söndag 8 november 2009

Idag är det ingen bra dag

för vi har begravt vår äldsta, älskade katt Bruno.
Nån körde på honom imorse och lämnade honom mitt på vägen.
En cyklist kom och fick se katten och cyklade till vår granne och frågade om det var deras katt. Han åkte dit och kunde bara konstatera att det var våran och ringde hit så gubben åkte upp och kunde bara säga att det bara var så.
Vi fick bara ha honom i 4,5 år.
Jag vet att när man har katter och de får vara ute så kan sånt här hända, men det finns folk som har katter som är över 15 år och de klarar sig.
Det tråkiga är att den som körde på honom(om han/hon märkte det) har väl kunnat lägga honom på sidan av vägen istället om de inte ville kännas vid det de gjort.
Både jag och gubben vet att man får/ska inte bromsa för katter, men märker man att man kört på någon så försöker man väl ta reda på vems det är? Iallafall när det är på en grusväg och det inte är alltför mycket trafik.
Älskade BRUNO!!!!!
Vad som också känns så jobbigt är att vi verkar inte få ha våra kära, älskade djur hos oss så länge så att de blir riktigt gamla.
Gubben och jag skaffade en långhårig tax när vi bott ihop några månader och han blev bara 8 nästan 9 när han gick bort. Taxar kan bli 14-15 år.
Första katten hittade vi utanför tomten död och han var bara 6 på det 7 året. Katter vet man ju att de kan bli gamla.
Vår första labrador blev 11 år där fick vi ett bonusår iallafall.
Och nu vår Bruno som bara fick bli 4,5 år.
Nu har vi 3 hundar och 3 katter att vara oroliga för och gubben har börjat fundera på att bygga en kattgård så katterna inte ska kunna gå så långt.
Men det är ju så här att vi har ju både människor och djur till låns, men det känns i hjärtat ändå.
Jag älskar ju dem!!!

3 kommentarer:

  1. Det är tråkigt när ett djur "faller" ifrån men man får tänka på de fina, härliga stunder man haft tillsammans. Dom brukar vara många, dom finns ju alltid kvar i hjärtat. ( kanske på foto oxå). Katter är ju väldigt egna och otroligt spaciella. Många krama från sytanten.

    SvaraRadera
  2. Så tråkigt. Förstår att det är tungt nu och jag känner verkligen med dig.

    SvaraRadera
  3. Åh ! vad jag känner med er,blev riktigt ledsen av att läsa detta inlägg,på förlusten o sorgen och sen just detta med att bara låta den ligga på vägen...
    Kram!

    SvaraRadera