många av oss mår dåligt och jag går ofta med en ilska inom mig för att hon är så känslokall och inte lyssnar på oss utan gör som hon vill. Frågar man henne något så ska hon ta reda på det, men hon glömmer lika fort bort vad hon lovat.
Älva och hennes sambo E har haft ett jobbigt år med varandra så Älva har flyttat härifrån, men hon har jävligt mycket hjälp av E som gör att även gubben och jag går på knäna ekonomiskt.
Att hon fick flytta beror på att hon behöver få ekonomiskt stöd och det kan hon inte få på samma sätt när hon bor här samt att hon måste börja ta eget ansvar över sitt liv. Tyvärr så flyttade hon ca 1,5 timme härifrån och det kostar massor av bensin eftersom E åker dit stup i minuten.
E hade ett jobb i somras som han trivdes med, men tyvärr så blev det inte så jättemycket jobb för honom av en eller annan anledning så han drog ju inte in så mycket pengar han tänkt.
Nu jobbar han med sitt gamla jobb, men lyckades göra illa knäet så han var hemma någon vecka och sen började han må psykiskt dåligt beroende på förhållandet med Älva så han blev sjukskriven igen.
E bor kvar här för han har inte råd att bo någon annanstans i nuläget och det är ju meningen att vi ska få hyra av honom också.
Och om det inte vore nog så har min brorsdotter och hennes sambo gjort slut och ska sälja huset de köpte tillsammans.
Djur hade de naturligtvis och en hund har min bror och svägerska tagit hand om, en hund har min brorsdotter kvar och de hade 3 katter också varav 2 är hos oss och förhoppningsvis ska de accepteras av våra katter och bli kvar här. Än så länge är det 1 av de 2 som kommer frivilligt fram till oss. De har bara varit här sen i torsdagskväll så hopp finns än.
Jag mår inte så bra psykiskt på grund av allt som händer runt omkring och som jag inte kan styra. Mest är det väl det ekonomiska som tär på mig. Jag och gubben sparar och snålar medan Älva och E tror att vi är gjorda av pengar och säger vi nej så blir de tjuriga.
Älva och E har 2 småhundar tillsammans och den yngste av dem är ofta med oss och blir som vår egen(här när det passar paret bra och just nu är han med dem och firar nyår).
Sen börjar jag väl bli en klimakterikärring med humörsvängningar och ont överallt. Hoppas för gubbens skull att jag blir bättre snart för det är jobbigt även för honom.
Ikväll har vi ätit hans goda potatisgratäng och grillad fläskytterfilé utan grönsaker och sås till för vi hade inget hemma. Förrätten bestod av inte så goda OLW sourcream&onion chips(de har förstört smaken på dem). Vad det blir till efterrätt vet vi inte riktigt än, men något hittar vi säkert i skåpen.
Nej, jag ska väl sluta gnälla nu och snart är det dags för Grevinnan och betjänten.
HA ETT RIKTIGT GOTT AVSLUT PÅ 2018!
HOPPAS 2019 BLIR MYCKET BÄTTRE!

tisdag 4 december 2018

November försvann

med fart och mycket hände det.
Älva och hennes sambo E är nog inte ett par längre, men väldigt goda vänner där E gör jättemycket för Älva så det ska bli bra nu när hon har flyttat härifrån(vem vet när hon kommer tillbaka igen för ingenting förstår vi för ena stunden är allt kaos och nästa är det bra).
Gubben jobbar och sliter och jag gör mitt bästa och de pengar som kommer in vänder vi och vrider på så att räkningarna ska bli betalda.
Tyvärr finns det nästan inga pengar till annat då mer än mat och då alltid är det nödvändigaste som vi måste ha för att överleva.
Nöjen ska vi inte tala om för det får vi vara utan just nu.
Som sagt så drar vi in på allt för att få det att gå runt och allt beror på att vi varit på tok för snälla och är för snälla gång på gång.
Jag säger väl det igen som ett mantra: det vänder nog snart!
Vi har passerat första advent och det enda som kommit upp är ljusslingorna ute som gubben satte upp i helgen.
Inga fönster är putsade, inga gardiner bytta och inga tomtar eller tavlor framme än!
Och den där energin som jag skulle vilja ha har jag inte.
Det är ju inte bara vår egen familj jag är orolig för utan även granngubben KG som det börjar snurra för mer och mer så det dröjer nog inte så länge innan han inte kan vara hemma längre.
Och nu kan jag inte sitta här längre utan måste gå och titta till honom.
Sen förresten fick vi sorg på jobbet då vår äldste boende gick bort i förra veckan. Jag har känt honom sen i slutet på 80-talet så det är tomt på jobbet nu.
HA EN SÅ BRA TISDAG NI KAN!!!